Ingen har någon skuld av Julio Cortázar

Jag var på biblioteket häromdagen och jag lånade bl.a. Julio Cortázars samlade noveller del 1 och 2 (sammanlagt ca. 1200 sidor fördelade på 90 noveller) och tänker lyssna på rådet som ges i förordet: Jag kommer inte att läsa alla 90 noveller i ett svep utan tar mig an det något mindre läspaketet och läser "Händer som växer", "Kirke", "Djävulens spott", "Ingen har någon skuld", "Axolotl", "Södra motorvägen", Alla eldar elden", "Den andra himlen", "Andra gången", "Moebiusring" samt "Otid". Här kommer en liten reflektion kring framför allt "Ingen har någon skuld". Novellen handlar till det yttre om något så enkelt som en man som just ska ta på sig en tröja för att han fryser och för att han ska gå ut och möta sin fru; de ska köpa en bröllopspresent. Han kommer dock inte så långt för han klarar inte av att ta på sig tröjan. Det kanske kan tyckas smått komiskt och absurt att skriva om en man som inte klarar av att ta på sig sina egna kläder men symboliken i novellen är tydlig. Han har ingen fri vilja och därför heller ingen skuld i det som händer. Han kommer heller aldrig fram till sin fru och det blir inte heller någon bröllopspresent inhandlad. I slutet blir han dock fri från tröjan men både tröjan och hans hand är inte längre kontrollerade av honom; han kommer att hoppa ut från tolfte våningen och befria sig själv, utan någon som helst skuld.
Jag har tidigare inte själv läst något av Julio Cortázar men jag vet att Jonas Karlsson, en av mina favoritnovellister, har honom som husgud, jämte Franz Kafka. Det räckte för att göra mig nyfiken på honom. Och jag nöjer mig som sagt för tillfället med att ha läst de ovan nämda noveller, men jag är inte främmande för att återkomma till honom. I en av Karlssons noveller: "Spegelövning" skriver han om hur en person får syn på sin egen spegelbild men ändå inte känner igen sig. Han tycker sig se sig själv sådan som hans mamma ville att han skulle vara. Plötsligt får han syn på en tredje människa, som varken är han själv eller hans spegelbild, utan en alldeles ny människa. När jag läser Cortázars novell ”Axolotl” inser  jag att Jonas kan ha blivit influerad av den här texten. Cortázar låter huvudkaraktären bli en axolotl, en salamander som härstammar från Mexico och tillskrivs diverse förmågor och dyrkas som en vattengud av aztekerna. Cortázar gör det berättartekniskt skickligt medan Karlsson endast låter oss ana att något oväntat sker men jag rubbas inte lika kraftigt i mina grundvalar som när jag läser Cortázar. Man kanske också skulle passa på att se filmen Blow-up med bl.a. Vanessa Redgrave; filmen bygger på Cortázars novell "Djävulens spott", som jag förvisso ännu inte har läst. Sommartid är lika mycket filmens som novellens tid!