Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander

Jag är just nu med i en novelldiskussion, en nätcirkel, om novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander, tillsammans med andra novellfantaster runt om i landet. Det är oerhört spännande och givande att få läsa vad andra tycker och tänker om sin läsning. Många av bloggarna har redan hunnit blogga om de första novellerna i samlingen och jag tänkte ge mig i kast med titelnovellen idag.

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank lämnar mig med en bitter eftersmak och har absolut inget givet slut. Två par, varav kvinnorna är de bästa av vänner sedan tidigare, träffas en söndagseftermiddag hemma hos det mer liberala paret av de två. Mark och Lauren, har flyttat till Jerusalem och är tillbaka i USA för att ta hand om släktingar. De lämnade USA efter det att Lauren och Debbie, som den andra kvinnan heter, gått ut high school och är numera chassider, en konservativ, ofta ultrakonservativ form av judendomen, och står alltså värderingsmässigt långt från sina forna vänner. Men efterhand som eftermiddagen går och de både berusar sig på alkohol och gräs så delar de också med sig av sina innersta tankar och känslor. De blir mer och mer uppsluppna och till slut leker de Anne Frank-leken, eller Vem kommer hålla mig gömd-leken, som går ut på ett tankeexperiment om vad som skulle hända om det blev en amerikansk Förintelse. Frågan är vilka av de kristna vännerna skulle gömma dem och riskera allt. Mark och Lauren leker också men leken ger dem svar som de inte vill ha.

Det första vi ombads att göra i vår gemensamma nätdiskussion var att beskriva novellen med hjälp av tre ord. De här dök upp bland mina cirkelvänner: utmanande, kontroversiell, sorglig, oväntad, driven, amerikansk. Jag kommer ihåg att jag tänkte på civilkurage, hemligheter och humor. Hur hade jag själv reagerat och agerat om det blev en Förintelse och mina vänner och grannar hade behövt hjälp? Det är lätt att säga och lätt att svara på när man inte befinner sig i den omedelbara situationen men jag hoppas ju innerligt att jag hade haft mod nog att ställa upp för människor i behov av hjälp. Novellen väcker alltså många stora frågor och jag tror att vi alla som har diskuterat novellen har fått nya perspektiv genom diskussionen. Än ni nyfikna på vad de andra tyckte om titelnovellen så kan ni läsa här: och dagarna går..., Erikas bokprat, Bibliotekskatten, Fru E:s böcker, En och annan bok, Lottens bokblogg, Min bokblogg, Cum libris non solus och Bokmoster medan här finns en recension av Henrik Elstad som också är med och diskuterar novellsamlingen. Även Breakfast Book Club är med men ett inlägg om den titelnovellen har jag ännu inte läst där! Rätta mig om har fel. Nu ska jag fortsätta min läsning och mitt nätcirklande om de andra novellerna. Jag hoppas återkomma ganska snart om de andra novellerna.