(Utkastet skrevs 2015 men publicerades när jag återupptog bloggen 2023.) 

I förra veckans Babel kunde man se och höra Jessika Gedin intervjua Hassan Blasim, som idag kallas den främsta arabspråkiga författaren. Jag såg inte själv programmet utan valde att fortsätta min läsning av hans Irakisk Kristus istället. Tänker att programmet ligger kvar på svt.play.se ett tag till. Jag vill nämligen inte släppa taget om den här enastående novellisten som ska ha jämförts med både Tjechov och Kafka. Själv påminner han mig om andra surrealistiska och absurdistiska författare inom kortprosan: Haruki Murakami, Etgar Keret och Jonas Karlsson, som också har skapat sina absurda litterära världar där fantasin möter den vardagliga verkligheten. Blasin skriver om Iraks blodiga samtidshistoria där vindlande fantasier möter den blodiga verkligheten. Alla borde läsa denna författare!

Rösta på Sveriges Radios Novellpris 2015

Om du inte redan har gjort det så kan du hela denna vecka rösta på den novell som du tycker ska vinna SR:s Novellpris i år. Du har chans att vinna ett bokpris eller en resa till Bokmässan i Göteborg lördagen den 26 september och träffa vinnaren. Så sätt dig tillrätta i fåtöljen och lyssna! Rösta sedan via sms eller e-post. Läs mer här!

De nominerade i år är: Elin Boardy, Ola Klingberg, Andrea Lundgren, Johanna Nilsson och Alex Haridi. Jag har själv ännu inte bestämt mig för vem jag ska rösta på. Har du?

Oline Stig berättar om texter utan gränser

Den 25 juli publicerade Sydsvenskan en blänkare av Oline Stig om Bokförlaget Tranan och deras kulturgärning, att ge ut noveller från fjärran länder.  De startade 2004 med att ge ut Kina berättar ochnu har de kommit ut med den senaste Kanada berättar. Totalt har de kommit ut med tjugofem novellantologier från olika delar av världen. Själv har jag inte läst ens hälften av dem men vet att de alla finns på Stadsbiblioteket. En kanske ska ta sig dit imorgon och låna på sig några novellsamlingar. En av novellsamlingarna har jag dock läst ganska ingående tillsammans med andra novelläsare runtom i landet i vår Facebookcirkel: Brasilien berättar: Ljud av steg. Tyvärr tror jag inte att det blev något färdigt inlägg varken om läsningen eller diskussionerna vi förde men här är en som var desto flitigare: och dagarna går... Jag kan bara hoppas att Bokförlaget Tranan och Oline Stig fortsätter ge ut resp. skriva i det korta formatet för vi är många som älskar det!

I senaste numret av ViLäser....

.... har en av världens hetaste novellister just nu, Dorthe Nors, skrivit en artikel om sig själv och ett avgörande möte med Kerstin Ekman. Hon berättar också om att hon från början inte trodde sig passa för att skriva noveller eftersom hon "ansåg att novellen var den svåraste av alla genrer. Varför? Jo, den är svår därför att man inte får begå några misstag i den. Man måste vara vaken varenda sekund. En mening ska vara så exakt att den kan konstruera en figur och samtidigt bränna ner en by - och få det att se lätt ut. Hon hörde talas om en novelltävling och skrev snabbt en historia som förvisso inte vann men kom på andra plats och fick massor av beröm för, vilket gjorde att rädslan för att skriva noveller försvann. 2007 skrev hon novellsamlingen Kantslag och den ska jag börja läsa nu. 

Vem tror du att du är egentligen? av Alice Munro

I förra veckan stod jag och lagade mat i köket och lyssnade på Sommar i P1. Det var den kanadensiske ambassadören Kenneth Macartneys tur att sommarprata. Han berättade bl.a. om sin stora kärlek till naturen men också om likheterna mellan Sverige och Kanada. Med sorg berättade han också om hur den kanadensiska ursprungsbefolkningen behandlades då landet koloniserades. OCH, anledningen till att han överhuvudtaget nämns i den här bloggen, han pratade om en novell av Alice Munro: Vem tror du att du är egentligen? vilket fick mig att komma tillbaka till 2013 års Nobelpristagare i litteratur.

Vem tror du att du är egentligen? finns i novellsamlingen Tiggarflickan som kom ut 1978 men som nu kommit ut i en nyutgåva. Boken kan kallas för en novellsamling men kan likaväl läsas som en roman då det är samma huvudperson i alla de tio novellerna. Jag skriver lite mer om just den nämnda novellen ikväll...

Malou tipsar om noveller och om sommarbokcirklar

I söndags kunde man på TV4 lyssna på när Malou tipsade om Novellix sommarutgåva och om sommarbokcirklar. Ca. 6 minuter in i klippet visar hon Karin Boyes Snäckorna, Marcel Prousts kärleksklassiker Madame de Breyves melankoliska sommar, Karolina Ramqvists Farväl, mitt kvinnofängelse och Jonas Karlssons nyskrivna berättelse Ingenting. Hon tycker också att de här lättsmälta (!) novellerna kan man gott bokcirkla med vännerna om i sommar. Som tur är får Malou mothugg från Horace Engdahl när hon säger att noveller per automatik skulle vara lättare att läsa än romaner. Han hävdar, med all rätt, att det inte är lättare att läsa noveller utan tvärtom svårare. Det ställer större krav på läsaren eftersom man måste bidra med så mycket mer själv än vad som står i texten. Även den andra gästen i programmet, Stina Wollter, håller med och Malou slätar över sitt misstag och konstaterar att det är kanske därför som det blir så spännande diskussioner om novellerna. Hon hävdar också att novellen som genre fick ett uppsving på senare år, bl.a. genom att Nobelpriset i litteratur tilldelades en novellist: Alice Munro och att många då började läsa noveller. Vi kanske ska dra igång en sommarbokcirkel med Novellix sommarpaket! Vem är med?

Jaktlycka av Anna-Karin Palm

Anna-Karin Palm, aktuell för Novellfesten i Lund den 12-13 september, blev tidigare i år tilldelad Samfundet De Nios Vinterpris. Hon debuterade med en novell i Prismas debutantologi Novella år 1985 och återkom till novellformatet i och med hennes senaste utgivning: Jaktlycka. Den har legat på nattduksbordet ett tag men när jag såg att hon var en av de inbjudna novellisterna till Novellfesten så tänkte jag att det var dags att få den läst. En novell om dagen kan man lätt hinna med, speciellt nu när man är lite ledig. 

Och med tanke på det senaste mediadrevet mot Zara Larsson kändes det än mer rätt att läsa just den här novellsamlingen då den faktiskt får stå för en kvinnorienterad feminism som belyser våra kroppar genom sexualiteten, genom barnafödandet, genom sjukdomarna, genom döden. Jag fortsätter inlägget senare ikväll....

Novellfestival i Lund den 12-13 september!

Litteraturhus Lund ska arrangera en novellfestival i Lund; jag kunde inte få en roligare present på min födelsedag den 16 juni när jag läste i Skånskan och på Sydsvenskans blogg att detta äntligen händer! Tillsammans med Novellix, Brevnoveller och tidskriften Granta ska de se till att det blir uppläsning, författarsamtal, novellmaraton och novellfilmer. Litteraturhus Lund passar också på att utlysa den 12 september till Novellens dag! Vi får väl se hur Café de la nouvelle kan bidra. Kanske blir det Afternoon tea med högläsning. Kanske blir det författarporträtt av Anna-Karin Palm, Inger Edelfeldt eller Klas Östergren. Kanske blir det bara en helg med massor av novellsamtal och ett och annat inlägg på bloggen, som verkar ha vaknat till liv igen! Jo, det är sant, jag har inte gett upp hoppet om att bloggen ska leva. Nu blir det till att uppdatera och fira med några nya recept också!

Novellcafé på Lunds Stadsbibliotek

Hösten är här och med den Stadsbibliotekets mysiga och trivsamma novellcafé. Högläsning, fika och stickande tjejer i alla åldrar medan höstlöven yr utanför fönstret - vad mer kan man önska? Idag fick vi lyssna på när bibliotekarierna läste Min första kärlek av danskan Tove Ditlevsen, Det andra målet och Követt av Jonas Karlsson, Ett fullutrustat kök av Fredrik Lindström och Levande begråtna av Dorothy Parker. Just de här novellerna har jag läst tidigare så det var inte några nyheter som presenterades, men det är verkligen inte det som är poängen med att sitta och lyssna på novellerna. Det räcker så bra bara med att just få lyssna och sedan prata med de andra om vad man precis har hört. Nästa novellcafé är den 15 oktober. Kanske ses vi där?

Halvfärdiga inlägg och inte mycket till receptuppdatering

Vad ska man med en blogg till om man inte uppdaterar den speciellt ofta? Både en och två gånger har jag funderat över att stänga ner den här bloggen det här året. Det har blivit mycket läst och bakat men inte så mycket skrivet. Jag går tillbaka och ser att jag har en massa halvfärdiga inlägg och bilder på bakverk men inte mycket mer än så. Lite komiskt blir det också när jag nu tänker hänvisa till ett inlägg som inte är färdigt, förutom i mitt huvud, eftersom P1s novellpris delades ut under Bok&Biblioteksmässan i helgen. Det går ju inte.... Eller? Å andra sidan vill jag egentligen inte lägga ner arbetet med mitt novellcafé; jag tror på högläsning tillsammans, både i verkliga livet och här eller i en facebookcirkel. Vi tar det en vända till - jag lovar att bättra mig! Kanske kommer det ett inlägg till redan ikväll!

The Best American Short Stories

Packar väskan för en vecka i San Francisco. Jag tror förvisso inte att jag hinner läsa speciellt mycket under veckan; vi ska fira två födelsedagar och bara njuta av staden, varandra och god mat och dryck. Men flygresan över kräver ju några böcker. Därför tar jag med mig The Best American Short Stories i urval av Elizabeth Strout. Här finns bara två namn jag känner igen sedan tidigare: Alice Munro och Junot Diaz, sedan är alla andra nya bekantskaper. Novellerna har tidigare varit publicerade i tidskrifter som The New Yorker, Granta och Narrative Magazine. Jag tror jag börjar med novellerna som varit publicerade i The New Yorker så får vi se var vi hamnar!

Fb-noveller - kan det vara något?

Många författare experimenterar med nya publiceringssätt sedan de digitala medierna etablerat sig. Sms-noveller har jag tidigare skrivit om. Nu har Johan startat en sida på Facebook:FB- noveller, där han planerar att publicera sin noveller. Är detta ett koncept son kommer att kunna stå sig gentemot de andra publiceringmöjligheterna? Det återstår väl att se men lite spännande är det att se hur marknaden kommer att se ut i fortsättningen.

Glöm inte att rösta!

Under veckan som gått har du kunnat lyssna på de nominerade novellerna till P1s Novellpris. Glöm inte att rösta. Du kan vinna en resa till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Fokus i år ligger på Brasilien och från det landet kommer många spännande novellister. Kanske ses vi där! Jag har nämligen bestämt mig för att åka dit, för en gångs skull. Har aldrig varit där förut. Har alltid betraktat det som ett jippo. Får se vad jag har att säga om det efteråt. Men glöm som sagt inte att rösta!

Novellkväll på Bokdagarna i Dalsland

Igår var det novellkväll på Bokdagarna i Dalsland och inte heller i år var jag på plats. Försökte följa Bambusersändningen men det gick inget vidare. Jag får väl helt enkelt se till att förlägga semestern till Dalsland nästa år. Gun Ekeroth inledde i varje fall kvällen och sedan fortsatte Mats Kempe, Stina Stoor och Stina Ekblad. Det måste ha varit helt underbart att få sitta i publiken och lyssna på när de berättade om sina författarskap och läste högt ur sina noveller; Stina Ekblad läste en novell av nobelprisvinnaren Alice Munro. Lyssna tillsammans - finns det något bättre! Det börjar bli dags för ett novellcafé snart igen!

Radionoveller i P1

På sommaren lyssnar jag gärna på både noveller, romaner och sommarprat på radion! De specialskrivna novellerna som fanns fram till den 18 juli på P1s hemsida höll jag så när på att missa. Men jag hann med dem alla.

Den första jag lyssnade på var Maxim Grigorievs novell Återkomsten. Två vänner går på en fadoföreställning och får vara med om en riktig fadohistoria. Kvinnan som ska uppträda har en gammal beundrare i publiken som högljutt förbannar henne för att ha lämnat honom ensam kvar i Porto, där novellen utspelar sig. De två vännerna stannar inte kvar för att lyssna på hela föreställningen utan går tvärsöver gatan till en bar. Där träffar de också på den försmådde mannen som de börjar prata med. Miljön är storslagen, sentimental och allvarlig, precis som portugiserna. Många känner någon som bor utomlands och minnena vill man helst glömma. Den unge mannen, som är novellens huvudkaraktär, har också rest bort men nu återvänt och egentligen är han för rastlös för att stanna kvar i staden. Han vill vara på väg, finner bara glädje i att ta farväl. Till novellen får vi också höra fadomusik som framförs av Amalia Rodrigues och det är just detta som tillför berättande en extra dimension. Författaren till den här novellen, Maxim Grigoriev, är född 1980 i Moskva men uppvuxen i Stockholm och för tillfället bosatt i Porto. Tidigare i år debuterade han med novellsamlingen Städer som jag är väldigt nyfiken på. Det får kanske bli lite läsning i den under höstkanten.

Den andra novellen jag lyssnade på är B-symptom av Negar Naseh. Här får vi möta en medelålders kvinna.... Jag fortsätter på inlägget imorgon!