Brun morgon av Franck Pavloff

Dagen till ära har jag läst ännu en novell som behandlar förtryck och hur en diktatur tar form utan att den vanliga människan reagerar : Brun morgon av Franck Pavloff. Pavloff skrev novellen 1999 när det var val i den region i södra Frankrike där han bor. Högerextrema grupperingar var på frammarsch och han säger att han inte "tycker om segregering, nationalism och rasism" och ville berätta en historia, en fabel. Hans novell är såld i över1,5 miljoner exemplar och översatt till 25 olika språk. Det är ledsamt att den ständigt är aktuell men roligt att den läses av så många. Precis som många andra noveller som ges ut nu är det ett behändigt format med en subtil lay-out: på brun botten står titeln i vitt med ett svart taggtrådsstängsel över. Jag är också förtjust i stilen: på ett rättframt och enkelt sätt berättar han om Charlie och berättarjaget som till en början upprörs lite lagom över att de inte längre får ha annat än bruna hundar och katter, tidningar som kritiserar makten tystas och obekväma böcker utgallras från biblioteken. Men efter ett tag gör de "helt enkelt det som gällde i stan, och det räckte för att göra livet lugnare för oss. Bruna tryggheten hade sina goda sidor." Men det visar sig att ordningsmakten är ute även efter dem som tidigare har haft icke bruna katter och hundar och de ligger illa till. Charlie blir tillfångatagen och novellen slutar med att berättarjaget troligtvis också blir gripen och bortforslad. En novell som lämpar sig att läsas på Förintelsens minnesdag då miljoner av människor blev bortförda, fängslade, torterade och ihjälgasade.