lördag 31 augusti 2013

Gåvan av Stina Stoor

Jag har tidigare läst Ojura av Stina Stoor och har därför höga förväntningar även på den här specialskrivna novellen som är en av de möjliga vinnarna av Sveriges Radios Novellpris 2013. Stina Stoor vann Umeås novellpristävling 2012 med novellen För vår del som jag tyvärr inte har läst. Gåvan berättar, precis som Ojura, om en liten flicka i centrum men den här gången är det en dagdrömmande mor och en frånvarande far som står för den trasiga familjesituationen istället för som den ensamstående fadern i Ojura. "Hon var väl som två sockerbitar ungefär, men nalta platt." Det är inledningsmeningen i novellen som av det dialektala uttrycket att döma utspelar sig i Västerbottens inland där Stina Stoor kommer från. Den lilla flickan beskriver en guldtacka som har hamnat i hennes ägo, en gåva från hennes pappa. Hennes mamma tycker dock att hon ska lämna tillbaka den till sin pappa som kvällen tidigare hade hälsat på dem. Han hade gett den till henne när mamman inte såg på eftersom hon var "det bästa jag någonsin gjort". En ren kärleksgåva alltså. Mycket riktigt är hon också på väg till honom dagen efter för att lämna tillbaka den - mammans drömmar om en bättre tillvaro spiller väl över på henne - men då visar det sig att han inte längre bor kvar i byn utan har flyttat in till stan. Med små medel och stor skicklighet berättar Stina Stoor om ett svek som många har upplevt. När skilsmässan är ett faktum och pappan inte längre är behövd eller ens önskad försvinner många sin väg. Den lilla flickan kastar guldtackan, kastar gåvan, som inte är något att ha efter pappans svek. Det är lätt att föreställa sig scenerna i novellen framför sig och jag, som så många andra, är förtjusta i språket i Stina Stoors texter. När någon skäms så skruvar de inte bara på sig, utan de är skruvsamma; när flickan ska gå hela vägen till pappan för att lämna tillbaka guldtackan tar hon på sig tungstövlarna; när flickan äter upp sin frukost så åt hon upp blomman i tallriken. Hennes bildspråk är nyskapande och alldeles, alldeles underbart! Inte gör det saken sämre att det dialektala draget i novellen kommer fram när Ellenor Lindgrens mjuka och sävliga röst berättar historien. Stoors berättelse blir till musik i hennes mun och orden ligger helt rätt. Detta är det allra bästa med radionovellerna, att rösten bidrar till ytterligare en dimension av berättelsen. Trots det tunga temat i novellen blir det den här novellen som får min röst i årets upplaga av Sveriges Radios Novellpris! Ni glömmer väl inte att rösta!

Bakom av Alejandro Leiva Wenger

Bakom av Alejandro Leiva Wenger finns en pappa som å ena sidan bubblar av glädje över sin för tidigt födda son Hugo men å andra sidan är orolig över att det ska hända honom något. Under en kurragömmalek vill han både ge sin son stor frihet men samtidigt uppmana honom till försiktighet. Hugo rusar och virvlar genom lägenheten medan pappan säger åt honom att ta det lugnt. Medan de leker med varandra sätter mamman på radion i köket där nyheterna rapporterar om ett vulkanutbrott. Genom hela novellen berättar sedan Wenger parallellt om hur Hugo verkligen försvinner i leken och om hur människor och städer har blivit begravda under askan. Det är inte första gången som Hugo försvinner så till en början är inte föräldrarna oroliga över att han inte ska komma tillbaka. Mamman går till och med till frisören, kommer hem igen och de äter middag och går och lägger sig utan att han kommer tillbaka. I tillbakablickar berättar pappan om förra gången han försvann och hur han lämnade sin son på dagis, trots att sonen grät av förtvivlan över att bli lämnad. Även om pappan helst hade velat stanna hos sin son så var det så man skulle göra. "Det var det som var normalt." Frågan om vad som är normalt ligger till grund för hela novellen. Den är mystisk och mångbottnad och säger att det finns en annan verklighet än den vi lever i. Hugo är en av dem som kan se och verka i den andra verkligheten, för precis bakom saker finns en plats längre bort, "bakom alla bakom", som Hugo vill gå till. Och frågan är om han kommer tillbaka till den här världen.  

Alejandro Leiva Wenger debuterade 2001 med novellsamlingen Till vår ära där bland annat novellen Elixir ingår som jag har läst många gånger med mina elever. Den novellen är även filmatiserad på ett lyckosamt sätt. Det finns mycket att diskutera vad det gäller fördomar och utanförskap men också Wengers sätt att hantera språket. Även i novellen Bakom visar Wenger vilken stilistiskt säker novellist han är. Jag nämnde tidigare parallellismen som ett genomgående stildrag men även upprepningen, tidsformerna (presens för att understryka att kurragömmaleken verkligen sker här och nu och preteritum i tillbakablickarna för att markera att det har hänt tidigare, personifikationen (till exempel att också stolen väntar på Hugo) och de korthuggna meningarna med ett tydligt "jag" och ett "du". Novellen tävlar om Sveriges Radios Novellpris 2013 och skulle vara en värdig vinnare! Men den diskussionen får kanske vänta till jag har lyssnat på alla de nominerade novellerna. 

lördag 24 augusti 2013

Sveriges Radios Novellpris 2013

Nomineringarna till Sveriges Radios Novellpris 2013 är här: Diemen Abdullas På alla fyra, Cilla Naumanns Här börjar parken, Alejandro Leiva Wengers Bakom, Astrid Trotzigs Nycklarna och Stina Stoors Gåvan har alla chansen att vinna det prestigefyllda priset. De två förstnämnda har jag lyssnat på sedan tidigare men inte de tre sistnämnda. Wenger är sedan tidigare dock en novellfavorit med bl.a. Elixir i bagaget och Stoor är också en skicklig novellist på sitt säregna sätt. Jag gillar dem båda! Trotzig kommer inte långt efter. Jag tror att det blir svårt att välja det här året! Omröstningen pågår mellan den 26 augusti och den 8 september. I nästa vecka sänds alla novellerna i P1. Lyssna, rösta och ta chansen att vinna en biljett till Bokmässan i Göteborg! Vill du vara med att diskutera novellerna på min facebooksida så gör gärna det! Titta under evenemang. Allt gott!