Då och då bjuder Eva och Marie, stadsbibliotekarier på Lunds Stadsbibliotek, in till novellcafé. För ett par veckor sedan gjorde de det igen och jag var förstås där. Det är opretantiöst, tillbakalutat och fullständigt underbart. Under cirka en och en halvtimme lyssnar vi på novellerna de valt, fikar nybakade kanelbullar och sörplar på vårt te eller kaffe. Ibland blir det diskussioner kring novellerna men oftast sitter vi bara där och tar emot.
Den första novellen som lästes upp den här dagen var Dorothy Parkers Du var bara trevlig ur novellsamlingen Levande begråten. En ung man har inget minne av den föregående kvällen. Det visar sig att den var ganska blöt och mängder av alkoholhaltiga drycker intogs. Han sitter nu och beklagar sig för sin kvinnliga vän och hon bedyrar att han varken har varit otrevlig eller gjort bort sig. Men när det kommer till kritan så visar det sig att han visst har gjort detta, och även en del andra saker som kommer att påverka honom för resten av livet. Med humor, vassa repliker och en något förväntad tvist på slutet skriver Parker så att de flesta av oss drog på smilbanden när Marie läste för oss.
Eva fortsatte med att läsa en skräckberättelse ur novellsamlingen De odöda som kom ut på Bokförlaget Semic förra året, nämligen Åke Edwardssons Fönstret. En nybliven pensionär tillbringar dagarna vid fönstret, ser årstidernas skiftningar och tittar ut på människorna utanför. Han lever ihop med sin fru. De är barnlösa och har aldrig pratat om detta faktum. Hon blir till slut irriterad på hans fönsertittande och tycker att han ska ta sig för något istället bara för att stå där. Han är oförstående. Och när man verkligen är redo för livet är det för sent. Han lägger märke till en familj som verkar vara på väg till skolan. Han ser dem vid ett flertal tillfällen men en gång, när han blir lite mer nyfiken på dem för att han inser att de inte verkar förändras eller barnen i famlijen växa och bli större, försvinner de spårlöst. Han lämnar fönstret och följer efter dem när han gör en upptäckt han nog gärna vill ha ogjord. Det kryper i mig när Eva läser och Edwardsson är både subtil och suggestiv i sitt berättande. Skicklig skräckberättare!
Den tredje novellen vi bjuds på är Joyce Carol Oates' Stämma träff som är publicerad i 2011 års uppsättning av Noveller för Världens Barn. En kvinna har, som titeln på novellen lyder, stämt träff med en man, Trevor, som hon träffat en gång tidigare. Hon är sen till träffen och har varken hunnit byta om eller sminka sig. Hon bestämmer sig för att göra det på busstationens damtoalett. Men hon är inte ensam. I ett av toalettbåsen finns också en mamma och hennes lilla flicka. Hon hör hur de småbråkar med varandra men hon har inte tid att vänta tills de är färdiga så hon går in och byter om. Senare ser hon att mamman är en äldre dam och dottern en förståndshandikappad dryga 35 år gammal kvinna. Hon håller också på att få ett migränanfall. Det är här novellen vänder och hennes fokus finns förvisso fortfarande på den blivande träffen men det känns som om det inte är lika viktigt om hon blir godkänd av Trevor eller inte. Det är nämligen så novellen slutar, i en tvekan om det blir de två eller inte. Oates är som vanligt träffsäker i sin studie av kvinnors villkor i dagens samhälle.
När tredje novellen är färdigläst ber jag om att få låna boken Noveller för Världens Barn för jag har för mig att det är i den utgåvan som Klas Östergrens En kniv i ryggen finns med. Och det är det! Den här gången avslutas novellcaféet med att jag läser högt! Så kan det gå på ett novellcafé i Lund. Bibliotekarierna bjuder också in att läsa egna alster, men där är jag inte riktigt ännu... Nästa gång det är novellcafé på Lunds Stadsbibliotek är den 4 december. Vi ses kanske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar