Historietter, noveller och preludier, det var vad Hjalmar Södererg själv kallade sina korta berättelser utan att därför göra någon större åtskillnad mellan dem. Han har skrivit sex sådana samlingar och den första av dem alla: Historietter sägs ha sin upprinnelse i läsning av framförallt Guy de Maupassant när han befinner sig i ett trist hyresrum i Kristianstad. Han avslutar den när han är hemkommen till Stockholm med den novell som kanske är den allra mest kända, nämligen Pälsen. Varför läser jag Söderberg just idag då? Jag blev inspirerad av en artikel i Sydsvenska Dagbladet idag som uppmärksammade det faktum att det är över 70 år sedan han dog men att han fortfarande lockar läsare och att författare och låtskrivare inspireras av honom och att han sätter avtryck i vår litteratur. Därför blev det läsning av En kopp te idag, givetvis med en sådan bredvid mig också. Vad ska man annars göra av en gråmulen söndagförmiddag om inte i skönaste läsfåtöljen, så säg.
Den här novellen handlar om en man som är på väg att avsluta sin roman men av olika skäl inte lyckas. Det är vänner som vill låna pengar, bilda bolag, en svärmor som ligger för döden, ytterligare en vän som vill dricka whisky och spela schack som gör att han inte får gjort det han hade tänkt sig. Till slut är han dock på väg hem för att avsluta sin roman men slinker in om ett kafé för att dricka en kopp te och det är då själva historien börjar. Alla bord utom ett mitt i kaféet är upptagna och han slår sig ner och får beställt denna kopp te. Alla runt omkring honom tystnar och han uppfattas av dem som en hycklare, en humbug, en oförskämd fähund. Han blir utkastad av källarmästaren med det är honom egalt; han ska skriva färdigt sin roman, romanen som ska "avslöja humbugen i hela det moderna samhällslivet" , som han själv beskriver det i inledningen av novellen. Så blir en liten anekdot om en kopp te med den typiska Söderbergska blicken till en hel samhällssatir i miniatyr. Briljant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar