fredag 17 december 2010

Novellvecka med Anton Tjechov

P1 bjuder under julveckan på uppläsningar av Anton Tjechov, en av de klassiska novellförfattarna. Han hade en av sina noveller med på listan över de 10 bästa novellerna i världen, framröstad av P1s lyssnare. Tjechov publicerade över 600 noveller men skrev även dramatik.

tisdag 14 december 2010

Jonas Karlsson - en av favoriterna

Jag har nu lyssnat färdigt på novellerna från P1s Novellvecka den 15-20 november och en av mina favoriter har skrivit en lyckad novell om den inte helt märkvärdiga medelklassens tillvaro i villaförorten där två par försöker bräcka varandra i givandet av presenter. Det slutar dock absurt nog med ond bråd död och de två fruarna får begrava sina män. När berättarjaget, Gun, sitter på sin grannes begravning, konstaterar hon att Jonnes fru inte lyckats hitta den allra dyraste kransen till kistan, utan det har hon själv gjort. Och hon känner sig nöjd. Hon vann till slut! Eller gjorde hon det? Jonas Karlsson har en skicklig blick för det vardagliga och inte fullt så märkvärdiga som händer oss men som så ofta i hans noveller så blir man överraskad och karaktärerna avslöjar inte fullt så insmickrande drag hos sig själv. Han debuterade som novellförfattare år 2007 med Det andra målet och 2009 kom Den perfekte vännen. Den här specialskrivna novellen, Presenten, läses av Stina Ekblad och hissmusiken bidrar till bilden av den något sömniga medelklassen ute i villaförorten där det är extremt viktigt att visa för grannarna vem man är genom materiella ting.

Jag lyssnade också på Allt annat får glömskan ta av Johanna Mo och henne har jag aldrig tidigare läst något av. Det var en trevlig bekantskap även om den trötta TV-kontrollanten inte förvånar lika mycket som t.ex. Gun i Jonas Karlssons novell. Jaget i novellen vet inte vad som är viktigt i livet och han känner sig deprimerad, eller kanske snarare utbränd, och under en förvirrad arbetsdag inser han plötsligt vad han måste göra. Många kan nog känna igen sig i att man gör saker som man egentligen inte vill göra och så många som var tredje av oss funderar på att byta jobb. Tiden är alldeles för dyrbar för att slösa bort på meningslösheter. Jag vet att det inte är alla förunnat att ha kreativa, utvecklande och stimulerande arbeten men då kan annat ge mål och mening i livet.

Det börjar närma sig julledigt och kanske är det dags att läsa en klassisk julnovell. Vi får se vad jag hittar!

söndag 5 december 2010

Novellveckan är över...

... sedan länge och jag har inte lyssnat på alla noveller ännu. Tack SR för att de ligger ute på hemsidan så att man kan lyssna på dem i efterhand! Jag har inte heller hunnit läsa några andra noveller och därför funnit det meningslöst att skriva något. Men igår, när min man satt och övade på sin gitarr, så kom jag att tänka på en novell jag hade läst för ett par månader sedan ur den senaste Noveller för världens barn. Jag var tvungen att läsa högt får honom! Novellen jag läste heter Vad musik är och är skriven av Jan Sigurd. Själva titeln tilltalade mig och det var nog därför som jag började läsa den trots att jag inte var upplagd för det. Novellen handlar om en sjuttonårig kille på språkresa i Frankrike som träffar en spanjor, en riktigt latino-lover, som använde sin gitarr som sitt främsta raggningsknep. Killen är givetvis lite avundsjuk på grabben som får tjejernas hjärtan att smälta; själv kan han ju inte använda sin pianomusik för att imponera på tjejerna på stranden. Inte heller kan han använda sina intellektuella resonemang om vad musik egentligen är och lation-lovern påpekar för honom att "Du måste bestämma dig för vad musik är" vilket han själv har kommit på för länge sen. Det visar sig givetvis att den hos tjejerna framgångsrike gitarristen överhuvudtaget inte kan lira gitarr alls. Han har insett att det inte är musiken tjejerna är intersserade av. Jag kan inte låta bli att fundera över hur många gitarrister vi har världen över som har börjat lira gitarr bara för att imponera på tjejerna. Det är ju inte så att det är trummisen i ett band som får de flesta brudarna. Min man vägrade kommentera min uppläsning av novellen men drog ändå något på smilbanden.