onsdag 20 november 2013

Idag är det Selmas dag!


Den 115:e! Och vad passar då bättre än att läsa några av hennes noveller och kanske baka någon av hennes kakor från Mårbacka: Selmas vinbärsgömmor eller hallontrekanter? Recept finns på den här bloggen. 










Novellix har den här hösten gett ut fyra noveller som alla har det gemensamt att de har ett kusligt gotisk tema. Tjänsteanden publicerades första gången i Julrosor (1911) med titeln Spirrtus. En skomakare och hans lärling har hela veckan suttit i prästgården och jobbat. På vägen hem från prästgården går de över kyrkogården. Då säger skomakaren att det skulle vara präktigt med lite gravmull för att på det sättet få en "spirrtus". Och den, som har en spirrtus, kan få allt vad han vill. Då behövde en aldrig mer göra ett par skor. Skomakaren själv kan inte gräva upp någon gravmull men lärlingen kan. Och gör så. Och givetvis visar sig andar och gastar för honom och han kastar sig huvudstupa ut från kyrkogården. Till skomakaren säger han ingenting och skomakaren frågar inte heller vad som hände. Men att något hände det är han säker på. Lärlingen har fått sin spirrtus, utan att vara medveten om det, och det börjar gå bra för honom. Från att tidigare ha gått och slagit dank, att vara en något långsam snickarlärling med dåligt handlag till att numera ha tur, tack vare gravmullen, spirrtus, så blev han nu t.o.m. bättre än skomakaren själv på att tillverka skor. Det slutar dock illa och spirrtus blir till en ren besvärjelse. Han får lov att göra sig av med den.      

Novellen Vägen mellan himmel och jord är hämtad ur Troll och människor I (1915) men publicerades för första gången  i Julrosor (1914). Novellen kan man säga är en epilog till Gösta Berlings saga då novellens huvudkaraktär överste Beerencreutz ska ha varit en av kavaljererna hos majorskan på Ekeby. I den här berättelsen är Beerencreutz gammal, fattig och får hyra ett rum på en gård i Stora Kils socken. En natt vaknar han utav att någon med tunga steg kommer gående uppför trappan till ovanvåningen där han har sitt rum. Först tror han att det är en tjuv eller en som är lite på lyset som har tagit sig upp till honom men när hans dörr slås upp så inser han att det är döden själv som har kommit på besök. Men det är ännu inte riktigt dags för honom att lämna jordelivet. Han kan förstås inte gå tillbaks till sängen utan klär sig och börjar fundera på vad som väntar honom. Vad står det om honom i Livets bok? I resten av novellen får vi följa överstens sista dag eftersom han ville använda den sista dagen till något högtidligt. Han spänner för hästen och ger sig ut på vägarna. När han kommer till en korsning så kan han välja: vill han fara till Karlstad och träffa gamla vänner, till Trossnäs där regementet låg, till herrgården där hans gamla kärlek bodde eller till Ekeby där han festat, spelat, dansat nätterna långa? Jag borde ha rest dit en dag, tänkte han, men inte idag. Nu måste jag fara till ett ställe, där jag kan få stilla den där törsten, som jag känner, efter något, som det är omöjligt att nå fram till. Han beger sig till Lövdala som ägs av Liljecrona, den stora fiolspelaren, och får hjälp av honom och hans musik att ta sig över till den andra sidan.    

Novellen Frid på jorden (1933)är hämtad ur novellsamlingen Höst. Även den här novellen har varit publicerad tidigare, nämligen 1917, också i Julrosor. En familj firar jul när de får besök. Till en början vet de inte riktigt vad de ska tro. Är det ett troll? Ett kvinnfolk? Dottern i huset, Magnhild, blir rädd. Hon tycker sig känna igen henne och kommer att tänka på sin sedan tio år försvunna syster Urd. Kan det vara hon? Det är inte konstigt att Magnhild blir rädd då hon har fruktat den här dagen sedan hennes syster försvann. Vad ska hon säga om att jag har tagit hennes plats och gift mig med hennes brudgum? Det visar sig att Urd har varit tillfångatagen av ett rövarfölje, varit deras tjänstepiga och fött rövarhövdingen sju barn, alla dränkta i älven. När fadern och resten av familjen får höra detta vill de givetvis hämnas Urd men eftersom det är julaftonskväll så faller snön och Urds spår som skulle leda dem till rövarnästet har suddats ut och de inget annat göra än att komma till ro istället. Rövarna går fria och det råder frid på jorden.  

Novellen Dödskallen är hämtad ur Troll och människor II (1921). Den publicerades första gången i Julstämning 1914, med titeln En underlig julgäst. Dödgrävaren  och kyrkvaktaren från Svartsjö socken, f.d. fältmusikant vid Värmlands Jägare, Anders Öster, försöker bjuda hem folk på självaste julafton, men lyckas inte speciellt väl. Han får för sig att bjuda hem några gastar från kyrkogården istället. Det gör han förstås inte men när han går förbi kyrkogården får han se en dödskalle som han tar med sig hem. När han kommer hem får han så för sig att julfesten ska hållas trots att han inga andra gäster har än dödskallen. Han beordrar sin hustru att duka i storstugan och får sin vilja fram efter det att han har hotat henne med geväret. Hon söker sin tillflykt till granngården och blir tröstad av dem. Deras små pojkar springer fram och tillbaka mellan gårdarna och avlägger rapporter om vad Anders har för sig och de berättar bl.a. om hur han äter, dricker och skålar med någon de inte kan se. Efter ett tag går hon tillbaka till honom och inser att något har hänt. Han har kommit till insikt, genom dödskallen, vad som är det viktiga här i livet och hur syndfullt han hittills levt. Det är slut med det nu. Gud ville dem väl, därför hade han sänt dem en varnare. Inför något så stort glömde de inte bara sin vrede mot varandra, de glömde också sin fattigdom, sina framtidsbekymmer. De kände den största lycka, som människor kan erfara.  

Alla fyra novellerna har alltså något av det övernaturliga och gotiskt kusliga över sig. Och det är detta jag är så förtjust i när det gäller Selmas berättarkonst. De övernaturliga inslagen känns hur naturliga som helst och hon krånglar inte till det! Hon är en riktig berätterska ut i fingerspetsarna och kan trollbinda sina läsare och lyssnare. Det märks att hon själv har lyssnat på sagor, myter och legender från de värmländska skogarna under sin barndom.  
 

Om man inte vill läsa själv utan hellre ladda ner en e-bok kan man gå till Mix förlag och botanisera bland deras klassiker. Av Selma har de publicerat tre noveller: Bortbytingen, Legenden om julrosorna och Frid på jorden.
  
Eller varför inte gå till närmsta bibliotek eller antikvariat och köp eller låna andra novellsamlingar av henne: Kristuslegender, Osynliga länkar eller Drottningar i Kunghälla. Hennes verk finns dessutom både på Project Runeberg och Litteraturbanken.

För den som befinner sig i närheten av Landskrona så startar där idag ett firande av hennes födelsedag som sträcker sig ända till söndag. Det är konserter, utställningar, stadsvandringar, föreläsningar och maratonläsning på Landskrona Stadsbibliotek. Hela programmet hittar du här

Det finns många sätt att fira Selmas födelsedag på. Jag vet vad jag ska göra! Grattis på dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar