Mammalia av Ulrika Kärnborg

Novellix har kommit ut med ytterligare fyra noveller och för ett par dagar sedan läste jag Mammalia av Ulrika Kärnborg, en vid en första läsning för mig ganska intetsägande berättelse, om den unga journalisten Sara som träffar en excentrisk medelålders konstnär Mona, och de blir vänner. Man skulle kunna tänka sig det klassiska motivet: mer erfaren visar ynglingen hur det ska gå till, men jag är inte så säker på att det är Ulrikas intention med den här novellen. Kanske snarare visa på hur kvinnlig vänskap kan se ut om en av parterna är starkare och mer maktlysten. Eller så är det faktiskt en "slags avbön, men som ni säkert märkt har jag inget att be om ursäkt för". På ganska kort tid blir Sara och Mona vänner men Sara märker att vänskapen inte är ömsesidig och de två har ingen tillit till varandra, snarare behov av att kontrollera vad de gör och har för sig när den ena inte är i närheten. Mona försvinner så ur hennes liv och Sara hittar tillbaka till sin man och sin familj. Mona hör dock plötsligt av sig igen och tar sig in i Saras liv igen. Utan att förta läsningen för er andra så kan jag säga att de båda tror att de hämnas på varandra för oförätter de gjort och frågan är om någon av dem känner sig nöjda med hur deras så kallade vänskapsförhållande har utvecklat sig. När jag läste om novellen så tyckte jag faktiskt att den hade en del att säga mig och var ganska underhållande. Länge funderade jag över vem Sara och Mona har lånat drag ifrån ur verkligheten men slutade med det när jag såg att berättelsen höll utan att behöva vara förankrad i någon verklighet. Mamma'lia är det vetenskapliga namnet på klassen däggdjur och även om det inte bara är däggdjuren som har genomgått ett naturligt urval genom evolutionen så är det ändå hit mina tankar går när jag läser titeln. Någon genomgår en förändring, en form av accelererad evolution, framför ögonen på den andre och detta kan hon inte tåla. Och då går det givetvis som det går! Jag ändrade mitt omdöme efter att ha läst novellen ytterligare en gång och tycker att det är en klart läsvärd sådan, men jag kan inte låta bli att längta efter Klas Östergrens novell som är den fjärde och sista novellen i den här omgången av Novellix fyra.

Fler och fler gillar noveller!

Bokbloggare runtom i landet har bestämt sig för att försöka läsa noveller under året. Läs mer här: och dagarna går...: novellvågen sveper vidare.... Själv fortsätter jag givetvis att läsa noveller och tipsa er om pärlorna. Häromdagen kom Novellix senaste fyra noveller ut. Inlägg på bloggen kommer inom kort! Och så har jag börjat läsa O Thiam Chins novellsamling Aldrig bättre som är översatt av Mo Yan-översättaren Anna Gustafsson Chen. Givetvis kommer det ett inlägg om den också!

Två ny- och specialskrivna noveller i P1

Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det igen, att bara få luta sig tillbaka i favoritfåtöljen och få lyssna på en bra uppläsare av en högklassig novell är lyx för mig. Den här helgen har jag gjort det dubbelt upp: Dagen med cykeln av Linda Boström Knausgård och Samantha från Hörby av Lina Wolff är båda ny- och specialskrivna för radion och finns att lyssna på i P1 eller på webben. Båda författarna har gett ut hyllade novellsamlingar tidigare: den förstnämnda gav 2011 ut Grand mal på Modernista förlag och den sistnämnda debuterade år 2009 med Många människor dör som du. Jag har läst dem båda och är väldigt förtjust i dem, kanske framför allt i Lina.

Båda novellerna utspelar sig i Skåne, den ena på Österlen och den andra i Hörby med omnejd. Båda novellerna har en kvinnlig huvudkaraktär som inte är tillfredsställda med livet; Åsa (huvudkaraktären i Dagen med cykeln) är bipolär och pendlar mellan eufori och nedstämdhet medan Maria (huvudkaraktären i Samantha från Hörby) jagar lyckan genom att försöka stoppa tiden eller kanske rentav vrida tillbaka klockan. Båda två brottas med existentiella frågor: Vem är jag? Vad är meningen med det här? Vad är lycka?

Åsa, en till viss del sjukskriven fyrabarnsmamma som dock skriver krönikor i en damtidning, råkar en dag ta kyrkovaktmästarens avlidna frus cykel på väg hem från handlar´n. Utan att vara medveten om detta så går dagen och Åsa, som verkar vara på väg in i ytterligare en depressiv period, utför vardagliga sysslor och tänker tillbaka på hur allt blev som det blev. Ibland känns det som om hon är tvungen att intala sig själv att hon ville ha det här livet. Förutom att hon har sin sjukdom så lever hon väl en författardröm som många har med hus på Österlen i den lilla byn där alla känner alla, vegetarisk matlagning och körsång. Själv kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket utav Linda själv som finns i den här novellen. Hennes man "hatade att bli störd" även om han samtidigt "trodde på henne". Rent stilistiskt är Linda en skicklig novellist, vilket jag tyckte även i Grand mal. Hennes stil är stram och snygg; hon använder sig av upprepningar, alliterationer, tillbakablickar, retoriska frågor m.m. Det finns också ett introvert drag i novellen då det inte är så mycket handlingarna som är intressanta utan Åsas funderingar kring sin sjukdom och sitt liv. I slutet av novellen får också huvudkaraktären en rent konkret fråga om hur hon kunde ta cykeln. "Vad tänkte du på?" Frågan är ställd av kyrkovaktmästaren men kunde lika gärna gälla Åsa själv och hennes livsval.

