Det var ett tag sedan jag läste den här novellen och ska villigt erkänna att titeln inte lockade speciellt till läsning. Mina förväntningar var kanske därför inte så högt ställda men de kom verkligen på skam. Man skulle nästan kunna säga att redan när jag läste citatet på den inledande sidan från hisskötaren i TV-serien Mad Men var jag fast. Njae, kanske inte riktigt, men jag blev helt klart intresserad och nyfiken på vad novellen skulle handla om. Den utspelar sig i Stockholm, på en av stans mest ansedda reklambyråer och de samtida tidsmarkörerna är många. Huvudkaraktären är en 36-årig ungkarl med vindsvåning på Söder, Daniel, som har fått ett eftertraktat jobb som Art Director. Han möter dock en gammal bekant, Cecilia, som gör att livet tar en annan vändning än den han tänkt sig. Han märker också att framgången lätt kan slås sönder och frågan är om han lär sig något av hela den här historien. Daniel verkar vara en extremt självupptagen och uppblåst typ och det är inte så att man som läsare önskar att det ska gå bra för honom. Utan att avslöja för mycket om hur berättelsen fortskrider så antyder titeln på att han ska förändras, eller att hans andra jag ska vara en bättre person. Förvisso börjar han se tillbaka och rannsaka sitt eget liv men jag får inte veta om han genomgår den obligatoriska förändringen såsom de flesta huvudkaraktärer gör. När verkligheten hinner ikapp honom i slutet så visar han åtminstone känslor som han kanske inte skulle gjort inledningsvis. Det finns ett driv i berättelsen som dels hänger samman med innehållet - man är nyfiken på hur det ska sluta - och dels med Adam Hanssons sätt att berätta historien - det finns en snabbhet som ökar ju närmre upplösningen vi kommer.
Det här är Adam Hanssons debut som författare och som lovar mycket gott inför framtiden. Han har tidigare jobbat på reklambyråer som Art Director; inspirationen till novellen kommer säkert därifrån. På Collings Förlag har han även publicerat sin första roman: Doktor Knessers hemlighet, som ska vara en äventyrsroman för ungdomar. Själv tycker jag att han inte ska ge upp sitt novellskrivande bara för att han nu har gett ut en roman också.
Har inte läst boken än, men den lockar jag blir nyfiken. Min nyfikenhet på alteregot finns redan jag vill veta varför vi tappar bort egot? Just i de stunder när vi känner det uppgivna komma nära krypande inunder huden även om det endast är för några korta minuter vi borde alla ta vara på vårt ego, boosta upp oss ständigt kämpa jag tror att vi blir harmoniska med en lagom portion av vårt eget alterego.
SvaraRaderaDet ska bli spännande att höra vad du tyckte efter läsningen! Återkom gärna!
SvaraRadera