Olika sorters störningar i Lydia Davis Samarbete med fluga och andra noveller

Jag har precis läst den sista novellen i Lydia Davis Samarbete med fluga och andra noveller (Varieties of Disturbance) och känner mig uppfylld trots den absurda humorn men även inspirerad av hennes katalogartade skrivsätt. Jag ska erkänna: jag hade högt ställda förväntningar när jag började läsa. Många recensenter har höjt henne till skyarna och enligt The New York Times Book Review betraktas hon som en nyskapare av novellen då hon "gör om modellen för den moderna novellen". Och nyskapande är hon! Detta är hennes fjärde novellsamling, men den första på svenska. Jag är böjd att hålla med alla som hyllar henne och jag hoppas snart att få läsa även hennes andra noveller! Man har inte tråkigt i hennes sällskap även om det i många noveller gestaltas en något händelsefattig tillvaro. En del av noveller är dessutom så korta som endast två rader och frågan är om de kan kallas noveller, egentligen? Davis är inte ensam om att fatta sig kort; Hemingway sägs ha skrivit världens kortaste novell. For sale: baby shoes, never worn. Vi har inga som helst problem att se vad den här berättelsen handlar om. Davis korta noveller kanske jag dock ställer mig något mer frågande till. Vilket ord är det du har skrivit på papperet? Vem är han? undrar jag när jag läser ”Samarbete med fluga” som i sin helhet lyder så här: ”Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen.”

Bland de längre novellerna fastnade jag framför allt för "Kafka lagar middag", som är en ångestfylld betraktelse över att Kafka ska bjuda sin älskade Milena på middag. I långa delar är huvudkaraktären overksam och inte speciellt handlingskraftig. Jämförelsen med skalbaggen som har trillat på rygg och hans egen situtaion är klockren. Skalbaggen är för övrigt en referens till en av Kafkas mest berömda noveller. Och referenser finns det fler, till Proust och till Beckett. När Kafka väl har bestämt sig för vilken meny han ska servera så föreställer han sig middagen, från början till slut, men erinar sig också en annan middag som inte slutade lyckligt. Av middagen med Milena blir intet.

Jag skulle vilja hävda att det som är det centrala i novellerna kanske inte är det uttalde utan det som inte uttalas. Davis är inte heller intresserad av dramaturgiska modeller eller hur karaktärernas inbördes realtioner ser ut, sådant som läsare kanske önskar av en fiktiv berättelse. För henne är språk och form det centrala även om hon givetvis gestaltar vad det innebär att vara människa. Våra liv är lite lätt absurda ibland och visst är det helt normalt att konstatera att döden ställer till med grammatiska problem. För "När han väl är död, är han fortfarande "han", och i så fall, hur länge är han fortfarande "han"?"

Jag hoppas att Sekwa förlag även kommer att ge ut hennes tidigare novellsamlingar. De har åtminstone mig som säker läsare!