Från e-noveller till sms-noveller

Många förlag satsar på att ge ut e-noveller, även om det finns de som håller fast vid det lilla tryckta formatet såsom t.ex. Novellix och Brevnoveller. Jag läser båda formaten och inser att det finns för- och nackdelar med dem båda.  Från e-noveller är steget inte långt till sms-noveller kan tyckas, men mig veterligen har inte något förlag i Sverige ännu börjat skicka noveller via sms. Till skillnad från e-novellen så är sms-novellen begränsad av det korta mobilformatet: 160 tecken inklusive mellanslag. I övrigt är författaren lika fri, eller kanske begränsad av, novellens form. I Japan är man däremot långt framme vad det gäller sms-noveller. Redan 2000 fick man upp ögonen för att många skrev noveller på sina bloggar. När ett mobilföretag år 2004 gav abonnenterna ett obegränsat antal sms varje månad för en fast avgift så blev sms-novellerna en succé. Det är dock inte traditionella författare som är skribenter till sms-novellerna utan helt vanliga tjejer och killar, kanske framför allt de förstnämnda. Det är många av skribenterna som aldrig tidigare har skrivit skönlitterära texter och inte heller är läsarna några storläsare av skönlitteratur, om man inte bortser från manga eller serietidningar. Författarna får inte betalt för sina sms-noveller förrän berättelserna reproduceras som vanliga böcker. Många mindre förlag har dock gjort sig stora pengar på sms-novellerna. (Och som en liten parentes kan jag säga att detta blogginlägg skrivs när jag precis har landat i London och där hemma ligger det senaste Vi läser-numret och väntar på mig med en liten uppdatering om att man numera ska fatta sig kort: Tomas Dur Fläckman skriver om flash fiction, en litterär genre som nu exploderar på nätet och i mobiltelefonerna. Jag googlar runt och letar och hittar bl.a. den här sajten: Flash Fiction Online. Är osäker på om flash fiction är detsamma som japanernas sms-noveller.) Men oavsett vilket så håller jag med om att det är det korta formatet som gäller.