torsdag 19 december 2013

Dalby stenbrott av Amanda Svensson

Den här specialskrivna novellen för SR P1s Novellen/Radioföljetongen utspelar sig i Dalby, inte långt från Lund. Själv har jag aldrig badat i stenbrottet men varit där många gånger. Stenbrott är även en låt av Kent, vilka verkar vara en stor inspiration till den här novellen. Amanda Svensson nämner även låtarna Elvis och Beskyddaren, och väver ihop novellen på ett skickligt sätt med Kents låtar.

Den fjortonåriga tjejen i novellen har ett starkt musikintresse men gillar även löpning, djur och natur. Och döden! Hon har börjat intressera sig för killar också och har skaffat sig en pojkvän. En varm sommardag föreslår hon för honom att de ska åka till Dalby stenbrott och bada. Hon har varit där tidigare och man kan faktiskt dö om man hoppar från den tio meterhöga Elvisklippan. Varför den kallas så vet hon inte. Väl på plats finns det ett gäng moppekillar som försöker imponera på henne. Hennes pojkvän blir beskyddande gentemot henne men det bryr hon sig inte om. Hon är stark och självständig och behöver inte spela med i könsrollsspelet. Hon behöver inte mäta sig med de andra men även hon vill känna sig odödlig. Samtidigt inser hon att livet är bräckligt; när som helst kan man dö.

Hade jag haft en högstadieklass hade jag låtit dem lyssna på novellen och diskutera identitet, spelet mellan tjejer och killar, 
hur mycket media påverkar oss och kanske även om vad som händer vid ett självmord. Här finns många uppslag. Sist, men inte minst, så hade vi lyssnat på Kent och diskuterat musikens betydelse i våra liv! Radionovellen ligger kvar på webben t o m den 19 januari.

onsdag 18 december 2013

Novelltips från oväntat håll

Jag försöker hålla mig á jour med novellutgivningen, både från de etablerade förlagen och de mer nischade förlagen som specialiserat sig på det korta formatet. Jag läser, om än något motvilligt, recensioner av novellsamlingar. Ibland får jag uppslag till novelläsning från kollegor och vänner, ibland via bloggare och ibland på bibliotekets novellcafé. Den här gången har jag fått ett par novelltips från oväntat håll: romanen Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Kanske inte så oväntat ändå, med tanke på att han skriver om de böcker, både romaner och noveller, som han läser tillsammans med sin döende mamma. Jag har lyssnat på romanen när jag varit ute och gått med hunden och känt igen en del av de böcker han och hans mamma har diskuterat men inte tänkt att jag skulle läsa någon av de romaner de nämnt. Jag tänkte dock annorlunda när de pratade om novellsamlingarna de läst av Jhumpa Lahiri, W. Somerset Maugham, John Updike och Alice Munro. Det är inga nya bekantskaper för mig; jag har läst dem alla tidigare. Men jag gav mig av till bokhyllan för att kontrollera vilka som finns hemma och såg att den enda jag saknade var Updike. Snabbt iväg till biblioteket där jag fick tag på Två enkelsängar i Rom och andra noveller, vilket är en novellsamling med noveller från 1953 till 1975. Min julläsning är räddad! Vad ska ni själva läsa för noveller under julledigheten?

tisdag 10 december 2013

Novellpriset - Nobelpriset

Och så var det så äntligen dags för utdelningen av Novellpriset, nej, förlåt mig, Nobelpriset i litteratur, ska det ju vara. Tyvärr tog inte Alice Munro emot det själv men det visste vi om sedan tidigare. Istället var det hennes dotter som tog emot det. Och nu pågår banketten som bäst. Själv firar jag idag både genom att ha läst en av hennes noveller högt under vår After noon tea-sittning på jobbet och genom att skriva det här blogginlägget. Vi är ett gäng bloggare som uppmärksammar ”den samtida novellkonstens mästare” genom Munromania. Se längre ner vilka andra bloggare som är med.

Jag har, ända sedan tillkännagivandet av priset, gjort allt för att hylla henne. Jag har bl.a. varit med i en Facebook-cirkel om novellerna i Brinnande livet. Vi var tjugo stycken som anmälde vårt intresse för att diskutera dem och formatet är ypperligt; två noveller per vecka och man skriver ett inlägg precis när man vill. Jag ska villigt erkänna att jag gärna diskuterat ännu mer än vad jag gjorde men att tiden var knapp. Två noveller av Alice Munro är inget som man hastar igenom. Och när sedan någon har kommenterat något som man själv inte uppmärksammat så ville man gå tillbaka och läsa ännu en gång. Egentligen skulle man läst dem ytterligare en gång för att verkligen tränga på djupet i dem.  Det har jag gjort med ett par av dem då jag var tvungen att bestämma mig för vilka jag skulle läsa högt dels på mitt novellcafé och dels på dagens After noon tea. I söndags blev det den självbiografiska novellen Natt och idag blev det Ett hus i modern stil


Förutom att jag själv har haft högläsning och samtalat om novellerna har jag också lyssnat på när andra har samtalat om henne och hennes författarskap, både på Akademibokhandeln här i Lund och på Språk- och litteraturcentrum i samma stad. Och njutit lika mycket varenda gång! Och sedan ska vi inte tala om alla de radio- och TV-program, tidningsartiklar och recensioner jag läst. Om novellen har varit i ropet ett tag så hoppas jag verkligen att den nu kommer uppleva en riktig renässans. För övrigt hoppas jag att novellen inte längre ska bemötas nedlåtande och behandlas styvmoderligt. Låt novellisterna få slippa frågan om när de ska skriva sin roman!

lyrannobel.blogspot.se

feministbiblioteket.se
endagkanske.blogspot.se
vastmanbok.blogspot.se
elilaserochskriver.wordpress.com
lottensbokblogg.wordpress.com
miaeggimann2.blogspot.se
bokmania.net
detmorkatornet.blogspot.se
kultursnack.blogg.se
bokmoster.blogspot.se
erikasbokprat.blogspot.se
somettsandkorn.blogspot.se
lillasolberga.blogspot.se
bokdivisionen.wordpress.com
www.litteraturmagazinet.se/linda-oden
hermiasay.blogspot.se
fruesbocker.wordpress.com
kim-m-kimselius.blogspot.se
lacrimamens.com/blog/
joanna-ochdagarnagar.blogspot.se

Litteraturporträtt, Nobelföreläsning och novellcafé

Det nästsista blogginlägget, innan det är dags för Alice Munros dotter att motta Nobelpriset, om Alice Munro ska handla om litteraturporträttet som sändes på SVT i fredags, om Nobelföreläsningen "In her own words" och om mitt senaste novellcafé. 

I litteraturporträttet fick vi möta hennes förläggare, grannen som ser efter hennes hus, hennes exmake och givetvis henne själv. I otaliga intervjuer har hon berättat om sina villkor som författare, den långa vägen till skolan där hon började fantisera ihop sina berättelser och om den enstöring hon tyckte sig vara. Hon ville ha ett annat liv än sin mamma. Och det fick hon! Hon fick ett stipendium på två år vid University of Western Ontario men avbröt studierna. Hon gifte sig, blev hemmafru och skrev. Hon publicerade noveller i olika tidskrifter men skrev mest "för byrålådan". Hon drev även en bokhandel tillsammans med sin man men slutade då att skriva eftersom jobbet tog så mycket av hennes tid. När hon blev gravid kunde hon lämpligt nog börja skriva igen. Givetvis berättade hon också om sitt skrivande och att hon inte berättade för andra att hon skrev. Hon sa också att hon var tvungen att smyga mig på det och att en del av det hon skrivit har varit smärtsamt för de jag känner. Men jag skrev ändå. Jag skriver det jag tycker behöver sägas. Nu påstår hon att hon vill leva som andra, att hon har slutat skriva, men det kan man inte vara så säker på. Kanske kommer det en ny novellsamling då hon efter tillkännagivandet av Nobelpriset faktiskt uttryckt en viss tvekan om att hon skulle ha gett ut sina sista noveller. Och även om hon bryter mot alla regler i sitt novellskrivande så är det med igenkänning jag läser hennes noveller, precis som många andra gjort och gör. Jag har förvisso inte gjort de livserfarenheter hon gjort men det är fortfarande kvinnor och kvinnors öden som står i centrum. 

I hennes Nobelföreläsning berättar hon att hon började läsa i tidig ålder. HC Andersens Den lilla sjöjungfrun fick henne sedan att börja skriva då hon inte gillade slutet. Hon fick till ett lyckligt slut istället. Hon fortsätter berätta om hur hon utvecklats i sitt skrivande, vilka förebilder hon haft och hoppats vara åt andra kvinnor och att hon är oerhört fascinerad av minnet och att vi människor har olika minnen av samma händelser.  

Och slutligen en liten kommentar om söndagens novellcafé. Det serverades en variant av en nobeldessert, en färskostmousse, en cupcake och en minibrownie. När vänner, kolleger och ena dottern tog för sig av sötsakerna läste jag högt novellen Natt ur novellsamlingen Brinnande livet. Efter läsningen diskuterade vi både den novellen, andra som vi läst tidigare och hennes författarskap. Mysigare söndagseftermiddag får man leta efter. Vi får se vad nästa novellcafé erbjuder. Med tanke på att novellen är i ropet just nu blir det nog inga svårigheter att hitta lämpliga kandidater. 

torsdag 5 december 2013

Alice Munro tillsammans med Lunds Litteratursällskap

Idag var det dags för ytterligare en kväll med Alice Munro, den här gången tillsammans med, Lunds Litteratursällskap, på Språk- och Litteraturcentrum. Immi Lundin var moderator i det här samtalet om helheten i Alice Munros författarskap och dess speglingar i novellen Ett hus i modern stil ur novellsamlingen Kärlek Vänskap Hat och de som samtalade var Ulrika Skagert, Fil. dr. på Sveriges enda avhandling om Alice Munro, Oline Stig, novellist och kulturskribent samt Therese Granwald, pedagog vid Lunds Universitets Författarutbildning. Det var en kunnig och engagerad panel som pratade dels om hur deras egna Munro-landskap ser ut och vem som befolkar dem och dels om specifika noveller som betytt mycket för dem. Och som så många gånger förut diskuterade man också novellen som genre och dess status. Oline Stig påpekade med emfas om att vi alla hädanefter ska hävda att novellen är i ropet just nu och ska så vara även i framtiden! Det var också intressant att höra att Therese Granwald, som undervisar blivande författare, har svårt att sätta fingret på hur Alice Munro bygger upp sina berättelser. Det finns ingen traditionell dramatisk kurva i hennes noveller utan den avgörande händelsen finns oftast i mitten. Det kanske hänger samman med Alices eget sätt att läsa. Hon har nämligen sagt att hon inte läser en berättelse från början till slut utan snarare som ett hus med en massa rum. Olika rum ger olika perspektiv och man får se händelserna från olika synvinklar, man får temat i berättelsen från olika ingångar. Man kan dessutom se det både från insidan och utsidan. Kvinnor, klassresor och naturkrafter - även detta avhandlades under samtalet. Nu är det dock dags för Nobelstudion om Alice Munro. Det blir kanske ytterligare ett inlägg ikväll.