fredag 10 maj 2013

Nuestra Señora de la Asunción av Lina Wolff

Första numret av Granta och första novellen läst. Jag var oerhört nyfiken på Lina Wolffs Nuestra Señora de la Asunción. Som novellist tilltalar hon mig mycket med sina influenser från spansk och sydamerikansk litteratur. Hennes noveller känns inte heller speciellt förutsägbara. Jag har sedan tidigare läst hennes novellsamling Många människor dör som du och hoppades att hon inte hade gett upp den kortare genren för den längre romanen. Det har hon alltså inte och därför fick det bli den här novellen först.

I den här novellen, precis som i många andra av henne, så möter jag olyckliga människor som ställer sig frågan vad som är meningen med livet och vad det innebär att vara människa. Många gånger råkar de också ut för absurda eller övernaturliga händelser. Här finns ett kvinnligt berättarjag som möter en författare på en fest som säger att han inte längre orkar vara författare: För jag känner att jag graviterar mot galenskapen, och de dagar jag inte graviterar mot galenskapen graviterar jag mot något ännu värre. Festen håller på hela natten och visar sig vara en förfest. Dagen efter fortsätter sällskapet till Granada och huvudkaraktären får följa med. När de sitter i bussen på väg hem igen så håller de på att förgås av värmen och hettan. De stannar för att svalka sig i en kyrka och då får kvinnan syn på något som gör att hon svimmar. Det hon ser gör att hon vill diskutera med författaren om vad de har pratat om tidigare, nämligen om var gränsen går mellan vad som är galenskap och vad som anses normalt. Hon tror att hon kanske börjar bli tokig: Jag mindes en sak som författaren hade sagt, att det mest skrämmande med galenskapen är att det inte finns någon tydlig gräns mellan det att man är frisk och att man plötsligt blivit sjuk. Hon pratar varken men honom eller med någon annan men Filomena, som också var med på festen och resan till Granada, tar dagen efter kontakt med henne och bekräftar att det hon såg var det flera som såg. Hon är inte på väg in i galenskap men fortfarande rädd för att hennes ska falla ihop. Det behöver hon dock inte vara. Skiljelinjen mellan galenskap och vad som anses vara normalt är tunn men hon klarar av att balansera den. Har ni ännu inte läst något av Lina Wolff så tycker jag att ni ska göra det!

torsdag 9 maj 2013

Granta #1: Gränser

Svenska Granta är en tidsskrift som blandar skönlitteratur och litterära reportage, men alltid sätter berättelsen i centrum. Från början var det en brittisk litterär tidsskrift, grundad 1889, som gick från studenttidsskrift till en av västvärldens mest uppmärksammade publikationer. Man har bl.a. publicerat Salman Rushdie och Milan Kundera för första gången här och flera specialnummer har presenterat unga, lovande författare. Sedan 2005 ägs tidskriften av Sigrid Rausing och nu har alltså den svenska Granta lanserats. Det finns även systerutgåvor i bl.a. Spanien, Kina och Finland. Redaktör för den svenska utgåvan är Johanna Haegerström och om henne och Granta kan man läsa i artikeln När underbart är kort publicerad i SvD den 4 maj. Jag vet inte riktigt om jag håller med henne om att novellen har oförtjänt dåligt rykte även om de stora förlagen enbart verkar ge ut novellsamlingar av hög litterär kvalitet. Nu finns det ju så många som lyfter fram novellen: Astor Novell, Brevnoveller, Collings förlag, Hoi förlag, Mix förlag, Novellix, Bonne Nouvelle, Myrios Novellförlag, Sveriges Radio Novellen, Noveller för Världens barn och som sagt Granta också! I det första numret handlar texterna om gränser - "de som definierar och slår fast, det som skiljer åt, håller tillbaka eller utmanar" och jag blir nyfiken både på Lina Wolff, Amanda Svensson och Haruki Murakami. De är förvisso välbekanta sedan tidigare så jag kanske ska börja läsa någon utav de andra författarna. Vi får väl se. Jag laddade ner tidsskriften och har den både i min dator och min mobil vilket är smidigt. Ännu smidigare hade det kanske varit med en läsplatta.

onsdag 8 maj 2013

Rivalen av Yaba Badoe

För ett par veckor sedan var jag som bekant inbjuden till en afrikansk afton på Världsbutiken Klotet. Jag läste två noveller högt varav den ena har jag redan skrivit ett inlägg om. Därför tänkte jag skriva ett om den andra också. Yaba Badoe (1955) är en ghanansk-brittisk filmare, journalist och skönlitterär författare. Hon började sin bana inom journalistiken som lärling vid BBC, där hon fick lära sig göra radio och TV. Hennes noveller har publicerats i Critical Quarterly. Hennes första roman The true murder kom ut 2009 och bygger på egna barndomsminnnen.

Novellen Rivalen handlar om Mrs Mensah´s svägerska Esi som är den enda dotter i familjen. Hennes bröder skämmer bort henne och hon slipper ta ansvar för sig själv och sitt liv. När Esi får barn lämnar hon dem till brödernas familjer att ta hand om. Den tredje gången kommer hon till sin bror Albert med en ung dotter och vill lämna henne där. Esi övertalar brodern att ta hand om dottern och dottern har förhoppningar om att Albert ska skämma bort henne. Men Mrs Mensah sätter käppar i hjulet för flickans planer. Enligt Ashantikulturen är flickor särskilt värdefulla eftersom släktlinjen fortlever genom kvinnorna så det är inte så konstigt att Albert har svårt att säga nej till Esi. Novellen är berättad i ett högt tempo och är humoristisk. Under högläsningen var det många som fnissade när Mrs Mensah tar tag i saken och kör undan flickan som har barrikaderat sig framför Alberts sovrumsdörr i tron att han ska be henne dela hennes säng. Det är också väldigt lätt att se scenerna framför sig, kanske tack vare Badoes förflutna som filmare. Läsvärd, helt klart! Novellen finns i Kärlek x 21 Afrikanska noveller utgiven av Bokförlaget Tranan.

Törst av Nawal El Saadawi

Nawal El Saadawi (1931) besökte igår Grand Hotel i Lund och jag var där och lyssnade på henne. Hon är ju en av de mest respekterade av de arabiskspråkiga kvinnliga författarna med stor spridning i väst och tänkbar Nobelpriskandidat. Hon är utbildad läkare, har varit ansvarig för folkhälsofrågor i Egypten, och bor i Kairo. El Sadaawi är en stridbar kvinna som tagit kamp för kvinnors rättigheter internationellt och i hemlandet. Hon har skrivit om kvinnlig omskärelse, kvinnans ställning i samhället, familjelagstiftning, hedersbegreppet för kvinnor resp. män liksom kvinnlig sexualitet i ett fyrtiotal böcker och mottagit många litterära utmärkelser. P.g.a. hennes stridbarhet har hon både varit fängslad och tvingats till landsflykt. Igår pratade hon om kreativitet och hur vi ska bevara och utveckla den. Givetvis kom hon även in på den arabiska våren och hur kvinnorna har det i dagens Egypten. Ledsamt nog så såg hon inte att det hade förbättrats speciellt mycket.
 
Jag har sedan tidigare endast läst några av hennes skönlitterära verk, inte hennes facklitteratur. Och givetvis har hon kommit ut med en novellsamling: Törst. Och givetvis är det kvinnorna som står i fokus i det patriarkala samhället när de försöker förhålla sig till dess förändring både vad det gäller politik, kultur eller religion. Det var ett tag sedan jag läste samlingen men jag kom ihåg att den drabbade mig väldeliga då berättelserna är både gripande och förfärliga. Och säkerligen inte långt från sanningen! En av de noveller jag bäst kommer ihåg är Ögon som handlar om en ung kvinna som jobbar på ett museum med att inventera mumier. En dag får hon syn på en figurin vars ögon fascinerar henne. Det hör till saken att hon bor tillsammans med sin far och har gett upp hoppet om att någonsin leva ihop med en man. Men en dag tycker hon sig se figurinen livs levande och tar kontakt med honom. Hon tycker sig känna honom redan eftersom han hälsar på henne i hennes drömmar. Mötet blir inte som hon föreställer sig det och hon blir skickad till med specialitet på psykiska problem. Titelnovellen Törst handlar också om vad som anses passande för kvinnor. Här är det en kvinna som en het sommardag ser en annan kvinna stå och dricka en läsk  framför en kiosk och som till slut själv tar mod till sig att göra samma sak. Hur gudomligt kan inte en läskedryck smaka i hettan och öknen? Även novellen Slöjan behandlar sådant som anses passande för kvinnor. Den handlar om en kvinna som lär känna en man genom långa samtal och blickar. Hennes nyfikenhet väcks inför hans kropp men när de möts känner hon äckel. Hon tar på sig slöjan igen för att bevara illusionen. Det låter kanske som om El Sadaawi är en socialrealistisk författare men inget kunde vara mer fel. Hon må berätta en historia realistiskt men stämningar och undertexter gör att vi kan läsa in politiska och moraliska budskap i alla hennes noveller. Den här samlingen kom ut 1991 och om det är så att det inte har skett någon större förändring för kvinnorna i Egypten så är det här verklighet för dagens egyptiska kvinnor än idag. Läs den om ni inte tidigare har gjort det!