torsdag 24 november 2011

Underbart är kort - säsongens sista Babel fokuserar på novellen

I säsongens sista program av Babel presenteras noveller av Daniel Sjölin, Jonas Karlsson och Fredrik Lindström och jag bara sitter och njuter. I ett lättsamt samtal pratar de bl.a. om att novellister är försynta mellanbarn och var de får sin inspiration ifrån. Favoriter bland klassiska novellister är Hjalmar Söderberg, Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Vita Andersen och samtida novellister som Mats Kempe. De pratar givetvis också både om Jonas och Fredriks senaste novellsamlingar och slår fast att det våras för novellformen. Båda tycker att det är en kort och koncis form som de kan hantera även om Jonas säger att han har försökt skriva lite längre ibland. De går båda igång på surrealistska situationer som skulle kunna utspela sig i verkligheten, kanske framför allt Jonas, vilket inte minst märks i hans senaste novellsamling Spelregler. Jonas nämner speciellt en författare: Etgar Keret, som inspirationskälla. Jag blir också nyfiken på honom och beställer givetvis hans Åtta procent av ingenting. Daniel undrar försynt vad Jonas "går igång på" och han svarar, inte helt oväntat på att han omedvetet vänder och vrider på verkligheten och att man på något sätt är tvungen att förhålla sig till den. Han säger att han har 100-tals börjar som kommer av olika situationer eller replikskiften där tiden har stor betydelse. Det är dock inte alla börjor som blir en novell. Fredrik säger att han har gett sig ut på en jakt i sina noveller över vad som är lycka och framgång. Att hitta balansen i livet måste vara lycka. Han undrar också varför vi är så fixerade vid lyckan. För mig är den så enkel, säger han. Daniel undrar också om han är en politisk författare och det tycker han nog själv att han är; åtminstone mer politisk än politikerna själva. 
Vi fick också se ett inslag med författaren Colm Tóibín, en irländare som bl.a. har skrivit noveller och hävdar att melankoli är en viktig ingrediens, tillsammans med kallt väder, om man ska bli en skicklig novellist. Hans senaste The Empty Family, lämnar tydligen över mycket till läsaren att fylla i, precis så som noveller ska göra. Han hävdar att hans noveller följer en linje och rör sig mot ett ögonblick, antingen det som inspirerade honom att skriva berättelsen eller en enda mening. Vid ett tillfälle hörde han t.ex. den här meningen: Det var en sådan vind över havet den dagen. Och meningen har fått ett hem, en berättelse. Jag har också börjat samla på börjor och meningar. Vem vet, en dag kanske jag också får för mig att skriva en novell.

tisdag 22 november 2011

Taklagsöl av August Strindberg

Nästa år är det Strindbergåret och jag tänkte börja firandet här på Café de la nouvelle genom att läsa noveller av honom. Jag börjar med den som finns i årets upplaga av Noveller för världens barn: Taklagsöl. Den är uppläst av Torsten Wahlund. Novellen skrevs på beställning av tidsskriften Hvar 8 Dag, där den under sensommaren 1906 gick som följetong. Det är en bortglömd novell som brukar betraktas som ett av Strindbergs mest självbiografiska tillika modernistiska verk. I Svenskt biografiskt lexikon står det så här om novellen:  "Här skildras den sönderfallande människan som en mannekäng eller docka, som av omgivningen försetts med personlighet: den borgerliga individen avsöljad som en mekanisk apparat." Berättarjaget i novellen, konservatorn, ligger för döden, och det finns endast en sjuksköterska närvarande i hans lägenhet. Han ligger och mumlar för sig själv, förvirrad som han är av all morfin, om scener ur sitt liv. Utanför sjukhussängen och lägenheten byggs det ett hus, som blir färdigt under det att konsvervatorn fortsätter sin monolog. Och huset skymmer sikten för honom; han kan inte längre se sin fiende. I berättelsens slut dricks det taklagsöl vilket symboliserar att han inte längre är ute efter hämnd på sin fiende. Jag känner ingen som helst sympati för huvudkaraktären, och det är inte heller meningen. I stället är det hans hustru och hans barn som får mina sympatier; han har hela livet försökt sko sig på andra och har legat i fejd med släkten i många år. Han är inte heller förmögen att knyta an till sin son och har skilt sig från sin hustru. Om detta får vi läsa i inledningen av novellen och även om han försöker lappa ihop sitt äktenskap så tycker jag inte att han anstränger sig tillräckligt. Det är alltså detta som är novellens yttre händelseförlopp. Vad det gäller formen så har Strindberg skrivit novellen med en uppbruten kronologi, i inre monologer och med en formfulländad meningsbyggnad. Inte för inte anses den moderna svenska litteraturen börja med honom. Han är en språkkonstnär och förnyare av stora mått. Detta erkännnande fick han dock inte så länge han var i livet; det är först efter sin död som vi kallar honom för vår enda litterära superstjärna.

lördag 19 november 2011

Den oväntade novellkungen: Fredrik Lindström

Det som började som en halvdan diktsamling slutade som Sveriges mest sålda novellsamling. Nu är Fredrik Lindström klar med uppföljaren När börjar det riktiga livet?. I senaste numret av Vi Läser porträtterar Ingemar Unge en osäker men omåttligt framgångsrik man som lider valfrihetens alla kval. Jag vill läsa både artikeln och hans båda novellsamlingar. Ska genast beställa dem och sedan inhandla tidningen.

fredag 4 november 2011

En klassisk novellist tillsammans med en klassisk paj

Idag har jag bakat en Key Lime Pie som serveras överallt på Key West, den sydligaste spetsen av Florida, där man fortfarande kan besöka Ernest Hemingways hem. Och Hemingway är ju en klassisk novellist som brukar framhävas i novellsammanhang för sin hårdkokta stil. Man menar att han har en fåordig och effektiv berättarstil som på ytan verkar oberörd. Den registrerar vad som sker, vilka som säger vad och hur de säger det. Han själv kallade sin berättarstil för isbergsteknik eftersom det endast var 1/7 av textens verkliga innehåll som syntes på ytan, resten var man tvungen att läsa mellan raderna. I novellen Berg som vita elefanter ser man t.ex. i nyanserna i replikerna och i tonfallet vad det är det unga paret egentligen diskuterar: huruvida deras liv blir bättre efter aborten som hon ska utföra eller inte. Hemingway har skrivit tre novellsamlingar: I vår tid  (1925), Män utan kvinnor (1927) och Vinnaren blir utan (1933). Han fick för övrigt Nobelpriset i litteratur 1954.