Mammalia av Ulrika Kärnborg

Novellix har kommit ut med ytterligare fyra noveller och för ett par dagar sedan läste jag Mammalia av Ulrika Kärnborg, en vid en första läsning för mig ganska intetsägande berättelse, om den unga journalisten Sara som träffar en excentrisk medelålders konstnär Mona, och de blir vänner. Man skulle kunna tänka sig det klassiska motivet: mer erfaren visar ynglingen hur det ska gå till, men jag är inte så säker på att det är Ulrikas intention med den här novellen. Kanske snarare visa på hur kvinnlig vänskap kan se ut om en av parterna är starkare och mer maktlysten. Eller så är det faktiskt en "slags avbön, men som ni säkert märkt har jag inget att be om ursäkt för". På ganska kort tid blir Sara och Mona vänner men Sara märker att vänskapen inte är ömsesidig och de två har ingen tillit till varandra, snarare behov av att kontrollera vad de gör och har för sig när den ena inte är i närheten. Mona försvinner så ur hennes liv och Sara hittar tillbaka till sin man och sin familj. Mona hör dock plötsligt av sig igen och tar sig in i Saras liv igen. Utan att förta läsningen för er andra så kan jag säga att de båda tror att de hämnas på varandra för oförätter de gjort och frågan är om någon av dem känner sig nöjda med hur deras så kallade vänskapsförhållande har utvecklat sig. När jag läste om novellen så tyckte jag faktiskt att den hade en del att säga mig och var ganska underhållande. Länge funderade jag över vem Sara och Mona har lånat drag ifrån ur verkligheten men slutade med det när jag såg att berättelsen höll utan att behöva vara förankrad i någon verklighet. Mamma'lia är det vetenskapliga namnet på klassen däggdjur och även om det inte bara är däggdjuren som har genomgått ett naturligt urval genom evolutionen så är det ändå hit mina tankar går när jag läser titeln. Någon genomgår en förändring, en form av accelererad evolution, framför ögonen på den andre och detta kan hon inte tåla. Och då går det givetvis som det går! Jag ändrade mitt omdöme efter att ha läst novellen ytterligare en gång och tycker att det är en klart läsvärd sådan, men jag kan inte låta bli att längta efter Klas Östergrens novell som är den fjärde och sista novellen i den här omgången av Novellix fyra.