I programmet Novellfesten i P1 från år 2007 så röstade lyssnarna fram de noveller som de anser vara bland världens bästa noveller. De tre första platserna innehas av svenska män och jag blir lite förundrad när jag ser listan. Varför finns det inte fler kvinnor på listan? Och varför är det ett så tydligt västerländskt perspektiv? Själv läser jag mer än gärna kvinnliga novellister och gärna från andra världsdelar. Men de får jag kanske återkomma till en annan gång.
Söndagen (gårdagen för den observante) ägnades åt lite Strindberg, Dagerman och Söderberg (och en och annan dröm) och jag tänkte uppehålla mig lite vid den sistnämda. Hjalmar Söderbergs novell Pälsen är en stilistisk pärla även om Söderberg själv ska ha sagt att novellen inte var skriven för att tryckas och därför inte har några "litterära anspråk". Men i mitt tycke är den som sagt en pärla.
Det är ett triangeldrama mellan häradshövding Richardt, doktor Henck och hans fru Ellen. Och vad som gör den här novellen till en pärla är dels Söderbergs språk och stil och dels det faktum att Henck egentligen verkar förstå vad som händer men vägrar att inse det. Men i tamburen, när Ellen misstar sig på vem som kommer hem, så förstår han. Och kanske är det så att han har förstått hela tiden men vägrat att inse för sig själv. Hon var ju inte så himlastormande kär i honom från början och inte heller han i henne. Det kunde kanske bara gå på ett sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar