Törst av Nawal El Saadawi

Nawal El Saadawi (1931) besökte igår Grand Hotel i Lund och jag var där och lyssnade på henne. Hon är ju en av de mest respekterade av de arabiskspråkiga kvinnliga författarna med stor spridning i väst och tänkbar Nobelpriskandidat. Hon är utbildad läkare, har varit ansvarig för folkhälsofrågor i Egypten, och bor i Kairo. El Sadaawi är en stridbar kvinna som tagit kamp för kvinnors rättigheter internationellt och i hemlandet. Hon har skrivit om kvinnlig omskärelse, kvinnans ställning i samhället, familjelagstiftning, hedersbegreppet för kvinnor resp. män liksom kvinnlig sexualitet i ett fyrtiotal böcker och mottagit många litterära utmärkelser. P.g.a. hennes stridbarhet har hon både varit fängslad och tvingats till landsflykt. Igår pratade hon om kreativitet och hur vi ska bevara och utveckla den. Givetvis kom hon även in på den arabiska våren och hur kvinnorna har det i dagens Egypten. Ledsamt nog så såg hon inte att det hade förbättrats speciellt mycket.

 

Jag har sedan tidigare endast läst några av hennes skönlitterära verk, inte hennes facklitteratur. Och givetvis har hon kommit ut med en novellsamling: Törst. Och givetvis är det kvinnorna som står i fokus i det patriarkala samhället när de försöker förhålla sig till dess förändring både vad det gäller politik, kultur eller religion. Det var ett tag sedan jag läste samlingen men jag kom ihåg att den drabbade mig väldeliga då berättelserna är både gripande och förfärliga. Och säkerligen inte långt från sanningen! En av de noveller jag bäst kommer ihåg är Ögon som handlar om en ung kvinna som jobbar på ett museum med att inventera mumier. En dag får hon syn på en figurin vars ögon fascinerar henne. Det hör till saken att hon bor tillsammans med sin far och har gett upp hoppet om att någonsin leva ihop med en man. Men en dag tycker hon sig se figurinen livs levande och tar kontakt med honom. Hon tycker sig känna honom redan eftersom han hälsar på henne i hennes drömmar. Mötet blir inte som hon föreställer sig det och hon blir skickad till med specialitet på psykiska problem. Titelnovellen Törst handlar också om vad som anses passande för kvinnor. Här är det en kvinna som en het sommardag ser en annan kvinna stå och dricka en läsk  framför en kiosk och som till slut själv tar mod till sig att göra samma sak. Hur gudomligt kan inte en läskedryck smaka i hettan och öknen? Även novellen Slöjan behandlar sådant som anses passande för kvinnor. Den handlar om en kvinna som lär känna en man genom långa samtal och blickar. Hennes nyfikenhet väcks inför hans kropp men när de möts känner hon äckel. Hon tar på sig slöjan igen för att bevara illusionen. Det låter kanske som om El Sadaawi är en socialrealistisk författare men inget kunde vara mer fel. Hon må berätta en historia realistiskt men stämningar och undertexter gör att vi kan läsa in politiska och moraliska budskap i alla hennes noveller. Den här samlingen kom ut 1991 och om det är så att det inte har skett någon större förändring för kvinnorna i Egypten så är det här verklighet för dagens egyptiska kvinnor än idag. Läs den om ni inte tidigare har gjort det!