Fri söndag av Ivar Lo-Johansson

Vad passar väl bättre att läsa en ledig söndag än novellen Fri söndag ur Statarna I och II av Ivar Lo-Johansson och samtidigt ta del av lite svensk arbetarlitteratur? Novellen handlar om två pojkar, Erik och Johan, som inte riktigt vet vad de ska göra nu när de äntligen är lediga. – Ingenting blir som man tänker, sade Erik klagande. Hela veckan går, man väntar på söndagen, men när söndagen kommer, så vill man jag vet inte vad. Säg – och han gjorde ett litet uppehåll – hade du flickor i går kväll också? Johan är den populäre bland flickorna medan Erik ännu inte har haft någon. Efter att ha legat i solen utanför statlängan ett tag så beger de sig till Susentorp, ett torp som stått tomt ett tag, då torparen som bodde där dött. De skulle se om det fanns plommon kvar men det slutade med att de tog död på torparens gamla katt. Vad fan ska man göra? skrek Erik och sprang med vansinnet lysande i ögonen rätt in i den stora, sandtorra, knastrande skogen. Det är inte bara dagens ungdom som slår dank och gör busstreck. Detta är den inledande delen av novellen och Ivar fortsätter med att berätta om hur ABF kommer till gården och att Erik börjar läsa och bli kommissionär för en tidning som hette ”Såningsmannen. Erik, den grubblande och funderande pojken av de två, får andra intressen och tycker att han kommer ännu längre bort från kärleken, från flickorna. En dag ska han hålla ett föredrag och han har valt att hålla det utanför Susentorp. Det kommer en del för att lyssna på honom men Johan och hans gäng stör Erik när han ska tala. Det slutar med att de två råkar i slagsmål och, tväremot vad man kanske hade trott, så är det Erik som, trots att han inte gör mycket väsen av sig och anses ganska svag, vinner över Johan. Och nu tar det fart ordentligt i ABF-cirkeln. Fler och fler läser och skriver om söndagarna och även om Erik är stolt över detta så inser han också att han inte kan speciellt mycket. Å andra sidan är han hoppfull: – Att vinna fördjupning i bildningsarbetet är framför allt att vara en karl för sin hatt! Med böckerna och det där har vi inte kommit långt än. Men kanske vi kan komma en gång, kanske nästa generation kan komma mycket långt. Då är ändå något vunnet! Och kanske har vi kommit en bit på vägen. Eller? Läsförståelsen hos våra ungdomar har förvisso sjunkit och framför allt männen väljer bort böckerna men idag vill vi säga att vi satsar på utbildningen och har "en skola för alla". Jag vill inte ge mig in i en utbildningspolitisk diskussion men vad Ivar Lo-Johansson och de andra statarförfattarna insåg är att språk är makt och om man ska kunna påverka sitt eget liv så gäller det också att ta makten över det. Jag kanske ska läsa den här novellen med mina elever imorgon?