fredag 17 december 2010

Novellvecka med Anton Tjechov

P1 bjuder under julveckan på uppläsningar av Anton Tjechov, en av de klassiska novellförfattarna. Han hade en av sina noveller med på listan över de 10 bästa novellerna i världen, framröstad av P1s lyssnare. Tjechov publicerade över 600 noveller men skrev även dramatik.

tisdag 14 december 2010

Jonas Karlsson - en av favoriterna

Jag har nu lyssnat färdigt på novellerna från P1s Novellvecka den 15-20 november och en av mina favoriter har skrivit en lyckad novell om den inte helt märkvärdiga medelklassens tillvaro i villaförorten där två par försöker bräcka varandra i givandet av presenter. Det slutar dock absurt nog med ond bråd död och de två fruarna får begrava sina män. När berättarjaget, Gun, sitter på sin grannes begravning, konstaterar hon att Jonnes fru inte lyckats hitta den allra dyraste kransen till kistan, utan det har hon själv gjort. Och hon känner sig nöjd. Hon vann till slut! Eller gjorde hon det? Jonas Karlsson har en skicklig blick för det vardagliga och inte fullt så märkvärdiga som händer oss men som så ofta i hans noveller så blir man överraskad och karaktärerna avslöjar inte fullt så insmickrande drag hos sig själv. Han debuterade som novellförfattare år 2007 med Det andra målet och 2009 kom Den perfekte vännen. Den här specialskrivna novellen, Presenten, läses av Stina Ekblad och hissmusiken bidrar till bilden av den något sömniga medelklassen ute i villaförorten där det är extremt viktigt att visa för grannarna vem man är genom materiella ting.

Jag lyssnade också på Allt annat får glömskan ta av Johanna Mo och henne har jag aldrig tidigare läst något av. Det var en trevlig bekantskap även om den trötta TV-kontrollanten inte förvånar lika mycket som t.ex. Gun i Jonas Karlssons novell. Jaget i novellen vet inte vad som är viktigt i livet och han känner sig deprimerad, eller kanske snarare utbränd, och under en förvirrad arbetsdag inser han plötsligt vad han måste göra. Många kan nog känna igen sig i att man gör saker som man egentligen inte vill göra och så många som var tredje av oss funderar på att byta jobb. Tiden är alldeles för dyrbar för att slösa bort på meningslösheter. Jag vet att det inte är alla förunnat att ha kreativa, utvecklande och stimulerande arbeten men då kan annat ge mål och mening i livet.

Det börjar närma sig julledigt och kanske är det dags att läsa en klassisk julnovell. Vi får se vad jag hittar!

söndag 5 december 2010

Novellveckan är över...

... sedan länge och jag har inte lyssnat på alla noveller ännu. Tack SR för att de ligger ute på hemsidan så att man kan lyssna på dem i efterhand! Jag har inte heller hunnit läsa några andra noveller och därför funnit det meningslöst att skriva något. Men igår, när min man satt och övade på sin gitarr, så kom jag att tänka på en novell jag hade läst för ett par månader sedan ur den senaste Noveller för världens barn. Jag var tvungen att läsa högt får honom! Novellen jag läste heter Vad musik är och är skriven av Jan Sigurd. Själva titeln tilltalade mig och det var nog därför som jag började läsa den trots att jag inte var upplagd för det. Novellen handlar om en sjuttonårig kille på språkresa i Frankrike som träffar en spanjor, en riktigt latino-lover, som använde sin gitarr som sitt främsta raggningsknep. Killen är givetvis lite avundsjuk på grabben som får tjejernas hjärtan att smälta; själv kan han ju inte använda sin pianomusik för att imponera på tjejerna på stranden. Inte heller kan han använda sina intellektuella resonemang om vad musik egentligen är och lation-lovern påpekar för honom att "Du måste bestämma dig för vad musik är" vilket han själv har kommit på för länge sen. Det visar sig givetvis att den hos tjejerna framgångsrike gitarristen överhuvudtaget inte kan lira gitarr alls. Han har insett att det inte är musiken tjejerna är intersserade av. Jag kan inte låta bli att fundera över hur många gitarrister vi har världen över som har börjat lira gitarr bara för att imponera på tjejerna. Det är ju inte så att det är trummisen i ett band som får de flesta brudarna. Min man vägrade kommentera min uppläsning av novellen men drog ändå något på smilbanden.

onsdag 17 november 2010

Har stiftat en ny bekantskap idag

Lyssnade på den andra novellen i P1s novellveckan: Askresan av David Ericsson, uppläst av Magnus Roosman. Honom har jag aldrig tidigare läst något av och den här novellen kanske inte var riktigt i min smak men ju mer jag tänker på den och funderar över vad han vill ha sagt så tycker jag nog att den växer.
Den handlar om Micke, en lastbilschaufför på väg hem från Frankrike till Sverige, som p.g.a. vulkanutbrottet på Island måste köra en liten omväg inom Bryssel för att hämta upp en EU-byråkrat, Marika, som måste till Stockholm. Efter en del smärre missöden så är de tvungna att sova över i lastbilen och Micke konstaterar att Du tog inte tåget och Marika svarar kort Nej. Hon berättar sedan om att hennes farfar var lokförare och att hon är van resenär. Hon reser ju mycket i jobbet också. Då svarar Micke att han visste att hon var en sådan som han, det såg han från början. Han hävdar att det finns två sorters människor: samlare och nomader och sedan säger de god natt till varandra hållandes händerna.
Redan från början stod det klart vad som skulle hända och även om det är en söt historia så blev jag inte överraskad. Han använder ett vardagligt språk utan några direkta verkningsfulla stilmedel och de bildspråk som finns är inte speciellt nydanande. Men som sagt, det var en söt liten historia. Två människor som levt ensamma under lång tid och som inte vågar stanna upp och se sig omkring träffas och i mötet uppstår, om inte ljuv musik, någon form av samstämmighet.

tisdag 16 november 2010

Novellvecka i P1

Igår startade novellveckan i P1 och jag lyssnade andäktigt på när Ann Petrén läste Beate Grimsruds Matilda, som handlar om en kvinnans längtan efter att få barn, en helt ny människa som bara hon kan älska. Hon längtar så mycket efter att få hålla ett barn i sin famn att hon blir skengravid. Det gör ont i mig att höra om hennes barnlöshet och musiken av Arvo Pärt förstärker känslan. Det är kanske förmätet av mig att skriva att det går att vara lycklig utan barn, när jag själv har två tonåringar här hemma. Men mina barn är inte och har aldrig varit målet och meningen med mitt liv. Men jag kan som sagt känna huvudpersonens frustration över att inte bli tagen på allvar av sjukhuspersonalen då det är så uppenbart att hon är gravid, i alla fall enligt henne själv. Man förstår ganska snabbt att barnlösheten har gjort henne tokig och att det kanske är en abort som gjort henne barnlös. Hon har i alla fall tio år tidigare räddat ett barn, Matilda, från en segelolycka och hon var en räddningsman, hjälte, hjärta vilket hon berättar för sin medpatient.
Beate Grimsrud är en skicklig och stilistiskt säker skribent och hon använder sig av många stilistiska drag bl.a. anaforer och motsatser i sitt lyriska språk. Hon skriver t.ex. om hennes tillstånd Mitt mörker där jag råder är ersatt av vitt förtal och jag ryser av enkelheten och det faktum att det inte finns ett ord som är överflödigt i novellen.
Det är inte så konstigt att den barnlösa ställer sig frågan varför vi vill liv då det kanske inte är helt accepterat i samhället att inte vilja skaffa barn och familj. Att hon själv lever ett liv som hon anser vara både livligt och inget liv alls räcker inte. Ja varför vill vi liv? Vi kan väl inget annat...

onsdag 10 november 2010

Novellcafé i verkliga livet

På Lunds Stadsbibliotek var det idag novellcafé i verkliga livet och två utav bibliotekarierna hade valt ut ett par noveller och läste högt för fikande och stickande åhörare. Det var helt underbart att bara få njuta av lite te, en kanelbulle (jo, idag igen) och högläsning medan regnet öste ner utanför fönstret. Idag fick jag höra noveller av Ray Bradbury, Raymond Carver och Jonas Bergh varav Carvers Grannar var den som jag uppskattade mest. Vem vet egentligen vad som händer när man låter grannarna vakta huset. Och på tal om grannar så måste jag bara få tipsa om Petra Revenues novell Den bästa utsikten som vann P1s Novellpris 2009. Där har ni också ett gäng härliga grannar.

söndag 7 november 2010

Radionoveller

Novellen är en populär genre eftersom det är en kortare text att ta till sig än romanen (även om det ibland är svårt att dra gränsen mellan en lång novell och en kort roman) men också för att det är en förtätad och mer koncentrerad form av litterärt berättande än romanen. Det innebär att författaren måste vara stringent i sitt skrivande och låta läsaren själv få läsa mellan raderna. Många författare har också börjat sina författarkarriärer med att skriva noveller för att sedan övergå till romaner.
Själv är jag väldigt förtjust i noveller och har så varit sedan jag började lyssna på P1s Novellen 2006 då de delade ut Novellpriset till Håkan Nesser. Vi var ett par kollegor på skolan som läste, diskuterade och röstade på just vår favorit. I min bokklubb har vi också haft en helg full med högläsning av noveller framför brasan när vintern rasade som bäst utanför. Det tog inte så lång tid att läsa en novell men diskussioerna efteråt varade desto längre.
Jag skrev i mitt förra inlägg att vi gärna vill tillbaka till högläsningen och gärna lyssna på berättelserna. I just Novellen på P1 så lyfter man fram nya och spännande novellister. Jag gör just nu en omlyssning av P1s Radionovellen: noveller specialskrivna för radion.
Idag har jag lyssnat på novellen Jag tror att du älskar med andra nu av Lina Sjöberg, en novell som säger JA till kärleken men som ändå inte är möjlig eftersom jaget i novellen inte riktigt är redo för tvåsamheten ännu. Hon är rädd för både ensamheten och förhållandet. De försöker dock men gör slut med varandra bara för att försöka igen. De kan inte riktigt nå fram till varandra och lever inte ett liv i samklang. Även om "vi hände" så konstaterar hon att "det skaver mellan mitt liv och ditt" och kanske är det för att de inte vågade tro på en framtid tillsammans som de inte klarade av att säga till varandra: "Jag älskar dig" och därmed inte bekräftade det de hade tillsammans. Jag tror att jag ska låta mina elever få lyssna på den här också.
Det är roligt att få lyssna på en bra uppläsare och även att få lyssna på de flesta musikreferenser som nämns i novellen. Kanske finns de med för att novellen är specialskriven för radio.
Förutom att lyssna på radionovell idag så har jag även bakat kanelbullar till caféet, populär bulle till fikat här hemma.

fredag 29 oktober 2010

Välkoma till Café de la nouvelle

Tidigare i höst har Bob Hansson fått ta emot Sveriges Radios Novellpris och antologin Noveller för Världens Barn finns i bokhandeln. Novellsamlingen har fått ett uppsving och på biblioteken i vårt avlånga land märker man ett ökat intresse för högläsningen. Jag är själv väldigt förtjust i våra novellförfattare Jonas Karlsson, Cecilia Davidsson, Petra Revenue och Jonas Hassen Khemiri, men även Alice Munro och Joyce Carol Oates och sedan väldigt nyfiken på Pettina Gappah och Nam Le. Jag har läst en del med det finns många kvar att läsa, både för mig själv och tillsammans med andra på ett novellcafé.

Novellen må vara en kort skönlitterär text som ofta berättar om en enda händelse och några få personer. Men för den sakens skull är den inte alltid lättare att till sig eller lättare att skriva. Novellen har en tydlig konflikt och slutar ofta med en knorr eller en oväntad händelse. Noveller kan tryckas i tidningar och tidskrifter, men ofta samlar en författare ett antal noveller till en bok, en novellsamling. Föregångare i genren är Giovanni Boccacio (1313-1375), Guy de Maupasant (1850-1893) och Anton Tjechov (1860-1905). Framträdande svenskar är August Strindberg (1849-1912) och Hjalmar Söderberg (1869-1941). Och i dag har vi som sagt många bra svenska novellförfattare.

På det här novellcaféet kommer jag att läsa både klassiska noveller och samtida noveller. Nu för tiden är inte läsning en ensam och tyst sysselsättning. Nu vill vi tillbaka till högläsningen och även dela läserfarenheten med varandra. Och går vi ännu längre tillbaka i historien så var ju berättandet muntligt. I Boccacios berömda Decamerone, där tio unga kvinnor och män fördriver tiden på landet genom att berätta var och en varje dag en berättelse om kärlek, så är det den muntliga berättelsen som är den centrala. Tillsammans berättade de 100 korta noveller för varandra. På det här caféet blir det kanske inte 100 noveller men några kommer vi nog att hinna med! Och ett och annat bakverk också!