Den nya Isabel av Katherine Mansfield

Jag har tidigare läst The Garden Party, A Cup of Tea, Je Ne Parle Pas Francais och The Singing Lesson m.fl. av Katherine Mansfield och är väldigt förtjust i hennes novellkonst, därav mina högt ställda förväntningar även på den här novellen. Speciellt den sistnämnda novellen är direkt lysande där en lärarinna som har fått ett brev med mindre goda nyheter från sin fästman ska försöka hålla i en sånglektion. Hon är echaufferad och eleverna är livrädda för henne. Men ett telegram från fästmannen ändrar hennes sinnesstämning. Det är svårt att vara professionell när känslorna spelarna sådana spratt med oss. Den nya Isabel, eller Marriage à la Mode på originalspråk, är utgiven av nystartade malmöförlaget Collings förlag där det också förekommer ett brev: i det här fallet är det maken William som skriver till sin hustru Isabel i ett försök att förklara sin kärlek till henne. Han är på väg tillbaka till London efter att ha tillbringat en helg i deras gemensamma hus på landet, en helg där han knappt har träffat sin fru eller sina söner. Isabel var inte lycklig i deras tidigare hus och nu när de har flyttat till ett större och luftigare hus och hon dessutom har skaffat sig en ny bekantskapskrets i form av fyra bohemiska vänner så känner han att äktenskapet håller på att falla honom ur händerna. Därav brevet, som Isabel läser högt ur för sina nyvunna vänner, vilka gör sig lustiga över det på Williams bekostnad. Hon ångrar sig dock och bestämmer sig för att besvara det, dock inte med detsamma; först väntar vännerna på henne som vill gå och bada igen och hon springer ner för trappan "skrattande sitt nya skratt". Mina högt ställda förväntningar infriades och jag har ännu inte blivit besviken när jag har läst en novell av Katherine Mansfield. Den här novellen, som så många andra, bygger inte på någon stor yttre dramatik men trots det till synes stillastående tillståndet så finns det mängder av mäktiga känslor och stor lidelse. William undertrycker dock sina känslor medan Isabel lever ut sina och frågan är om deras äktenskap kommer att hålla. Slutet ger inget entydigt svar även om jag har mina aningar. Kvinnors frigörelse och deras känsloupplevelser är också något som är signifikant för Mansfields noveller. Vad det gäller hennes stil och form så är hon tydligt inspirerad av Anton Tjechov, vars dagbok hon också översatte år 1920. Den nya Isabel kan t.o.m. sägas vara en pendang till Tjechovs The Grasshopper som har ungefär samma handling och karaktärer, även om den skiljer sig till viss del. Mannen i Tjechovs novell hinner dö innan frun blir medveten om hur hon beter sig. Mansfield skriver även på ett närvarande och intensivt sätt, gärna rakt på sak. Hon alluderar också gärna till kända verk och karaktärer, t.ex. kallar Moira Isabel för Titania som ju är drottning över feerna i Shakespeares pjäs En midsommarnatts dröm. Jag tror att jag har hittat ytterligare en novell att läsa högt när det blir dags för novellcafé i verkliga livet.