I säsongens sista program av Babel presenteras noveller av Daniel Sjölin, Jonas Karlsson och Fredrik Lindström och jag bara sitter och njuter. I ett lättsamt samtal pratar de bl.a. om att novellister är försynta mellanbarn och var de får sin inspiration ifrån. Favoriter bland klassiska novellister är Hjalmar Söderberg, Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Vita Andersen och samtida novellister som Mats Kempe. De pratar givetvis också både om Jonas och Fredriks senaste novellsamlingar och slår fast att det våras för novellformen. Båda tycker att det är en kort och koncis form som de kan hantera även om Jonas säger att han har försökt skriva lite längre ibland. De går båda igång på surrealistska situationer som skulle kunna utspela sig i verkligheten, kanske framför allt Jonas, vilket inte minst märks i hans senaste novellsamling Spelregler. Jonas nämner speciellt en författare: Etgar Keret, som inspirationskälla. Jag blir också nyfiken på honom och beställer givetvis hans Åtta procent av ingenting. Daniel undrar försynt vad Jonas "går igång på" och han svarar, inte helt oväntat på att han omedvetet vänder och vrider på verkligheten och att man på något sätt är tvungen att förhålla sig till den. Han säger att han har 100-tals börjar som kommer av olika situationer eller replikskiften där tiden har stor betydelse. Det är dock inte alla börjor som blir en novell. Fredrik säger att han har gett sig ut på en jakt i sina noveller över vad som är lycka och framgång. Att hitta balansen i livet måste vara lycka. Han undrar också varför vi är så fixerade vid lyckan. För mig är den så enkel, säger han. Daniel undrar också om han är en politisk författare och det tycker han nog själv att han är; åtminstone mer politisk än politikerna själva.
Vi fick också se ett inslag med författaren Colm Tóibín, en irländare som bl.a. har skrivit noveller och hävdar att melankoli är en viktig ingrediens, tillsammans med kallt väder, om man ska bli en skicklig novellist. Hans senaste The Empty Family, lämnar tydligen över mycket till läsaren att fylla i, precis så som noveller ska göra. Han hävdar att hans noveller följer en linje och rör sig mot ett ögonblick, antingen det som inspirerade honom att skriva berättelsen eller en enda mening. Vid ett tillfälle hörde han t.ex. den här meningen: Det var en sådan vind över havet den dagen. Och meningen har fått ett hem, en berättelse. Jag har också börjat samla på börjor och meningar. Vem vet, en dag kanske jag också får för mig att skriva en novell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar