onsdag 17 november 2010

Har stiftat en ny bekantskap idag

Lyssnade på den andra novellen i P1s novellveckan: Askresan av David Ericsson, uppläst av Magnus Roosman. Honom har jag aldrig tidigare läst något av och den här novellen kanske inte var riktigt i min smak men ju mer jag tänker på den och funderar över vad han vill ha sagt så tycker jag nog att den växer.
Den handlar om Micke, en lastbilschaufför på väg hem från Frankrike till Sverige, som p.g.a. vulkanutbrottet på Island måste köra en liten omväg inom Bryssel för att hämta upp en EU-byråkrat, Marika, som måste till Stockholm. Efter en del smärre missöden så är de tvungna att sova över i lastbilen och Micke konstaterar att Du tog inte tåget och Marika svarar kort Nej. Hon berättar sedan om att hennes farfar var lokförare och att hon är van resenär. Hon reser ju mycket i jobbet också. Då svarar Micke att han visste att hon var en sådan som han, det såg han från början. Han hävdar att det finns två sorters människor: samlare och nomader och sedan säger de god natt till varandra hållandes händerna.
Redan från början stod det klart vad som skulle hända och även om det är en söt historia så blev jag inte överraskad. Han använder ett vardagligt språk utan några direkta verkningsfulla stilmedel och de bildspråk som finns är inte speciellt nydanande. Men som sagt, det var en söt liten historia. Två människor som levt ensamma under lång tid och som inte vågar stanna upp och se sig omkring träffas och i mötet uppstår, om inte ljuv musik, någon form av samstämmighet.

tisdag 16 november 2010

Novellvecka i P1

Igår startade novellveckan i P1 och jag lyssnade andäktigt på när Ann Petrén läste Beate Grimsruds Matilda, som handlar om en kvinnans längtan efter att få barn, en helt ny människa som bara hon kan älska. Hon längtar så mycket efter att få hålla ett barn i sin famn att hon blir skengravid. Det gör ont i mig att höra om hennes barnlöshet och musiken av Arvo Pärt förstärker känslan. Det är kanske förmätet av mig att skriva att det går att vara lycklig utan barn, när jag själv har två tonåringar här hemma. Men mina barn är inte och har aldrig varit målet och meningen med mitt liv. Men jag kan som sagt känna huvudpersonens frustration över att inte bli tagen på allvar av sjukhuspersonalen då det är så uppenbart att hon är gravid, i alla fall enligt henne själv. Man förstår ganska snabbt att barnlösheten har gjort henne tokig och att det kanske är en abort som gjort henne barnlös. Hon har i alla fall tio år tidigare räddat ett barn, Matilda, från en segelolycka och hon var en räddningsman, hjälte, hjärta vilket hon berättar för sin medpatient.
Beate Grimsrud är en skicklig och stilistiskt säker skribent och hon använder sig av många stilistiska drag bl.a. anaforer och motsatser i sitt lyriska språk. Hon skriver t.ex. om hennes tillstånd Mitt mörker där jag råder är ersatt av vitt förtal och jag ryser av enkelheten och det faktum att det inte finns ett ord som är överflödigt i novellen.
Det är inte så konstigt att den barnlösa ställer sig frågan varför vi vill liv då det kanske inte är helt accepterat i samhället att inte vilja skaffa barn och familj. Att hon själv lever ett liv som hon anser vara både livligt och inget liv alls räcker inte. Ja varför vill vi liv? Vi kan väl inget annat...

onsdag 10 november 2010

Novellcafé i verkliga livet

På Lunds Stadsbibliotek var det idag novellcafé i verkliga livet och två utav bibliotekarierna hade valt ut ett par noveller och läste högt för fikande och stickande åhörare. Det var helt underbart att bara få njuta av lite te, en kanelbulle (jo, idag igen) och högläsning medan regnet öste ner utanför fönstret. Idag fick jag höra noveller av Ray Bradbury, Raymond Carver och Jonas Bergh varav Carvers Grannar var den som jag uppskattade mest. Vem vet egentligen vad som händer när man låter grannarna vakta huset. Och på tal om grannar så måste jag bara få tipsa om Petra Revenues novell Den bästa utsikten som vann P1s Novellpris 2009. Där har ni också ett gäng härliga grannar.

söndag 7 november 2010

Radionoveller

Novellen är en populär genre eftersom det är en kortare text att ta till sig än romanen (även om det ibland är svårt att dra gränsen mellan en lång novell och en kort roman) men också för att det är en förtätad och mer koncentrerad form av litterärt berättande än romanen. Det innebär att författaren måste vara stringent i sitt skrivande och låta läsaren själv få läsa mellan raderna. Många författare har också börjat sina författarkarriärer med att skriva noveller för att sedan övergå till romaner.
Själv är jag väldigt förtjust i noveller och har så varit sedan jag började lyssna på P1s Novellen 2006 då de delade ut Novellpriset till Håkan Nesser. Vi var ett par kollegor på skolan som läste, diskuterade och röstade på just vår favorit. I min bokklubb har vi också haft en helg full med högläsning av noveller framför brasan när vintern rasade som bäst utanför. Det tog inte så lång tid att läsa en novell men diskussioerna efteråt varade desto längre.
Jag skrev i mitt förra inlägg att vi gärna vill tillbaka till högläsningen och gärna lyssna på berättelserna. I just Novellen på P1 så lyfter man fram nya och spännande novellister. Jag gör just nu en omlyssning av P1s Radionovellen: noveller specialskrivna för radion.
Idag har jag lyssnat på novellen Jag tror att du älskar med andra nu av Lina Sjöberg, en novell som säger JA till kärleken men som ändå inte är möjlig eftersom jaget i novellen inte riktigt är redo för tvåsamheten ännu. Hon är rädd för både ensamheten och förhållandet. De försöker dock men gör slut med varandra bara för att försöka igen. De kan inte riktigt nå fram till varandra och lever inte ett liv i samklang. Även om "vi hände" så konstaterar hon att "det skaver mellan mitt liv och ditt" och kanske är det för att de inte vågade tro på en framtid tillsammans som de inte klarade av att säga till varandra: "Jag älskar dig" och därmed inte bekräftade det de hade tillsammans. Jag tror att jag ska låta mina elever få lyssna på den här också.
Det är roligt att få lyssna på en bra uppläsare och även att få lyssna på de flesta musikreferenser som nämns i novellen. Kanske finns de med för att novellen är specialskriven för radio.
Förutom att lyssna på radionovell idag så har jag även bakat kanelbullar till caféet, populär bulle till fikat här hemma.