lördag 20 oktober 2012

Det måste ha varit ensamt där av Merethe Lindström

Äntligen har jag kunnat låna novellen Det måste ha varit ensamt där av Merethe Lindström. Novellen är utgiven av utmärkta Collings förlag och jag hoppas verkligen att de kan ge ut fler av hennes noveller. Hon har nämligen skrivit hela sex stycken novellsamlingar och jag blir väldigt nyfiken på henne, dels för att hon utforskar språket som ett medel för att uttrycka erfarenheter som man kanske inte vill eller kan prata om och dels för att hennes författarskap verkar kretsa kring relationer där man bär på hemligheter. Hon har själv sagt att hon aldrig blir trött på att skriva om de nära relationer som utspelar sig inom familjen. Hon anses även vara en av Norges främsta prosaister. Tidigare i år fick hon också Nordiska rådets litteraturpris för romanen Dagar i tystnadens historia. Även om fokus ligger på noveller i just den här bloggen kommer jag med all sannolikhet att läsa även hennes senaste roman.

Men den nyss utlästa novellen då? En kvinna och en man, Embla och Simon, hamnar bredvid varandra på en flygning och de börjar samtala med varandra. Till en början pratar de om alldagliga ting men ganska snart kommer de in på saker som de inte har berättat för andra. De pratar om olika saker, sådant man pratar om på flygresor, han nämner sina studier, hon berättar om staden hon har besökt, vännerna, sin nya digitalkamera, och utan att veta hur det har gått till börjar de röra sig över i en annan zon, utanför de trygga, tråkiga samtalsämnena." Hon berättar om sin autistiska syster, Runa, som har haft en mailväxling med en okänd kille. Hennes namn är ett kvinnonamn av nordiskt ursprung som betyder just hemligheter, tydligen ett ständigt återkommande tema i Merethes noveller och romaner. Killen som Runa mailväxlar med mår inte så bra och är t.o.m. självmordsbenägen. Embla säger att hon raderar de sista mailen från honom vilket innebär att också hon bär på en hemlighet gentemot sin syster. Men det är inte bara Runa och Embla som bär på hemligheter. Även Simon bär på en hemlighet, som han förvisso inte avslöjar för Embla, men som hon tycks förstå i alla fall. Han är överraskad över hur precis hon är, nästan som om hon vet. Hur kan hon veta. Det måste ha varit ensamt där, säger hon. Vad hon syftar på är det Simon berättar om när han blev ensam lämnad hos en granne till sin kompis och utsatt för ett sexuellt närmande, något han tidigare inte har berättat för någon. Han har legat kall och vaken om natten och tänkt att det nästan känns som om han ensam har fått ansvaret för dem. Det som inte kan uttryckas i ord, uttalas högt, förblir en hemlighet, och kanske växer det till en familjehemlighet likt en elakartad tumör. Embla och Simon har under den här flygningen varit med om ett möte som har förändrat deras sätt att se på andra och sig själv. När de landar hoppas han att de kanske kommer att ses igen.

Det kanske framgår att det som sker i den här novellen är det som sker i människornas inre, framförallt i Simon, huvudkaraktären. Det händer saker och ting omkring dem i flygplanet men det är inte väsentligt för Emblas och Simons möte. Han väljer vad han vill berätta för Embla och vad han vill behålla för sig själv. Det kan förvisso innebära att han ensam får bära sådant som han kanske inte klarar av men valet mellan att berätta eller inte berätta, t.o.m. valet att berätta vad han berättar är hans eget val. Det finns alltså en inre spänning i novellen med många frågor som inte blir besvarade. Hur gick det för Runas mailkompis? Kommer Embla och Simon att träffas igen? Slutet bjuder på många möjligheter men ger inga entydiga svar.

Till sist måste jag också bara nämna något om Lindströms prosa; jag förstår att hon har blivit prisbelönt för sitt skrivande. Hon är stilistiskt säker och skildrar svåra känslor som egentligen inte kan uttryckas i en lågmäld men ändå precis stil. Symboler, omskrivningar, allitterationer, motsatsförhållande, stegringar, satsradningar använder hon för att få sagt det hon vill ha sagt. Jag har nog hittat en av höstens högläsningsnoveller; det börjar bli dags att planera för ännu ett novellcafé i verkliga livet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar