Nuestra Señora de la Asunción av Lina Wolff

Första numret av Granta och första novellen läst. Jag var oerhört nyfiken på Lina Wolffs Nuestra Señora de la Asunción. Som novellist tilltalar hon mig mycket med sina influenser från spansk och sydamerikansk litteratur. Hennes noveller känns inte heller speciellt förutsägbara. Jag har sedan tidigare läst hennes novellsamling Många människor dör som du och hoppades att hon inte hade gett upp den kortare genren för den längre romanen. Det har hon alltså inte och därför fick det bli den här novellen först.

I den här novellen, precis som i många andra av henne, så möter jag olyckliga människor som ställer sig frågan vad som är meningen med livet och vad det innebär att vara människa. Många gånger råkar de också ut för absurda eller övernaturliga händelser. Här finns ett kvinnligt berättarjag som möter en författare på en fest som säger att han inte längre orkar vara författare: För jag känner att jag graviterar mot galenskapen, och de dagar jag inte graviterar mot galenskapen graviterar jag mot något ännu värre. Festen håller på hela natten och visar sig vara en förfest. Dagen efter fortsätter sällskapet till Granada och huvudkaraktären får följa med. När de sitter i bussen på väg hem igen så håller de på att förgås av värmen och hettan. De stannar för att svalka sig i en kyrka och då får kvinnan syn på något som gör att hon svimmar. Det hon ser gör att hon vill diskutera med författaren om vad de har pratat om tidigare, nämligen om var gränsen går mellan vad som är galenskap och vad som anses normalt. Hon tror att hon kanske börjar bli tokig: Jag mindes en sak som författaren hade sagt, att det mest skrämmande med galenskapen är att det inte finns någon tydlig gräns mellan det att man är frisk och att man plötsligt blivit sjuk. Hon pratar varken men honom eller med någon annan men Filomena, som också var med på festen och resan till Granada, tar dagen efter kontakt med henne och bekräftar att det hon såg var det flera som såg. Hon är inte på väg in i galenskap men fortfarande rädd för att hennes ska falla ihop. Det behöver hon dock inte vara. Skiljelinjen mellan galenskap och vad som anses vara normalt är tunn men hon klarar av att balansera den. Har ni ännu inte läst något av Lina Wolff så tycker jag att ni ska göra det!