söndag 24 juni 2012

Migrän av Arne Dahl

Jag måste erkänna en sak: jag är inget större fan av deckare och kan egentligen inte uttala mig om Arne Dahl som författare. Men nu har jag läst hans novell Migrän som har kommit ut på Novellix tillsammans med tre andra sommarnoveller. Och jag måste erkänna en sak till: jag gillade det jag läste även om de staccatoartade meningarna till en början inte inbjöd till läsning. När jag lagt ifrån mig novellen så gjorde jag det dock med ett leende på läpparna. Underfundig med en tvist på slutet - sådana noveller gillar jag.

Paulo Coelho av Liv Strömquist

Jag är ett stort fan av Liv Strömquist och oerhört ledsen över att jag missade hennes teateruppsättning av sitt sereialbum Prins Charles känsla., som spelades på Intiman i Malmö. Nu läser jag att den också har blivit radioteater i P1; då ska jag inte missa den. Men idag har jag lyssnat på när Liv själv läser sin specialskrivna radionovell Paulo Coelho på P1. Regniga sommardagar är som gjorda för att ligga och lyssna på radion och hennes egen röst förhöjer effekten av vad hon vill berätta. Det här är humor och satir på hög nivå och som vanligt är hennes blick för samtiden ytterst träffsäker. Novellen handlar om ståuppkomikern Sebastian Strandbryn som är fruktansvärt lycklig. Han har träffat tjejen i sitt liv, Vinga Idebog, och ska snart ska han gå upp på scen och göra något helt galet: istället för sitt vanliga nummer ska han fria till sin vackra fågelliknande flickvän som sitter, gipsad från topp till tå, och strålar i publiken. Men allt går inte som planerat och en kedja av händelser gör att det ska läggas hinder i hans väg. Den feministiska konstnärinnan Liv Strömquist tvingar humorklubben att ge plats åt en totalt okänd kvinnlig komiker, Janna, som vill skandera ut sitt budskap om att vår "västerländska livvstil och vårt ekonomiska system är helt ohållbart och oförenligt med ekologisk hållbarhet". Som en röd tråd genom hela novellen, eller kanske snarare som en osalig ande, vilar ett budskap från Paulo Coelhos roman Alkemisten: ”När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld.” Men om vi är många olika personer som har motstridiga önskningar så är frågan om vem universum kommer att verka för?
Ytterligare en gång av jag är totalt drabbad av Liv Strömquist, dels av den satiriska texten och dels av hennes underbara nyskapande liknelser och metaforer. Jag kan varmt rekommendera er att lyssna på den här novellen som ligger kvar på webben till den 13 juli.

söndag 3 juni 2012

Den andra författaren av Peter Kihlgård

Fram till den 1 juli kan du lyssna på radionovellen Den andra författaren av Peter Kihlgård i Sveriges Radio P1 Radioföljetongen/Novellen. Han läser själv sin novell tillsammans med Lena Endre som läser den kvinnliga karaktärens repliker. Och jag har sagt det förut: det är en fröjd att få lyssna till bra uppläsare och bara låta texten komma till en så att man luta sig tillbaka i fåtöljen och bara njuta. Det gjorde jag alltså även den här gången.

I den här novellen beskriver Peter, som själv är huvudkaraktären, hur han drabbas av ett slumartat möte på krogen. Efter att ha varit gräsänkling en fredagkväll och bränt vid sin mat bestämmer han sig för att äta ute. Det är fullt nästan överallt men till slut så lyckas han hitta en krog där han slår sig ner. En ung kvinna har tänkt ssamma tanke och får plats vid hans bord. Hon är inte speciellt intresserad av hans sällskap utan tar omedelbart upp en pocketbok med avrivna pärma och börjar läsa. Peter konstaterar att det inte är en av hans böcker; han ville så gärna att det skulle vara en av hans romaner som hon läste. Hon är totalt uppslukad av boken men tar till slut till orda och frågar om de ska beställa en flaska vin tillsammans. Det gör de. De börjar konversera och han berättar inte helt sanningsenligt om vad han sysslar med; han säger att han undervisar i svenska, historia och filosofi. Hon är elevassistent. De är ganska snart inbegripna i ett samtal om både pedaogogik, hennes stora läsintresse och och varför hon har tagit bort omslaget på sin bok. Hon anser att det är för privat. Hon kommentarer också att hon inte bevistar författaruppläsningar eftersom hon inte gärna läser författare som hon har träffat i verkligheten. Nu blir Peter irriterad och inte så lite förvånad när den unga kvinnan kommer med en upplysnings som omkullkastar hans tillvaro. 

I den här novellen utgår alltså Peter Kihlgård från sig själv, men hur mycket av honom finns egentligen i den här berättelsen och hur mycket är påhittat? Han är en skönlitterär författare i sin fulla rätt att blanda fakta och fiktion på ett sätt som gör att man som läsare, eller snarare lyssnare i det här fallet, gör att man gärna vill tro på det han skriver. Oavsett vilket så har han skrivit om ett ögonblick som förändrade en människas liv och att våra liv ibland kan ta märkliga vändningar. Lyssna på den om ni inte redan har gjort det!

lördag 2 juni 2012

Olika sorters störningar i Lydia Davis Samarbete med fluga och andra noveller

Jag har precis läst den sista novellen i Lydia Davis Samarbete med fluga och andra noveller (Varieties of Disturbance) och känner mig uppfylld trots den absurda humorn men även inspirerad av hennes katalogartade skrivsätt. Jag ska erkänna: jag hade högt ställda förväntningar när jag började läsa. Många recensenter har höjt henne till skyarna och enligt The New York Times Book Review betraktas hon som en nyskapare av novellen då hon "gör om modellen för den moderna novellen". Och nyskapande är hon! Detta är hennes fjärde novellsamling, men den första på svenska. Jag är böjd att hålla med alla som hyllar henne och jag hoppas snart att få läsa även hennes andra noveller! Man har inte tråkigt i hennes sällskap även om det i många noveller gestaltas en något händelsefattig tillvaro. En del av noveller är dessutom så korta som endast två rader och frågan är om de kan kallas noveller, egentligen? Davis är inte ensam om att fatta sig kort; Hemingway sägs ha skrivit världens kortaste novell. For sale: baby shoes, never worn. Vi har inga som helst problem att se vad den här berättelsen handlar om. Davis korta noveller kanske jag dock ställer mig något mer frågande till. Vilket ord är det du har skrivit på papperet? Vem är han? undrar jag när jag läser ”Samarbete med fluga” som i sin helhet lyder så här: ”Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen.”

Bland de längre novellerna fastnade jag framför allt för "Kafka lagar middag", som är en ångestfylld betraktelse över att Kafka ska bjuda sin älskade Milena på middag. I långa delar är huvudkaraktären overksam och inte speciellt handlingskraftig. Jämförelsen med skalbaggen som har trillat på rygg och hans egen situtaion är klockren. Skalbaggen är för övrigt en referens till en av Kafkas mest berömda noveller. Och referenser finns det fler, till Proust och till Beckett. När Kafka väl har bestämt sig för vilken meny han ska servera så föreställer han sig middagen, från början till slut, men erinar sig också en annan middag som inte slutade lyckligt. Av middagen med Milena blir intet.

Jag skulle vilja hävda att det som är det centrala i novellerna kanske inte är det uttalde utan det som inte uttalas. Davis är inte heller intresserad av dramaturgiska modeller eller hur karaktärernas inbördes realtioner ser ut, sådant som läsare kanske önskar av en fiktiv berättelse. För henne är språk och form det centrala även om hon givetvis gestaltar vad det innebär att vara människa. Våra liv är lite lätt absurda ibland och visst är det helt normalt att konstatera att döden ställer till med grammatiska problem. För "När han väl är död, är han fortfarande "han", och i så fall, hur länge är han fortfarande "han"?"

Jag hoppas att Sekwa förlag även kommer att ge ut hennes tidigare novellsamlingar. De har åtminstone mig som säker läsare!