Novellix tipsar om fyra rysliga noveller och inte kan väl jag vara sämre än att ge tips på ytterligare några rysliga noveller, som är speciellt lämpliga att läsa högt för varandra. Jag börjar med mannen som fick mig att läsa berättelser med skräcktema över huvud taget: John Ajvide Lindqvist. Tidigare har jag varken klarat av att läsa skräckberättelser eller se skräckfilmer men jag gissar att jag har mognat och inser att det är fiktion jag läser. Hans novellsamling Pappersväggar innehåller några riktiga pärlor, bl.a. Vikarien och Pappersväggar. Den förstnämnda har jag vid några tillfällen läst tillsammans med mina elever och den har lockat till engagerade diskussioner. I den här novellen blir en man uppringd av en gammal klasskamrat som han inte trodde att han skulle höra ifrån igen då han försvann efter skolan, troligen p.g.a. psykisk sjukdom. Nu har han hittat ett gammalt foto från skoltiden som han vill visa för kompisen. Han har också information om en vikarie som de hade under ett par veckor i mellanstadiet. Den här vikariens tid i klassen sammanföll med klasskamratens försvinnande. Givetvis besöker mannen klasskompisen men hur novellen slutar ska jag inte avslöja här. Läsvärd i sitt mörker och i sin påminnelse om att galenskapen kan vi alla råka ut för. Den andra novellen skrev jag ganska kortfattat om i ett tidigare inlägg men inte desto mindre är även den mycket läsvärd. Jag kan känna skräcken som den lilla killen också gör. Jag har också för mig att den här novellen även har blivit filmatiserad men har inte sett den. Är det någon som vet var jag kan hitta den så får ni gärna kommentera eller skicka ett mail. Med tanke på att filmatiseringen av hans roman Låt den rätte komma in blev så lyckad så vill jag se även den här.
Om den förstnämnda författaren skriver om skräck som kan hända precis när som helst och var som helst så gör även Maria Küchen det. Hon har förvisso inte zombies, vampyrer eller osaliga andar med i sina noveller utan skriver om vardagliga hemskheter. I novellen För tidig död ror en kvinna över en sjö, från ön till fastlandet, mitt i natten. Vattnet ligger spegelblankt och fullmånen lyser upp henne i ekan. Hon har gjort något förfärligt men är inte rädd för att bli ertappad. Hon har dödat sin f.d. mans nyfödda barn. Folk kommer tro att hon har varit svartsjuk och hämndlysten eftersom deras förhållande sprack. Han utsatte deras dotter, Stina för sexuella övergrepp, och till sist dog hon. Detta har kvinnan i roddbåten dock hållit hemligt. Hon kunde inte bära att också hon var skyldig. Den här novellen berättar om sådant som det han gjorde med Stina i kriminalromaner, för sitt nöjes skull. Sedan slår de ihop boken och somnar nöjda och lugna. Det går att ta sig an det här temat i skönlitteraturen speciellt så som Maria Küchen gör det. Hon lägger inte någon värdering i det som skett och berättelsen känns objektiv och saklig, även om hon låter det kvinnliga berättarjaget vara hysterisk, urförbannad och hämndlysten. Det går inte att sätta sig in i den här kvinnans känslor. Istället har jag massor av frågor till henne: Varför höll hon tyst om övergreppen på Stina? Hur kunde hon skydda sin f.d. man? Hon är nu beredd att ta sitt straff.
Ytterligare en samtida författare som har prisats för sina skräckberättelser är Arne Dahl, pseudonym för Jan Arnald. Han har gett ut en mängd hyllade kriminalberättelser och har av många höjts till skyarna, både av kritiker och läsare. För egen del är det här min första bekantskap med honom men kanske inte den sista. Novellen Migrän är en psykedelisk berättelse där vi får följa en man under ett migränanfall, som till en början slår till vid ett oerhört fel valt tillfälle. Tre polare håller på att begå en stöt och precis när han har samlat ihop alla pengarna i sin svarta väska får han ett blixtrande anfall av migrän. Trots detta lyckas han springa sin väg och fly från de jagande männen som de precis rånat. Han är också övertygad om att hans två polare blir infångade och i princip avrättade. Men allt är inte vad det verkar vara och vändpunkten i berättelsen går inte att avslöja för då förtar jag läsningen från er. En blinkning till sig själv som författare och en av orsakerna till migränanfallen som huvudkaraktären får tycks vara kriminalberättelser av en viss Arne Dahl. Snabbt tempo och högt underhållningsvärde, tyckte jag. Det blir kanske fler berättelser av Arne Dahl vad det lider.
Avslutningsvis får ni tips på en gastkramande klassiker, också den utgiven av Novellix: Selma Lagerlöfs novell Spökhanden från 1898. En kvinna, doktorns fästmö, sitter hemma i huset som det sägs spöka i, och skriver ett brev till sin blivande man. Hon får se något ohyggligt, ger upp ett öronbedövande skri och hennes två fastrar som hon bor ihop med kallar på doktorn. Han kommer och får se sin fästmö där hon sitter mitt i rummet, alldeles upprätt, blek som om hon hade fått en död människas färg, och hackar tänder och huttrar. Båda två, visar det sig, har inte varit direkt ärliga mot varandra när doktorn har bett om hennes hand och detta visar sig nu. När man kör med falska kort visar sig nämligen en förfärlig hand med långa krokiga fingrar och påminner den som ljuger om att man är på väg att begå en synd. Slutet på novellen visar sig dock vara något överraskande då man kanske väntade på någon form av sensmoral. Men Selma är alltid Selma!
Oavsett vad ni väljer att läsa i helgen så hoppas jag att ni alla får en skön Alla helgons helg med massor utav ryslig läsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar