Till dagens novellcafé har jag bakat klassiska chokladsnittar och till det serveras en kopp rykande choklad- och gräddte. Jag har avslutat min läsning av Oline Stigs Den andra himlen och jag tycker om hennes sätt att lämna slutet öppet för tolkningar och tänkbara fortsättningar. Många av novellerna handlar om människans utsatthet i en tid då allt tycks både möjligt och omöjligt. Speciellt rörd blir jag av berättelsen om den deprimerade mamman i Svarta stjärnor. Det är barnet som är berättaren, och kanske är det just därför den här berör lite mer än de övriga, och även det faktum att den utspelar sig på julafton. Svenska högtider firas kanske inte traditionellt som de skildras i den här novellsamlingen, eller så gör de just det. Det är mamman som dikterar villkoren under julaftonen och har inte hunnit klä granen, köpa några julklappar, laga julmat eller pynta hemmet. Hon ligger bara under täcker i sin säng och är deprimerad, eller som pappan säger: bortskämd och ansvarslös. Barnet hyser vissa farhågor att det också ska vara likadant som mamman och har många frågor inombords. När mamman smiter från julfirandet ut på balkongen finns det möjlighet att ställa frågorna men det görs inte. Istället säger mamman Blunda mitt hjärta, så slutar det snart. Men det gör ju inte det. Kraven från familj, omgivande samhälle och inte minst sig själv finns kvar och räkningarna ska betalas, och skrivandet återupptas. Depression, svenskarnas nya folksjukdom, syns ju inte utanpå och det pratas inte högt om psykisk ohälsa i lika stor utsräckning som t.ex. cancer. Det här är Oline Stigs tredje novellsamling och jag har tyvärr inte läst någon av hennes andra: Ryggen fri från 1996 eller Ett familjeliv och nio andra från 2003. Jag tror att jag måste göra det, om inte för hennes språk och stil utan hennes förmåga att dramaturgiskt bygga upp sina noveller.
Efter Stigs tredje novellsamling började jag också med Susanne Ringells Vattnen, även det den finlandssvenska författarens tredje novellsamling. Jag hann dock bara med den första novellen Intrigen men det lovar gott inför framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar