Allt kan hända på ett novellcafé i Lund

De två duktiga och driftiga bibliotekarierna, Eva Fridlund och Marie Ekdahl, på Lunds Stadsbibliotek bjuder då och då in till novellcafé, vilket uppskattas av många. Nybakade kanelbullar, kaffe och högläsning - vad mer kan man begära av livet en onsdageftermiddag? Den här eftermiddagen fick vi lyssna på novellerna Kyrkvaktmästaren av William Somerset Maugham, Stulet nyår av Agnes Krusenstjerna, Fasta föremål av Virginia Woolf och slutligen Kattfot och blå viol av Gunilla Linn Persson.

Kyrkvaktmästaren är en novell som lämpar sig väl att läsas högt för alla, men kanske framför allt för entreprenörerna, de som går sin egen väg här i livet. Albert jobbar i S:t Peter i London, efter att tidigare ha tjänstgjort som butler, och nu har kyrkan fått en ny kyrkoherde. Han har alltid varit en principfast man och tjänat kyrkan väl men nu är det nya tider. Kyrkoherden har fått höra att Albert varken kan läsa eller skriva och det går inte för sig att vara anställd i S:t Peters församling utan att kunna detta. Albert får tre månader på sig att lära sig läsa och skriva men inser att det inte ligger för honom. Det visar sig att han är en riktig entreprenör och han ger sig in i tobaksbranschen och givetvis går det väl för honom. Novellen har en tydlig knorr på slutet och är en ganska typisk Somerset Maugham-novell och det är inte för inte som novellerna räknas till de klassiker man ska ha läst. Novellen finns i samlingen Lotusätaren och andra noveller som ges ut av Bokförlaget Signum.

Stulet nyår kan också räknas till klassikerna. Precis som i Kyrkvaktmästaren utspelar sig den här novellen bland underklassen sent 1800-tal. Albert var en f.d. butler och Gerda, huvudkaraktären i den här novellen, är en husa hos en välbeställd familj, Gyllanders. De har rest bort över helgen och Gerda ska hjälpa till med storstädningen och vattna blommorna. Hon är alltså alldeles ensam i våningen och får för sig att prova fruns klänningar; det är ju ändå nyårsafton och hon är alldeles ensam. Hon går dock för långt och tror sig att detta är hennes hem och hennes familj är på väg hem. Det är lätt att kliva in i en fantasivärld när den riktiga världen runt omkring visar sig kärlekslös och man bara känner ett utanförskap hela tiden. Hon får besök och slutet är inte speciellt lyckligt. Den här novellen är hämtad ur novellsamlingen Noveller för världens barn 2007 som ges ut av Informationsförlaget.

Till klassikerna räknas också Virginia Woolf. Eva läste hennes modernistiska Fasta föremål och hade fastnat för den filmiska inledningen som till en början befann sig på ett långt avstånd från stranden där två män befann sig. Woolf zoomade in dem mer och mer och gjorde karaktärerna tydligare och tydligare. Två män diskuterar och argumenterar. Den ena av dem visar sig vara politiker, kanske båda, och samlare av märkliga föremål. Hans samlarmani av porslinsbitar och stenar i märkliga formationer gör att han försummar sina plikter och inte längre har förtroendet från sina väljare att fortsätta som ledamot i underhuset. Detta stör honom inte för då finns det ju inget som hindrar honom att fortsätta sitt letande. Novellen finns i Virginia Woolfs Samlade noveller och prosaskisser vilken jag tyvärr inte hittat på något förlag, men den går utmärkt att låna på Lunds Stadsbibliotek och finns även att köpa på Bokbörsen.

Sedan avslutade Marie med att läsa en svensk novellförfattare som var ny för mig: Gunilla Linn Persson som kanske är välbekant för många som tittar på TV. Hon har bl.a. skrivit Skärgårdsdoktorn och ungdomsromanen Allis med is. Den här novellen ska vara självbiografisk och handlar om hennes minnen av sin mormor som dog i september 2007. Även i den här novellen finns det klassperspektiv med eftersom mormor verkar ha "gift ner sig". Samtidigt som det är en minnesskildring av mormodern och ett fint porträtt av henne så sveper novellen också av delar över 1900-talshistorien. Och är sprängfylld med blommor och dofter. En fin liten novell som är hämtad ur en novellsamling från Informationsförlaget, nämligen Noveller för världens barn 2008. Om ni ännu inte har skaffat er dem så tycker jag att ni ska göra det. Där finns hur många pärlor som helst. Själv blev jag påmind om några som jag hade glömt bort och som jag tror att jag ska läsa om ganska snart. Men det blir ett helt annat inlägg.