fredag 29 oktober 2010

Välkoma till Café de la nouvelle

Tidigare i höst har Bob Hansson fått ta emot Sveriges Radios Novellpris och antologin Noveller för Världens Barn finns i bokhandeln. Novellsamlingen har fått ett uppsving och på biblioteken i vårt avlånga land märker man ett ökat intresse för högläsningen. Jag är själv väldigt förtjust i våra novellförfattare Jonas Karlsson, Cecilia Davidsson, Petra Revenue och Jonas Hassen Khemiri, men även Alice Munro och Joyce Carol Oates och sedan väldigt nyfiken på Pettina Gappah och Nam Le. Jag har läst en del med det finns många kvar att läsa, både för mig själv och tillsammans med andra på ett novellcafé.

Novellen må vara en kort skönlitterär text som ofta berättar om en enda händelse och några få personer. Men för den sakens skull är den inte alltid lättare att till sig eller lättare att skriva. Novellen har en tydlig konflikt och slutar ofta med en knorr eller en oväntad händelse. Noveller kan tryckas i tidningar och tidskrifter, men ofta samlar en författare ett antal noveller till en bok, en novellsamling. Föregångare i genren är Giovanni Boccacio (1313-1375), Guy de Maupasant (1850-1893) och Anton Tjechov (1860-1905). Framträdande svenskar är August Strindberg (1849-1912) och Hjalmar Söderberg (1869-1941). Och i dag har vi som sagt många bra svenska novellförfattare.

På det här novellcaféet kommer jag att läsa både klassiska noveller och samtida noveller. Nu för tiden är inte läsning en ensam och tyst sysselsättning. Nu vill vi tillbaka till högläsningen och även dela läserfarenheten med varandra. Och går vi ännu längre tillbaka i historien så var ju berättandet muntligt. I Boccacios berömda Decamerone, där tio unga kvinnor och män fördriver tiden på landet genom att berätta var och en varje dag en berättelse om kärlek, så är det den muntliga berättelsen som är den centrala. Tillsammans berättade de 100 korta noveller för varandra. På det här caféet blir det kanske inte 100 noveller men några kommer vi nog att hinna med! Och ett och annat bakverk också!