Alejandro Leiva Wenger debuterade 2001 med novellsamlingen Till vår ära där bland annat novellen Elixir ingår som jag har läst många gånger med mina elever. Den novellen är även filmatiserad på ett lyckosamt sätt. Det finns mycket att diskutera vad det gäller fördomar och utanförskap men också Wengers sätt att hantera språket. Även i novellen Bakom visar Wenger vilken stilistiskt säker novellist han är. Jag nämnde tidigare parallellismen som ett genomgående stildrag men även upprepningen, tidsformerna (presens för att understryka att kurragömmaleken verkligen sker här och nu och preteritum i tillbakablickarna för att markera att det har hänt tidigare, personifikationen (till exempel att också stolen väntar på Hugo) och de korthuggna meningarna med ett tydligt "jag" och ett "du". Novellen tävlar om Sveriges Radios Novellpris 2013 och skulle vara en värdig vinnare! Men den diskussionen får kanske vänta till jag har lyssnat på alla de nominerade novellerna.
Novell (av franskans "nouvelle", nyhet) är en kort skönlitterär text som lämpar sig väl för att läsas högt. Men det betyder också nyhet. Jag kommer kanske att bjuda på en och annan nyhet här men framför allt kommer jag att bjuda på litterära verk och ett och annat bakverk. Välkomna till mitt novellcafé!
lördag 31 augusti 2013
Bakom av Alejandro Leiva Wenger
I Bakom av Alejandro Leiva Wenger finns en pappa som å ena sidan bubblar av glädje över sin för tidigt födda son Hugo men å andra sidan är orolig över att det ska hända honom något. Under en kurragömmalek vill han både ge sin son stor frihet men samtidigt uppmana honom till försiktighet. Hugo rusar och virvlar genom lägenheten medan pappan säger åt honom att ta det lugnt. Medan de leker med varandra sätter mamman på radion i köket där nyheterna rapporterar om ett vulkanutbrott. Genom hela novellen berättar sedan Wenger parallellt om hur Hugo verkligen försvinner i leken och om hur människor och städer har blivit begravda under askan. Det är inte första gången som Hugo försvinner så till en början är inte föräldrarna oroliga över att han inte ska komma tillbaka. Mamman går till och med till frisören, kommer hem igen och de äter middag och går och lägger sig utan att han kommer tillbaka. I tillbakablickar berättar pappan om förra gången han försvann och hur han lämnade sin son på dagis, trots att sonen grät av förtvivlan över att bli lämnad. Även om pappan helst hade velat stanna hos sin son så var det så man skulle göra. "Det var det som var normalt." Frågan om vad som är normalt ligger till grund för hela novellen. Den är mystisk och mångbottnad och säger att det finns en annan verklighet än den vi lever i. Hugo är en av dem som kan se och verka i den andra verkligheten, för precis bakom saker finns en plats längre bort, "bakom alla bakom", som Hugo vill gå till. Och frågan är om han kommer tillbaka till den här världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar