söndag 18 mars 2012

Snäckors sorl av Karin Boye

Många är vi som har läst Karin Boyes poesi och varje generation av, kanske framför allt tjejer och unga kvinnor, har henne som symbol för vår önskan om frigörelse. Lindelöws Bokförlag gav 2008 ut 22 noveller, många inte utgivna sedan 1940-talet, i samlingen Snäckors sorl. En av dem har t.o.m. inte varit publicerad tidigare: Den dödas rätt. Hälften av novellerna är utgivna efter hennes död. Jag har idag läst den inledande novellen: Snäckorna, som handlar om en ung pojke som har förlorat inte bara sin mamma, som de har begravt, utan också sin trygga tillvaro i hemmet. Pappan har hittat en ny kvinna och gifter om sig med Sigrid, som från början inte är namngiven, utan endast kallas för inkräkterskan. Detta upplevs av pojken som ett enormt svek. Efter det att pappan och Sigrid har kommit tillbaka från sin smekmånad så är det pojkens födelsedag, och även om han inte erkänner det så vill han gärna bli firad, trots att det inte är som det brukar. Han öppnar sina paketer och ska till att dricka sin choklad när pappan kommer in med en ny cykel till honom. Pappan säger att det är från mamman och menar givetvis Sigrid, inte pojkens biologiska mamma, medan pojken, utbrister förundrad att "hon är ju död!". Pappan blir arg även om han inte direkt visar det. När sommaren kommer och de beger sig ut till skärgården så bryts den ständiga dragkampen mellan pojken och de vuxna. Det är precis som om det nya stället på landet ger dem respit i deras ständiga kontroll över varandra och Sigrid kan närma sig pojken, nästan utan förbehåll, och de samtalar varandra, såsom det ska vara. När hon en dag ser hans snäcksamling och han ger henne ett par snäckor som han tycker sig kunna avvara så känns det som om de har nått fred och han är trygg igen. Boye gestaltar i den här novellen, precis som i många andra i den här samlingen, kampen som människor måste övervinna i vardagen. I det här fallet en ung pojkes kamp att återfinna tryggheten i sin tillvaro efter det att hans mamma har dött. I andra noveller handlar det om kampen att få göra det man allra helst vill göra trots att föräldrarna har annat i åtanke för en, t.ex. i novellen Min son ska inte bli snickare. I novellen Samtal mellan nygifta är det kampen mellan könen som är i fokus. Jag har sedan gymnasietiden varit förtjust i Karin Boye och den här novellsamlingen är inget undantag. De stämningar hon målar upp i sina noveller påminner en del om Stig Dagermans, ännu en av mina favoritnovellister, som jag kanske återkommer till ganska snart. Det var ett tag sedan jag läste något av honom. Nåja, ni som inte har lästa Snäckors sorl har något att se fram emot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar