Tiden av Maria Küchen

Ytterligare en novell från Novellix har jag läst: idag blev det Tiden av Maria Küchen. Tiden spelar som titeln antyder en central roll i den här berättelsen som handlar om Håkan, en man med en skuld som han inte längre klarar av att bära. Eller gör han? Novellen utspelar sig på hösten och Håkan har åkt ut till sitt lantställe för att ställa i ordning det inför vintern. Han bär på ett mörker som han inte kan dela med någon även om han försöker att sätta ord på det inför sin terapigrupp. Anledningen till hans mörker är något som hände i hans ungdom, med kamrater från lumpen, och skedde på grund av grupptryck. Ganska snart förstår läsaren vad det är som har hänt. När han sitter på sin altan och låter tankarna fara iväg, filosofera som hans fru Amanda skulle ha sagt, så får vi ta del av en trött och ganska uppgiven medelålders mans osammanhängande tankar om hur livet är, hur det kunde ha varit och vad han tänker göra för att ta tag i det. Jag har tidigare bara läst ungdomsromaner av Maria Küchen och gillat dem. Den här novellen är en av Novellix bättre noveller. Den kommer också att lämpa sig synnerligen väl som en högläsningsnovell när det blir dags för novellcafé i det verkliga livet!