söndag 27 mars 2011

Chokladsnittar och både Oline Stig och Susanne Ringell

Till dagens novellcafé har jag bakat klassiska chokladsnittar och till det serveras en kopp rykande choklad- och gräddte. Jag har avslutat min läsning av Oline Stigs Den andra himlen och jag tycker om hennes sätt att lämna slutet öppet för tolkningar och tänkbara fortsättningar. Många av novellerna handlar om människans utsatthet i en tid då allt tycks både möjligt och omöjligt. Speciellt rörd blir jag av berättelsen om den deprimerade mamman i Svarta stjärnor. Det är barnet som är berättaren, och kanske är det just därför den här berör lite mer än de övriga, och även det faktum att den utspelar sig på julafton. Svenska högtider firas kanske inte traditionellt som de skildras i den här novellsamlingen, eller så gör de just det. Det är mamman som dikterar villkoren under julaftonen och har inte hunnit klä granen, köpa några julklappar, laga julmat eller pynta hemmet. Hon ligger bara under täcker i sin säng och är deprimerad, eller som pappan säger: bortskämd och ansvarslös. Barnet hyser vissa farhågor att det också ska vara likadant som mamman och har många frågor inombords. När mamman smiter från julfirandet ut på balkongen finns det möjlighet att ställa frågorna men det görs inte. Istället säger mamman Blunda mitt hjärta, så slutar det snart. Men det gör ju inte det. Kraven från familj, omgivande samhälle och inte minst sig själv finns kvar och räkningarna ska betalas, och skrivandet återupptas. Depression, svenskarnas nya folksjukdom, syns ju inte utanpå och det pratas inte högt om psykisk ohälsa i lika stor utsräckning som t.ex. cancer. Det här är Oline Stigs tredje novellsamling och jag har tyvärr inte läst någon av hennes andra: Ryggen fri från 1996 eller Ett familjeliv och nio andra från 2003. Jag tror att jag måste göra det, om inte för hennes språk och stil utan hennes förmåga att dramaturgiskt bygga upp sina noveller.
Efter Stigs tredje novellsamling började jag också med Susanne Ringells Vattnen, även det den finlandssvenska författarens tredje novellsamling. Jag hann dock bara med den första novellen Intrigen men det lovar gott inför framtiden.

måndag 21 mars 2011

Den andra himlen av Oline Stig

Även om det är internationella poesidagen idag, den 21 mars 2011, så blir det ändå en novell eller två. Jag har lånat Den andra himlen av Oline Stig på biblioteket och tänker krypa upp i favoritfåtöljen med en god kopp te och bara läsa, läsa. Jag har lägenheten för mig själv och vad passar bättre då än att rå om sig själv lite.

tisdag 15 mars 2011

Bodil Malmsten på Palladium i Malmö

Och hon läste högt ur novellsamlingen Undergångarens sånger från 1998. Den första novellen, med samma titel som hela samligen, är en underfundig novell som handlar om författaren på uppläsning i en liten stad i Mellansverige. Hon berättar om hur hon egentligen inte vill medverka vid de här författarbesöken men att hon ändå går med på det. Hon berättar om de som arrangerar kvällen, kulturtanterna som kommer och sätter sig på andra raden, männen som blir ditsläpade av sina fruar och en man som hon förvisso känner igen, men inte riktigt kan placera. Hon berättar om sitt skrivande, vad hon anser om partipolitik, om författarkollegor som inspirerar, om körkortsinspektörer som underkänner, om att man som författare har makten att påverka människors liv och om barndomsminnen. Jag läser och hör Bodils röst inom mig. Njuter...

måndag 14 mars 2011

Vattnen, noveller av Susanne Ringell

Jag måste köpa den här novellsamlingen. När jag läser recensioner av den så känner jag att det här är något för mig. Tyvärr misslyckas jag allltså med bokköpsstoppet innan jag har hunnit sätta det i verket. Återkommer med lite tankar efter läsningen...

tisdag 8 mars 2011

Fettisdagen

Firade fettisdagen med att läsa Pettinas noveller och äta semla. Eftersom det också var internationella kvinnodagen så blev det dokumentärfilm på Doc Lounge: Pink Saris. Skriver mer sen.... och lägger upp en bild på semlan!

onsdag 2 mars 2011

SRs Novellen är numera även Radioföljetongen

Synd att Sveriges Radio har slagit samman programmen Novellen med Radioföljetongen. Inte för att jag har något emot att lyssna på romaner men novellen har ett så behändigt format och man binder inte upp sig för lika lång tid som om man ska lyssna på en hel roman. Jag får väl läsa desto fler noveller i stället för att lyssna på radion.
Tyvärr har jag inte hunnit blogga om noveller på ett tag. Sjukdom och nytt jobb har gjort att jag kommit ifrån det lite men nu vill jag sätta igång igen, både med läsandet och med bakandet. Idag blev det därför morotsmuffins med glasyr och lite Jonas Hassen Khemiri.
Jag läste novellen Försök till kärnfysik och såg dessutom på Khemiri-TV: tio studenter från Konstfacks Masterutbildning Storytelling hade fått fria händer att skapa var sin kortfilm utifrån Khemiris noveller Försök till kärnfysik eller Oändrat oändlig. Den senare novellen har jag läst tidigare då den vann Sveriges Radios Novellpris 2008 och precis som så mycket annat av det Khemiri har skrivit så blev jag väldigt förtjust i den också. Men idag var det alltså den förstnämnda som jag läste och fick lite ont i magen av. Hur många är det inte som fastnar i ett förhållande och inte vågar ta sig därifrån, rädda för att förlora sig själv? Men är det inte just det man gör om man stannar i ett förhållande där man inte får vara sig själv, inte får följa sitt hjärta? Precis som i många andra texter av Khemiri så ställs ens förmåga att läsa mellan raderna på sin spets. Jag är inte säker på om huvudkaraktären är en kvinna eller en man. Jag är inte säker på att hon eller han träffar en annan kvinna eller man. Men det känns oväsentligt.