måndag 10 februari 2014

Två enkelsängar i Rom och andra noveller av John Updike

Det var ett tag sedan jag hade julledigt, men inte desto mindre tänkte jag skriva om min jullovsläsning. I ett tidigare inlägg har jag nämligen skrivit om novelltips från oväntat håll och då får jag kanske se till att ge er dem också. För läsvärda var de nämligen allihopa. Jag tänkte börja med Två enkelsängar i Rom och andra noveller av John Updike.

Noveller av John Updike har jag, ska jag i ärlighetens namn erkänna, inte läst några. Trots att han anses vara en av de "främsta engelskspråkiga novellförfattarna" finns han inte representerad i min bokhylla. Det har helt enkelt lockat med att läsa en ofta självgod och sexistisk författare, hur många utmärkelser han än fått. Däremot har jag sett filmen Häxorna i Eastwick som filmatiserades med bl.a. Jack Nicholson och Susan Sarandon. Och nu har jag som sagt också läst en novellsamling.

Redan i sin ungdom intresserade Updike sig för litteratur och skrivande. Han sommarjobbade t.ex. på en lokaltidning och fortsatte efter studierna med att jobba inom tidningsvärlden. Han har publicerat otaliga texter i The New Yorker, skrivit litteraturkritiska verk och essäsamlingar. Skönlitterära texter har han utgivit i form av romaner, dramer och, givetvis, noveller. Från slutet av 60-talet till början av 2000-talet har han gett ut ett tiotal novellsamlingar. I Två enkelsängar i Rom och andra noveller finns noveller från 1960 till 1974.

I just den här novellsamlingen går han från barndomen, via äktenskapet till dess upplösning. I flera av novellerna får vi möta makarna Maple och även om novellerna följer en röd tråd så är det inte fråga om en roman, utan korta avslutade berättelser, som skildrar det vardagliga på ett ganska stillsamt vis. Han sägs ju vara expert på att skildra kvinnors och mäns relationer men även om landet Amerika. Det är den vita medelklassens Amerika som han skriver om och om dess familjeliv. En av de starkare novellerna handlar dock om ett par som är på väg att separera: Skiljas. Paret Maple har bestämt sig för att berätta för sina barn samtidigt, att de ska skiljas, men det blir inte så. Deras ena son får reda på det senare, då maken Richard berättar det för honom. Han undrar varför men Richard hade glömt varför. Det finns en psykologisk spänning i Updikes noveller och en förmåga att gestalta både personer och miljöer konkret, som gör att man känner sig som en del av berättelsen. Snyggt och stilistiskt skickligt; jag tror att jag ska läsa fler noveller av John Updike.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar