Två noveller från Novellix har jag läst idag samtidigt som jag bakat hasselnötsskorpor och druckit massor utav te. Jag har med andra ord haft en underbar lördag. Novellerna då? Vi tar damerna först. Monika Fagerholm har skrivit prisbelönta romaner såsom Underbara kvinnor vid vatten och Den amerikanska flickan. Jag erkänner villigt att jag inte har läst några av hennes romaner. Däremot har jag läst den här novellen: Arielles första kärlek, som känns modernistisk till sin stil. Den handlar om den flyktigt beskrivna flickan Arielle, 12 år när novellen tar sin början. I brottstycken möter vi henne tillsammans med sin farfar Diplomaten, sedan en sommargäst som försvinner spårlöst efter en olycka i ett hopptorn, hennes första kärlek Daniel och till slut även tillsammans med pappan Geniet. Även om Fagerholm skriver att det är Daniel som är hennes första kärlek så är jag inte övertygad om det. Alla de här männen, speciellt Diplomaten och Geniet, ser Arielle upp till och dyrkar så som bara små flickor kan göra. Förutom Arielle så existerar det även två kvinnor i novellen: hennes mamma Trasan och hennes faster Saga Ellinor. Den sistnämnda har stor betydelse för Arielle när hon som sjuttonåring i slutet av novellen tillbringar sommaren med henne i Madames lägenhet. Arielle träffar också denna sommar sin gamla kärlek Daniel och tar hem honom till lägenheten. Mitt i deras lekar kommer Madame hem och med sig har hon sin son: sommargästen från förr. Arielle blir förvirrad. Hon börjar på Interantionella skolan och flyttar till internat. Där träffar hon en flicka, F, som det känns som om hon känt i hela sitt liv. Även här dyker den mörke pojken, sommargästen från förr, upp. Han berättar om sitt liv och sina fantasier. Han berättar också att han har varit besatt av Lovecraft, som precis som han, hade varit tvungen att lämna ett hus som han återkommit till. Han hade varit Lovecraft sommaren då hon hade träffat honom. Sedan ringer mamma och berättar att hon ska skiljas och två månader senare så skjuter sig farfar Diplomaten och nu vet Arielle att hon är fri, fri från förtryckande kärlek. Novellen kräver nog en omläsning och ev. en läsning av romanen Nattens skogar av Djuna Barnes eftersom den nog ger en del nycklar till texten. Det är inte heller bara den här romanen som Fagerholm hänvisar till utan även till Educating Rita av Willy Russell, På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, eller åtminstone den bästa delen I skuggan av unga flickor i blom, William Shakespeare och som sagt H.P. Lovecraft. Det finns också en metadiskussion mellan tjejerna på internatet när de läser Kathy Acker: Kathy goes to Tahiti, om berättelsers olika dramaturgier. Jag medger att novellen inte är helt lätt att läsa men den känns ändå inte obegriplig eller snårig som någon har kallat den. Jag gillar att hon har valt ut de här personerna och att hon låter dem träffas vid olika tidpunkter i livet. Men en omläsning är nog på sin plats.
Vad det gäller Jonas Hassen Khemiris novell Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog så är det en ganska typisk Khemiri-novell med ett uppskruvat tempo och en väl dramatiserad intrig. Det är inte heller sällan som man blir överraskad många gånger när man läser en novell av honom, och så blir jag även i den här. Inte bara en gång, utan tre, fyra gånger. Novellen börjar med att det ringer på dörren till berättarjagets lägenhet och där utanför står ett helt kompani med beväpnande poliser. Poliserna stormar in och tar honom med sig. Han tror hela tiden att det är hans kompisar som har iscensatt en oerhört utstuderad svensexa åt honom eftersom han snart ska gifta sig med K. Han blir dock körd till häktet, tagen i förhör och senare även åtalad och vi får följa rättegången. Kopplingen till Franz Kafkas Processen är lätt att göra; Josef K. häktas också utan att få reda på varför och inte heller vilket brott han anklagas för. Jaget i den här novellen döms till fängelse i drygt tre år och kommer därefter ut. Han funderar på att ta kontakt med K igen men gör det inte. Novellen avslutas med ytterligare en "knorr" som jag av förklarliga skäl inte kan avslöja här, om man nu blir nyfiken på den och vill läsa den. Det är alltså ännu en klart läsvärd novell av Jonas Hassen Khemiri och jag börjar undra om den här mannen kan skriva något dåligt. Jag har i varje fall inte läst något sådant av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar