söndag 29 april 2012

Eftermiddagar med Tatania av Magnus Montelius från MIX förlag

Idag har det blivit ytterligare en novell från MIX förlag på min mobil: Eftermiddagar med Tatania av Magnus Montelius. Berättarjaget i novellen har tidigare haft en anställning på ett globalt företag och befunnit sig i både Argentina och Eucador. Han har dock tappat lusten för sitt arbete och hans fru har åkt hem till Sverige. Efter otaliga statskupper blir det dessutom svårare för honom att utföra sitt arbete. Huvudkontoret i Stockholm börjar tröttna på honom. Han tar långa vodkaluncher och besöker hororna på La Travesura. Han inser dock att han har gått för långt och en dag när han stinker av svett, gammal fylla och köpt könsumgänge så bestämmer han sig för att han ska starta ett nytt liv. Istället för att ta långa vodkaluncher lovar han sig själv att inte dricka alkoholhaltiga drycker förrän på eftermiddagen och istället för att besöka bordellen köper han sina tjänster via en eskortfirma. Och det är nu det börjar hända saker. Han möter Tatania som han från första träffen blir betagen av. Hon är inte som de andra flickorna som han tidigare har mött utan hon är snygg, sval och full av tillit. Hon verkar också vara ambitiös, vilket ska visa sig senare i novellen. De fortsätter att träffas på eftermiddagarna även om berättarjaget vill ha mer. Det kan hon dock inte ge honom. När han kommer hem efter att ha varit iväg på affärsresa i ett grannland har hon ringt honom på mobilen, vilket var olikt henne. Han ringer upp henne och säger att de måste träffas. Han kör till henne för att hämta upp henne och blir visad in i hennes rum av hennes rumskamrat. Hon står i duschen och är ännu inte färdig. I hennes rum hänger det diplom från allehanda kurser hon tagit i bl.a. affärsengelska, ledarskap i affärsvärlden och databehandling. Han inser vad det är hon har haft för sig de timmar på kvällarna då hon inte har kunnat träffa honom. Utan ett ord lämnar hon rummet med honom i släptåg och hon tappar kontrollen och när de väl sitter i bilen så exploderar hon. Han har överträtt en gräns och hon är ursinnig. Han försöker att gottgöra det och han frågar henne vad han kan göra för henne. Han erbjuder henne en egen lägenhet eller pengar till fler kurser. Istället säger hon att hon vill praktisera på hans företag. Sagt och gjort, utan att meddela huvudkontoret så får hon en plats på företaget. Och det visar sig att hon är betydligt mer kvalificerad att sköta det hela än vad han är. Hon har kreativa idéer hur de ska öka försäljningen. Att de befinner sig på samma arbetsplats gör att deras "förhållande" inte längre kan fortgå. Hon går helt upp i sitt arbete och han är givetvis svartsjuk på detta. Han är nog också besviken över att hon är så pass kvalificerad och inte ser honom som en god förebild. Hans självkänsla får sig en knäck. Det kan ju bara gå på ett sätt. Huvudkontoret uppmärksammar de goda siffrorna och åker på ett besök. Han har fortfarande inte nämnt någon om Tatania för dem men när de väl kommer till Eucador och får se vad hon går för är det han som blir utan jobb och får åka hem till Sverige igen. Och här sitter han nu, och pratar med Lars på Arbetsförmedlingen, och vill ha ett jobb. Lars har dock för länge sedan slutat att lyssna.

onsdag 25 april 2012

Franska mästarnoveller

Det är inte bara nyskrivna noveller och noveller lästa tack vare den nya tekniken jag läser i mitt novellcafé; då och då blir det en och annan klassiker också. När jag var på Stadsbiblioteket senast lånade jag en novellsamling med titeln Franska mästarnoveller. Där finns bl.a. noveller av Balzac, Flaubert och de Maupassant, men jag valde att läsa två som jag aldrig tidigare hade hört talas om: C.F. Ramuz och Colette.
Den förstnämnda har skrivit en novell som heter Kärlek och som utspelar sig på en gård på den franska landsbygden. Husbonden är en romanläsande och filosoferande man och bondmoran en rejäl sådan. Det går ingen nöd på dem och gårdens dräng Victor försöker närma sig dottern i huset. Även han är en filosoferande man och tänker mer på dottern och fantiserar om henne än han faktiskt pratar med henne. När han ligger i fähuset och drömmer om henne inser han att det inte kan bli mer än just drömmar. Hon är rik, han är fattig och hon skulle inte ens lyssna på vad han hade att säga, än mindre prata med honom. Så han får villkorslös kärlek från annat håll; den nyfödda kalven i fähuset tyr sig till honom och "Han vinkar, och kalven stapplar emot honom som för att visa att de är vänner." Novellen består av väldigt fina beskrivningar och det är inte speciellt svårt att skapa sig bilder av gården, av karaktärerna, av kalven i fähuset. Det är inte heller speciellt svårt att känna sympati för Victor som inte kan få den stora kärleken i sitt liv. C.F. Ramuz är känd för att i sina berättelser ha en kristet religiös och poetisk stämning i dem och det tycker jag att han har även i den här novellen. Novellen tar en oväntad vändning eftersom man tror att dottern ska bli förälskad i honom men i stället utgjuts kärlek i hans hjärta och han är fri, kanske både ur ett klassperspektiv och fri från en erotisk kärlek. Han visar en större kärlek än så, en kärlek mot allt levande, djur som människor.
Colette bjöd på en helt annan läsning i novellen Dagsländor även om titeln fick mig att tänka på just kärlek, men kanske mer tillfällig sådan. Den här novellen består till mestadels av en ganska rapp dialog mellan två vänninor, varav den ena just har haft ett uppslitande gräl med sin älskare. Det är dock inte novellens huvudpoäng utan det är upprinnelsen till grälet: han blir generad å hennes vägnar när det visar sig att hon bättrar på sin frisyr med löshör. Och sedan radar jaget i berättelsen upp vad kvinnorna gör för att hålla sig vackra. Det är papiljotter, ansiktsmasker, hakbindlar. Det är inte så konstigt att deras äkta män smiter från sängen för att söka omväxling och bedra dem, anser hon. Å andra sidan är det kanske inte heller så konstigt att kvinnorna försöker med med både det ena och det andra för att behaga männen. Titeln på novellen är synnerligen välvald för vad är det dagsländorna ska göra. Jo, på några timmar skall insekten genomföra en förvandling från nymf till fullvuxen dagslända, hitta en partner, para sig och – för honans del – ­lägga ägg, innan den dör. Det är inte lätt att vara dagslända, och inte heller kvinna heller för den delen. Den här novellen utspelar sig för drygt 100 år sedan men dagens kvinnor är inte mycket sämre med att hitta sätt att förändra och försöka försköna sina kroppar och sitt utseende - allt för att hitta en partner. Dagens utseendefixering är kanske värt ett eget inlägg.... De franska mästarnovellerna säger oss mycket än idag och är klart läsvärda.

fredag 13 april 2012

LitteraturMagazinets utmaning under april: Noveller!

Det är ju svårt att inte anta utmaningen från Henrik Elstad, även om jag inte håller med honom om att novellen är litteraturens snabbmat. Det må ta kortare tid att läsa en novell men den kräver oftast mer av en läsare än vad en roman gör. Och inte tror jag att det är lättare att skriva en novell heller. Kanske känns det inte heller just som en utmaning för mig att läsa noveller men jag ska försöka läsa något som jag aldrig tidigare har läst. Däremot håller jag med Henrik när han hävdar att novellen är perfekt som högläsning vid en sittning. Det har vi många bevis på. Och får snart ytterligare ett: det närmar sig läshelg tillsammans med bokklubbsvännerna och då är det noveller, noveller, noveller som läses! Någon annan som antar utmaningen?

torsdag 12 april 2012

Egypten berättar: Den rättvisande spegeln

Idag har jag läst två noveller ur Bokförlaget Tranans Egypten berättar: Den rättvisande spegeln. Jag valde Alaa al-Aswanys En sista bild av Madame Zitta Mundis och En blick på Nagis ansikte. Jag har tidigare läst Yacoubians hus av honom vilken jag var väldigt förtjust i. I de båda novellerna anar man det eyptiska samhället i allmänhet och det moderna Kario i synnerhet, precis som i romanen. I den förstnämda rör vi oss först i 1970-talets ganska sorglösa tillvaro för att i slutet av berättelsen ha förflyttat oss 16 år framåt i tiden. Jaget i berättelsen följer med sin pappa hem till "den andra kvinnan" och finner det inte anmärkningsvärt att hans pappa är otrogen. När han 16 år senare får syn på Madame Zitta, "den andra kvinnan" blir hon bara glad över att se honom igen. Den sistnämda novellen handlar om en skolpojke som en dag får en ny klasskamrat: Nagi. Han får sitta bredvid honom. Nagi hr ett helt annat manér än vad hans klasskamrater har och kommer att stå högt i kurs, även hos läraren. Alla i klassen har en enorm respekt för läraren och är rädda för att de ska få smaka piskan om de inte sköter sig. Berättarjaget försöker att stå emot och göra sin stämma hörd. Man skulle kunna tro att Nagi skulle stå vid hans sida och också försöka stå upp mot läraren, men det visar sig att läraren är den starkare parten. Det är lätt att läsa in det egyptiska samhället i texterna: regimens korruption, brist på demokrati och människans känsla av maktlöshet. De här novellerna är publicerade 2004; det ska bli spännade att läsa al-Aswany efter vad som hände på Tahrirtorget under den egyptiska revolutionen 2011. Han lär ha skrivit en del essäer om händelserna, men jag, jag vill läsa noveller. Samhället avspeglas i skönlitteraturen och författarna tar intryck, skapar uttryck och gör i bästa fall avtryck.

tisdag 10 april 2012

Brevnoveller

Äntligen har jag tagit mig i kragen och beställt noveller från Brevnoveller och idag låg det två paket på posten till mig. Greppet med att få hemskickat en liten berättelse, en kort novell, som passar i ett kuvert tilltalar mig. Att rörelsen dessutom finns för att stärka den enskilda novellens ställning gör ju inte saken sämre. De har också kommit fram till att alla noveller kanske inte trivs, eller gör sig tillrätta i en novellsamling. Många av författarna är inte etablerade sedan tidigare, även om det finns en del kända namn på listan över utgivna titlar, som t.ex. Mats Kempe och Sara Mannheimer. Idag har jag dock läst en novell av Viktor Johansson med titeln Jag filmar dina fingrar med skeden. Den utspelar sig under ett sommarlov och handlar om två killar, den ena på en bräda sökandes bekräftelse från allt och alla, och den andra filmandes honom. Det är en stark novell om vänskap, åtrå, längtan och att försöka hitta sig själv.

måndag 9 april 2012

Blev det någon påskkrim i år?

Till påsk är det tydligen kutym att läsa "påskekrim" i vårt grannland Norge. Oavsett tillkomsten av fenomenet eller orsaken till det så verkar det ha spridit sig utanför dess gränser och även här skyltar bokhandlarna med spänningslitteratur inför påskledigheten. Jag är själv inte speciellt mycket för den här genren eftersom den känns något förutsägbar och inte speciellt nyskapande, men jag kan ha fel. Jag har tidigare läst några av John Ajvide Lindqvists spännande noveller och de var riktigt, riktigt bra. Under påskhelgen hittade jag upplagan av novellsamlingen Världens Barn från 2005 som satsade stort på spänningstemat. Jag har läst noveller av K Arne Blom, Anna Jansson och Karin Wahlberg, som alla har tolkat temat på sitt egna sätt, så visst har det blivit lite "påskekrim" under påskledigheten. Vad har ni själva läst för påskekrim under ledigheten?

fredag 6 april 2012

Påskharen av Käbi Laretei

Under 2001 sände Sveriges Radios P1 noveller under rubriken "Högtidsnoveller" och därifrån har jag hämtat påsknovellen Påskharen, dock i en något förkortad variant, av Käbi Laretei. Det var inte helt lätt att hitta en novell som handlade om påsken; många författare har varit mer lockade att skriva om julen och dess festligheter. Den här novellen finns ursprungligen att läsa i Käbi Lareteis bok Virvlar och spår men också i den här förkortade varianten i Högtidsnoveller som är sammanställd av Gun Ekroth. Novellen utspelar sig i 30-talets Estland och är en barndomsskildring och som titeln anger så utspelar den sig under påsken. Jaget i berättelsen berättar om hur golvet bonas, hur hon lär sig cykla, hur de kokar ägg på skärtorsdagen och, givetvis, hur påskharen lägger ut choklad- och marsipanägg i trädgården så att hon och hennes syster kan leta upp dem på påskdagens morgon. Deras mamma har kommit på att de ska kunna tacka påskharen och de båda systrarna ritar och skriver tackkort till honom, tackkort som de råkar hitta i sin mammas smyckeskrin. Hur nu det har gått till. Storögt undrar den äldre av dem: Tror du att hon (deras mamma, alltså) har träffat påskharen? Jaget tror att påskharen har bett henne att hålla det hemligt. Och visst kommer man ihåg den gången då man insåg att det var morbror som klädde ut sig till jultomte eller att det var mamma som var tandfen. Ännu ett tag verkar dock de båda systrarna hålla kvar vid tron på påskharen. Hoppas att ni får en skön påskhelg!

tisdag 3 april 2012

Det röda av Inger Frimansson från MIX förlag

Jag har tidigare laddat ner en e-bok från nätet och läst den på min lap-top, men idag har jag tagit ytterligare ett steg i den tekniska utvecklingen: jag har laddat ner appen från Dito och läst min första novell i min mobiltelefon. Premiärnovellen blev Det röda av Inger Frimansson. MIX förlag har satsat på att ge ut noveller i det digitala formatet, både klassiker och samtida noveller. Ett av deras teman är Relationer och det är alltså det övergripande temat i Det röda. Vi får möta Kenneth och hans f.d. Suzanne på självaste julafton. Hon har ringt till honom för att de behöver hjälp med någon som kan agera jultomte. Hon har ingen aning om att det är till Kenneth som hon ringer eftersom han och hans bror har döpt sin firma som utför diverse tjänster, bl.a. då julklappsutdelning men också fönsterputsning m.m., efter brorsan. När han dyker upp och ska till att dela ut julklapparna så får Suzannes familj, som nu har utökats och består av fyra barn och man, en överraskning. Frimansson skriver i vanliga fall spänningsromaner och psykologiska thrillers. Den här novellen skulle väl också kunna beskrivas så. Det var första gången jag läste en novell i mobiltelefonen men troligen inte den sista. Jag är helt övertygad om att jag inom en snar framtid kommer att ladda ner Jonas Hassen Khemiris Vanya vet.

måndag 2 april 2012

Saknar dig sällan så mycket som nu av Mats Kempe

Idag har det både blivit bakat och läst; jag har haft en bra dag med andra ord. Jag försökte mig på att baka de godaste bullarna, men resultatet blev inte lika bra som originalets. Medan bullarna jäste kröp jag upp soffhörnet och läste noveller av Mats Kempe. Han utsågs till 2012 års Ludvig Nordström-pristagare med motiveringen: "För att han under snart två decennier med obönhörlig konsekvens och på ständigt nya sätt har prövat novellgenrens möjligheter, ända till att i den senaste samlingen ha töjt dess gränser till det omöjliga, till ett uppmärksamt lyssnande som söker låta flickors röster höras i och genom den manlige författarens, och förälderns, text." Novellsamlingen Saknar dig sällan så mycket som nu kom 2001 och innehåller bl.a. novellen Gunnar som var nominerad till Sveriges Radio P1:s Novellpris samma år. Jag kan inte säga att novellen lämnade några bestånde minnen eftersom den enda novell som fastnat hos mig från de nominerade noveller från det året är Mare Kandres novell ur Hetta och vitt. Så en omläsning av Gunnar och de andra novellerna i samlingen var väl på sin plats. Vad finns där då att säga om den här novellsamlingen? Alla noveller har titel efter en person och är uppbyggda i en monologform. Precis som i hans andra samlingear så kan hans litterära stil bekrivas som prosalyrisk med att särskilt sinne för vardagliga stämningar och känslolägen där det outtalade får stor betydelse. Jag tycker nog att det finns andra noveller än just Gunnar som kanske hade stått sig bätte i Novellpriset men överlag är jag förtjust i de vardagsnära berättelserna som ibland lämnar en med en önskan om mer. Hur går det t.ex. för Sanna som ska åka iväg till Sydamerika med en betydligt äldre man som visar sig ha varit otrogen i sina andra förhållande? Alla novellerna har som sagt ett förnamn som titel, och oavsett om det är en kvinna eller en man som står för monologen så lyckas Kempe berätta inkännande om ensamhet, osäkerhet, föräldraskap, kort sagt relationer människor emellan. Läs dem, om ni ännu inte har gjort det!