Synd att Sveriges Radio har slagit samman programmen Novellen med Radioföljetongen. Inte för att jag har något emot att lyssna på romaner men novellen har ett så behändigt format och man binder inte upp sig för lika lång tid som om man ska lyssna på en hel roman. Jag får väl läsa desto fler noveller i stället för att lyssna på radion.
Tyvärr har jag inte hunnit blogga om noveller på ett tag. Sjukdom och nytt jobb har gjort att jag kommit ifrån det lite men nu vill jag sätta igång igen, både med läsandet och med bakandet. Idag blev det därför morotsmuffins med glasyr och lite Jonas Hassen Khemiri.
Jag läste novellen Försök till kärnfysik och såg dessutom på Khemiri-TV: tio studenter från Konstfacks Masterutbildning Storytelling hade fått fria händer att skapa var sin kortfilm utifrån Khemiris noveller Försök till kärnfysik eller Oändrat oändlig. Den senare novellen har jag läst tidigare då den vann Sveriges Radios Novellpris 2008 och precis som så mycket annat av det Khemiri har skrivit så blev jag väldigt förtjust i den också. Men idag var det alltså den förstnämnda som jag läste och fick lite ont i magen av. Hur många är det inte som fastnar i ett förhållande och inte vågar ta sig därifrån, rädda för att förlora sig själv? Men är det inte just det man gör om man stannar i ett förhållande där man inte får vara sig själv, inte får följa sitt hjärta? Precis som i många andra texter av Khemiri så ställs ens förmåga att läsa mellan raderna på sin spets. Jag är inte säker på om huvudkaraktären är en kvinna eller en man. Jag är inte säker på att hon eller han träffar en annan kvinna eller man. Men det känns oväsentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar