Det är inte bara nyskrivna noveller och noveller lästa tack vare den nya tekniken jag läser i mitt novellcafé; då och då blir det en och annan klassiker också. När jag var på Stadsbiblioteket senast lånade jag en novellsamling med titeln Franska mästarnoveller. Där finns bl.a. noveller av Balzac, Flaubert och de Maupassant, men jag valde att läsa två som jag aldrig tidigare hade hört talas om: C.F. Ramuz och Colette.
Den förstnämnda har skrivit en novell som heter Kärlek och som utspelar sig på en gård på den franska landsbygden. Husbonden är en romanläsande och filosoferande man och bondmoran en rejäl sådan. Det går ingen nöd på dem och gårdens dräng Victor försöker närma sig dottern i huset. Även han är en filosoferande man och tänker mer på dottern och fantiserar om henne än han faktiskt pratar med henne. När han ligger i fähuset och drömmer om henne inser han att det inte kan bli mer än just drömmar. Hon är rik, han är fattig och hon skulle inte ens lyssna på vad han hade att säga, än mindre prata med honom. Så han får villkorslös kärlek från annat håll; den nyfödda kalven i fähuset tyr sig till honom och "Han vinkar, och kalven stapplar emot honom som för att visa att de är vänner." Novellen består av väldigt fina beskrivningar och det är inte speciellt svårt att skapa sig bilder av gården, av karaktärerna, av kalven i fähuset. Det är inte heller speciellt svårt att känna sympati för Victor som inte kan få den stora kärleken i sitt liv. C.F. Ramuz är känd för att i sina berättelser ha en kristet religiös och poetisk stämning i dem och det tycker jag att han har även i den här novellen. Novellen tar en oväntad vändning eftersom man tror att dottern ska bli förälskad i honom men i stället utgjuts kärlek i hans hjärta och han är fri, kanske både ur ett klassperspektiv och fri från en erotisk kärlek. Han visar en större kärlek än så, en kärlek mot allt levande, djur som människor.
Colette bjöd på en helt annan läsning i novellen Dagsländor även om titeln fick mig att tänka på just kärlek, men kanske mer tillfällig sådan. Den här novellen består till mestadels av en ganska rapp dialog mellan två vänninor, varav den ena just har haft ett uppslitande gräl med sin älskare. Det är dock inte novellens huvudpoäng utan det är upprinnelsen till grälet: han blir generad å hennes vägnar när det visar sig att hon bättrar på sin frisyr med löshör. Och sedan radar jaget i berättelsen upp vad kvinnorna gör för att hålla sig vackra. Det är papiljotter, ansiktsmasker, hakbindlar. Det är inte så konstigt att deras äkta män smiter från sängen för att söka omväxling och bedra dem, anser hon. Å andra sidan är det kanske inte heller så konstigt att kvinnorna försöker med med både det ena och det andra för att behaga männen. Titeln på novellen är synnerligen välvald för vad är det dagsländorna ska göra. Jo, på några timmar skall insekten genomföra en förvandling från nymf till fullvuxen dagslända, hitta en partner, para sig och – för honans del – lägga ägg, innan den dör. Det är inte lätt att vara dagslända, och inte heller kvinna heller för den delen. Den här novellen utspelar sig för drygt 100 år sedan men dagens kvinnor är inte mycket sämre med att hitta sätt att förändra och försöka försköna sina kroppar och sitt utseende - allt för att hitta en partner. Dagens utseendefixering är kanske värt ett eget inlägg.... De franska mästarnovellerna säger oss mycket än idag och är klart läsvärda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar