Noveller om krig och konflikter

Då jag inte har etiketterat läsningen av mina noveller är det kanske inte helt lätt för mig att komma ihåg alla noveller jag har läst som handlar t.ex. om krig och konflikter. Det kanske är dags att lägga upp ett tematiskt register. Jag fick nämligen frågan igår om jag hade någon bra novell om krig att läsas av gymnsieelever, varav de flesta är killar. Den första novellen jag kom att tänka på är en novell utan titel ur Mare Kandres Hetta och vitt som handlar om en man, tidigare soldat i ett icke namngivet krig, men jag ser framför mig kriget i forna Jugoslavien, som kan sägas byta identitet under en massaker. Han får helt plötsligt chansen att byta sida, bli ett offer i stället för en förövare, och han är inte sen att ta den. Han hittas med en liten flicka i famnen av räddningsarbetare och är i chocktillstånd och kan inte berätta speciellt mycket. Långt senare berättar han dock för flickan vad de har varit med om, hur de intar byn, hur de går in i husen och mördar alla i byn och hur han slutligen går en sista vända för att se att inga överlevande finns kvar. Då hade han sett och hört henne och till en början först velat slänga in barnet i lågorna från det brinnande huset men blivit så trött på alltihop; han bytte kläder, troligtvis med barnets pappa, och plockade upp flickan. Kandre är en skicklig novellist och i den här novellen finns mycket att diskutera. Varför känner han t.ex. ett så stort behov av att berätta för flickan just nu vad som har hänt i det förflutna? Om han nu med sådan lätthet har antagit en ny identitet är han kapabel att göra det igen? Känner han ingen skuld över huvud taget över alla de liv han har tagit?
Den andra novellen jag kom att tänka på är en specialskriven novell för radions P1: Tvångsföreställning av Andrzej Tichý som också handlar om ett krig med ett barn inblandat. Kriget är sett ur barnets perspektiv och berättaren konstaterar att han borde egentligen dokumentera militärens övergrepp men blir i stället sittande bland barnen och tänker på sådant han egentligen inte vill tänka på, t.ex. på de lappar med citat på som han förvarar, med rader som "barnens söndersprängda och igensydda skallar". Det intressanta med den här novellen är hur den fokuserar på betraktarens roll och om maktlöshet och utsatthet.
Även Nam Le, med novellsamlingen Båten, skriver om kriget, i det här fallet Vietnamkriget. I novellerna skriver han dels om sin fars traumatiska upplevelser av kriget och i Hiroshima om vad som hände på morgonen den 6 augusti 1945. Vi får följa flickan Mayako, som har blivit evakuerad till ett läger i bergen. Hennes familj är dock kvar i staden. Det är Mayakos barnsliga betraktelser som vi får ta del av och så mycket som man läsare vill se att hon återförenas med sin familj så inser man att slutet är oundvikligt.
Tre noveller som mycket väl kan läsas av gymnasiegrabbar på ett praktiskt program. Jag hoppas att det blir lyckat!