Bodil Malmsten på Palladium i Malmö

Och hon läste högt ur novellsamlingen Undergångarens sånger från 1998. Den första novellen, med samma titel som hela samligen, är en underfundig novell som handlar om författaren på uppläsning i en liten stad i Mellansverige. Hon berättar om hur hon egentligen inte vill medverka vid de här författarbesöken men att hon ändå går med på det. Hon berättar om de som arrangerar kvällen, kulturtanterna som kommer och sätter sig på andra raden, männen som blir ditsläpade av sina fruar och en man som hon förvisso känner igen, men inte riktigt kan placera. Hon berättar om sitt skrivande, vad hon anser om partipolitik, om författarkollegor som inspirerar, om körkortsinspektörer som underkänner, om att man som författare har makten att påverka människors liv och om barndomsminnen. Jag läser och hör Bodils röst inom mig. Njuter...