måndag 25 april 2011

Inspirerad av italienska novellister

Jag har nyss läst ut William Shakespeares komedi Mycket väsen för ingenting från 1600 eftersom jag imorgon ska gå på HIPP i Malmö och se uppsättningen. Jag har tidigare inte läst den här pjäsen men har många gånger sett Shakespears verk, både i Helsingör, Helsingborg och Malmö. Det gäller att passa på när klassikerna kommer till stan. Men vän av ordning kan ju fråga sig varför jag skriver om dramatik när det här är ett novellcafé. Jo, uppslaget till pjäsen fick nämligen Shakespeare efter att ha läst en italiensk novell (jag vet dock varken namn på författaren eller novellen och undrar hur jag ska gå tillväga för att ta reda på det) som handlade om en ung dam med obefläckat rykte som beskylldes för att vara otrogen och på sin bröllopsdag fick stå till svars inför brudgummen. Hon svimmade dock, hålls sedan gömd av sin far som sprider ett rykte om att hon skulle ha dött. Det visade sig att anklagelserna mot henne var falska och kom från en försmådd rival. Vigseln fullföljdess och paret levde sedan lyckliga tillsammans. Men Shakespeare tar bort den försmådda rivalen och för istället in en riktig "bastard": don Juan, som alltid försöker grumla andras lycka, i det här fallet Claudio och Hero. Men det är inte bara don Juan som han för in i berättelsen utan också hela pjäsens behållning: det käcka och levnadsglada paret Benedikt och Beatrice som ständigt munhuggs och till slut inser att de faktiskt älskar varandra. Jag ser verkligen fram emot att få se Stefan Marling och Cecilia Lindqvist i rollerna och hoppas att jag får en magisk kväll på HIPP!

tisdag 19 april 2011

Vecka 42 har förvisso inte varit ännu...

... men jag kände igen mig lite när jag läste Jonas Karlssons novell v.42. Den handlar om en kvinna som upptäckter att hon inte har bokat in ett enda möte eller något annat uppdrag under den här veckan. I kalendern är det helt tomt. Så är det tyvärr inte för mig.... Jag börjar använda mig av veckorna i juni för att hinna med allt.... Återkommer ikväll och skriver lite mer!

måndag 18 april 2011

Klassiska noveller till en klassisk småkaka

I programmet Novellfesten i P1 från år 2007 så röstade lyssnarna fram de noveller som de anser vara bland världens bästa noveller. De tre första platserna innehas av svenska män och jag blir lite förundrad när jag ser listan. Varför finns det inte fler kvinnor på listan? Och varför är det ett så tydligt västerländskt perspektiv? Själv läser jag mer än gärna kvinnliga novellister och gärna från andra världsdelar. Men de får jag kanske återkomma till en annan gång.
Söndagen (gårdagen för den observante) ägnades åt lite Strindberg, Dagerman och Söderberg (och en och annan dröm) och jag tänkte uppehålla mig lite vid den sistnämda. Hjalmar Söderbergs novell Pälsen är en stilistisk pärla även om Söderberg själv ska ha sagt att novellen inte var skriven för att tryckas och därför inte har några "litterära anspråk". Men i mitt tycke är den som sagt en pärla.
Det är ett triangeldrama mellan häradshövding Richardt, doktor Henck och hans fru Ellen. Och vad som gör den här novellen till en pärla är dels Söderbergs språk och stil och dels det faktum att Henck egentligen verkar förstå vad som händer men vägrar att inse det. Men i tamburen, när Ellen misstar sig på vem som kommer hem, så förstår han. Och kanske är det så att han har förstått hela tiden men vägrat att inse för sig själv. Hon var ju inte så himlastormande kär i honom från början och inte heller han i henne. Det kunde kanske bara gå på ett sätt.

lördag 9 april 2011

Bildnovell av Joanna Rubin Dranger

Det känns konstigt att bjuda på en kaka till just den här novellen: Dagbok av John Rupert Triangel ritad och berättad av Joanna Rubin Dranger, men det var just vad jag gjorde. Det blev en oerhört uppskattad lingoncheesecake och jag lovar att lägga upp både recept och bild. Men varför var det inte lämpligt att sitta och äta goda kakor fulla av kalorier samtidigt som jag läste Joannas bildnovell? Jo, den handlar om en vanlig dag i John Ruperts liv och John kämpar med en dålig självbild och en för stor kropp. Han blir bespottad av samhället och kan inte stå emot alla bilder som media pumpar ut på vältränade kroppar. Inte heller hans vän, som han träffar på ett kafé, mår speciellt bra, även om han brottas med att vara alldeles för smal, enligt kroppsidealet. De mår så dåligt att de inte ens klarar av att vara i varandras sällskap och går därefter åt varsitt håll. När jag läser den här bildnovellen så blir jag både arg och ledsen över att vi människor inte tillåts vara de vi är. Vi ska hela tiden passa in i en mall och idag ältar vi hur vi fula vi är och hur dåligt vi mår. Jag vill inte vara en som bidrar till den här hetsen kring kroppsidel och utseendefixering men är oerhört medveten om att jag också luftar mitt missnöje över gropar i låren och gäddhäng. Allt som oftast är jag dock väldigt nöjd med när jag tittar mig själv i spegeln. Joanna har fascinerat mig ända sedan jag stiftade bekantskap med Fröken Märkvärdig, som för övrigt har kommit ut som film också. Här är en länk både till hennnes hemsida och en till trailern på filmen: Joanna Rubin Drangers hemsida och Fröken Märkvärdig och karriären.

söndag 3 april 2011

Låg i badkaret och läste ut Vattnen av Susanne Ringell

Alla noveller har någon form av koppling till vatten. I den första novellen är det fostervatten och i den sista är det både tårar och floder. Många av karaktärerna reser bort men det är få som har hittat hem. Mycket vatten rinner under broarna. Jag fastande speciellt för novellen Navelstenen. Miljön är ett turkiskt bad, Cemberlitashamamet i Istanbul, med en turkisk madam, "en veritabel matrona iförd endast minimala, svarta underbyxor" och jaget som träffar Mari från Berlin. Jag ser, känner och förnimmer med hela min kropp hur den turkiska madamen ger henne massage och skrubbar henne ren och hur hon sedan inser att den rituella tvagningen innebär en initiering. Hon hade vågat kasta sig ut i det främmande och kände sig lite större än tidigare. Men medan hon ligger där så begår kurdiska PKK en terrorattack och det är i mitt under denna explosion som hon ser Mari. Parallellt med det som utspelar sig i Istanbul berättas också om glödlampan och dess uppfinnare. Mari är också en ljuskälla men en annorlunda ljuskälla än glödlampan.
Jag har tidigare inte läst något av den här finlandssvenskan författaren men är nyfiken på hennes andra noveller och böcker. Hon skriver även dramatik och är skådespelerska. Hon har blivit tilldelad pris för många av sin böcker och år 2007 var hon även nominerad till Sveriges Radios Novellpris med novellen Mellan sylta och kompott ur En god Havanna. Det är därför ännu mer förvånande att jag inte känner igen henne. Just den novellen kan inte ha gjort några större intryck på mig men jag är väldigt förtjust i de noveller som finns i Vattnen. Hon är en slipad novellist och skicklig stilist.