Vad det gäller Maria, huvudkaraktären i Samantha från Hörby, känns hon lika skör som Åsa. Maria är en hemvändare och har accepterat livet som det har gestaltat sig för henne. När hon flyttar hem till Hörby igen så börjar hon dock fundera över en gammal vänskap och undrar hur det har gått för Samantha. Hon tar kontakt med sin barndomskamrat och inser att det är så här det känns med riktiga vänner; man tar vid där man slutade senaste gången man träffades. Maria upptäcker att Samantha tycks ha bromsat tiden eftersom hon ser väldigt ungdomlig ut utan de karaktäristiska rynkorna som Maria har lyckats skaffa sig. Det visar sig att Samantha jobbar i kosmetikbranschen och har lyckats skapa en hudkräm som bromsar upp åldrandet. Givetvis blir Maria intresserad och får testa en burk gratis. Den våren känner hon att vad som helst kan hända, underbara och makalösa saker, medan hennes hud föryngras. Givetvis blir hon besatt och beroende av hudkrämen. När hon vill handla fler burkar av Samantha så är hon försvunnen. När Maria bryter sig in hos henne, i hopp om att skaffa sig mer av den magiska hudkrämen, så är Samantha tillbaka, dock utan sin ungdomliga lyster. Hon erkänner för Maria att hon har slängt alla burkarna; hon har ju tjänat tillräckligt med pengar. Och säger också att perfektionen hade ett pris, nämligen döden. Det är dags att börja leva nu, säger Samantha. Ja, åldern har ingen betydelse, säger Maria. Passande filmmusik från Edward Scissorhands tonar ut och jag läser på Linas hemsida att novellen egentligen skulle slutat med att Samantha säger att åldern visst har betydelse och att hon egentligen alltid har varit gammal. Har detta betydelse för hur jag uppfattar novellen? Kanske, kanske inte. Jag föredrar nog uppläsningens slut och undrar vad Lina tyckte om att bli "avhuggen". Själv försöker jag leva här och nu, utan föryngringskrämer.

Ännu en novelltävling

Har du en science fiction-novell liggande i byrålådan? Eller blir du sugen på att skriva en nu när Mix förlag och Science Fiction-bokhandeln bjuder in till novelltävling? Vinnaren belönas med 10 000 kronor och novellen kommer att publiceras i Mix digitala utgivning. Man söker därför efter "berättelser som får läsaren att se saker och företeelser i vårt samhälle på nya sätt. Historier som ger oss nya drömmar att längta till. Som grubblar över vad det innebär att vara människa i den sköna nya värld som väntar." I juryn sitter Maths Claesson (SF-Bokhandeln), Catharina Wrååk (Mix förlag) och Karin Tidbeck (författare till Amatka, förra årets mest omtalade svenska science fiction-bok). Novellen ska vara inne senast den 18 mars 2013 och vinnaren kommer att presenteras på Världsbokdagen den 23 april 2013. Jag önskar alla hugade SF-skribenter lycka till!

Married Love av Tessa Hadley

För ett par veckor sedan var jag i London. Hotellet jag bodde på låg inte långt från Notting Hill. Jag tillbringade lördagsförmiddagen där med att strosa runt i vårsolen och besöka bokhandlarna. Jag frågade affärsinnehavarna i ett par butiker om spännande novellförfattare, gärna nyss utkomna, och i Lutyens & Rubinstein Bookshoop fick jag med mig bl.a. en novellsamling av Tessa Hadley som jag nu har läst färdigt. Hon påminner en del om Kathrine Mansfield och till viss del kanske även Alice Munro; de alla tre är i varje fall skickliga novellister som har förmåga att teckna fullödiga liv med hjälp av ett par tusen ord.

I Married Love har Tessa Hadley skrivit om vardagliga och samtida situationer med stora känslor involverade. Hon kanske inte är den mest nyskapande novellisten men lyckas ändå skapa en känsla av att de här novellerna inte har skrivits tidigare och försöker ge oss dagens sanningar och hur vi ska förhålla oss till varandra. Hon är ganska återhållen i sitt sätt att skriva och känslig; hon har en skarp pykologisk blick. Och hon ger oss absolut inga tillrättalagda slut, vilket uppskattas av mig. Hon uppehåller sig också kring klassbegreppet och de flesta novellerna utspelar sig i medelklassens trygga hägn. Titelnovellen innehåller en välkänd premiss: en student meddelar sina föräldrar att hon har en affär med en av sina lärare och att hon kommer att gifta siga sig med honom. Många andra novellförfattare hade kanske låtit saken bero och fokuserat på konflikten mellan föräldrarna och deras dotter, men det gör inte Hadley utan hon gräver djupapre i förhållandet mellan dottern och hennes blivande mak och även dotterns resa från en ganska omogen person till en som pratar om känslor och bryr sig om sina barn. Och så här fortsätter hon i alla sina noveller. Oavsett om det är mödrar vars söner reser till Afghanistan eller släktingar som träffas under en bouppdelning så lyckas hon på ett nyanserat sätt skriva om vad som gör de här människorna lyckliga eller vad de finner meningsfullt i sina liv. Jag hoppas att någon svensk översättare vill ge ut Tessa Hadley, och det ganska snart, så att fler upptäcker henne!