Visst kan man säga att flickorna i Silke Scheuermanns noveller är rika eftersom de har all frihet de kan önska sig och möjligheter att göra vad de vill. De lever i välbärgade städer vilket innebär ett visst mått av materiell standard. Men i sin jakt på vem de är, i sin jakt på identitet, så tappar de bort sig själva. De vet inte vad de ska göra med sin frihet. På baksidan av novellsamligen står det att det här är sju berättelser om kärlek och till viss del kan jag väl hålla med men lika ofta som det är brist på kärlek så är det fel kärlek som beskrivs. Jag vill inte läsa novellerna och tro att alla flickorna är offer. I slutet gestaltas även flickor som inte vill ge upp utan faktiskt slåss för sin frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar