Igår kväll lyssnade jag på en e-novell av en klassisk skräckmästare: H P Lovecraft från MIX förlag. Briljant idé! Återkomsten är en riktigt bra skräcknovell som utspelar sig på ett gammalt slott.... Jag skriver mer sen!!! Atmosfär, inte intrig är vad skräcklitteraturen behöver, skriver han i en essä, och det bevisar han också i den här novellen. Jag läste även Den lurande skräcken innan jag gick och la mig, vilket var dumt. Jag får rätt lätt hemska mardrömmar när jag läser skräcklitteratur och i natt drömde jag om söndergnagda och massakrerade kroppar. Precis som i Återkomsten så är det miljön i den här novellen som är betydelsefull. Här är det en övergiven herrgård på ett krön av ett högt berg: Tempest Mountain, där skräcken huserar. Berättarjaget hör talas om den här platsen, efter det att döden har härjat i en av kringliggande byarna, och beger sig dit tillsammans med två av sina vänner. Folket är övertygade om att det är odjuret på Martensegården på Tempest Mountation som ligger bakom dådet medan däremot poliserna förkastade den teorin. Jaget däremot bestämde sig för att undersöka om hans teori stämde: "att åskmullret lockade ut dödsdemonen från någon ohygglig hemlig plats" och de tre tog plats i ruinerna av herrgården. Under den fasansfulla natten då de vakar försvinner först den ena och sedan den andra och jaget "kan fortfarande inte förstå varför jag fortfarande lever och är vid mina sinnens fulla bruk". Han tar sig tillbaka till sitt hotellrum och har svårt för att förstå vad han har varit med om. Han är inte säker på vad den fasansfulla skräcken verkligen var för något och han berättar inte för någon om vad som har hänt. Till slut inser han dock att han är tvungen att göra det, annars bryter han samman. En journalist vid namn Arthr Munroe får höra hans berättelse och de två börjar göra grundliga undersökningar om familjen Martense. De vakar under en stormpinad och åskfylld natt i herrgården och givetvis faller även journalisten offer för skräcken. Berättarjaget bestämmer sig för att gräva upp Jan Martensens grav för att komma till botten med vad det är som händer. Och precis som han trodde så visade det sig att skräcken, eller vålnaden, som har gäckat dem är Jan Martensens vålnad. Men det är inte bara han som går igen utan det är flera tusen monster och berättarjaget upptäcker detta när han en dag beundrar utsikten kring Tempest Mountain. Monstren lever i underjorden och har lämnat efter sig högar av jord som bildat åsar och kullar. Han tar död på dem och spränger även herrgården och Tempest Mountain i bitar. Han får dock inte lugn och ro och kan inte längre se en brunn eller en tunnelbanegång utan att darra. Vem vet vad som finns i underjorden?
Lovecraft är en synnerligen skicklig novellist men jag tror att jag får nöja mig med skräcknoveller på ett tag nu. Han må vara en tröst, trots att allt går åt helvete, men jag vill inte vakna av fler mardrömmar på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar