Myrios Novellförlag har gett ut fyra noveller om rasism

Nästa fredag uppmärksammar vi minnesdagen över Förintelsens offer. Inför den dagen har jag läst fyra noveller från Myrios Novellförlag, som alla på något sätt har en koppling till rasism, främlingsfientlighet och människors lika värde.

Farnaz Arbabi har skrivit novellen Måndag som handlar om Vera, en papperslös invandrare, som är tvungen att uppsöka sjukhuset tillsammans med sin arbetskamrat Elina, vars hand har förolyckats på arbetet. Farnaz ger oss inte speciellt mycket information om Vera, vilket är ett medvetet stilistiskt drag. Vad vi däremot får reda på är att hon har en 90 cm. bred säng i ett rum i en hyreslägenhet, där hon bor tillsammans med en annan papperslös barnfamilj. Hon tar tunnelbanan in till sitt städjobb i centrum och befinner sig i en utsatt position. Hon är ensam och försöker lära sig ett nytt lands språk och kultur. När olyckan är framme ställer t.ex. inte hennes chef upp för dem, varken för Vera eller för Elina, och de får inte säga till någon att det är hos honom de jobbar. På sjukhuset klarar inte heller Vera att ställa upp för Elina, utan lämnar henne, och springer därifrån, eftersom hon är rädd för att polisen ska komma och ta henne och skicka tillbaka henne tills sitt hemland. Jag får ont i magen när jag lyssnar på novellen! Att hjälpa eller ge vård åt en papperslös är inte kriminellt, snarare en handling av medmänsklighet. Jag kan förstå deras rädsla, deras utsatthet och det faktum att de står helt utanför samhället och jag önskar att jag kunde hjälpa mer än vad jag gör idag.

Om Måndag är skriven i med en rak kronolgi och med ett ganska enkelt språk så har Andrzej Tichy gjort något annat i novellen Vi är revor, en vemodig och obehaglig novell som jag tror att jag måste läsa flera gånger med poetiska och drömmande inslag men även groteska uppräkningar av monster och abnorma varelser. Novellen består av så många olika lager utöver själva berättelsen. De två huvudkaraktärerna Eja och Aje, är siamesiska tvillingar utan föräldrar som växer upp utan föräldrar på ett barnhem. De har en nära vän i Joyce som har vuxit upp med dem på barnhemmet. I inledningen av novellen står Aje och Eja och tvättar händerna vid handfatet och pratar med varandra om tvål och en dikt av Heiner Müller som de har läst. Dikten återkommer senare i novellen och handlar om att man i koncenatrationslägren gjorde tvål av de ihjälgasade judarna. Andrzej har byggt upp novellen genom motsatsförhållande, där bl.a. rent och orent är ett. En människa som först gör tvål av en annan människa kan aldrig någonsin bli ren igen, eller fri från skuld. En annan återkommande tanke är den om vad som anses normalt resp. onormalt. De siamesiska tvillingarna anses stå för det senare. De har dock hopp om att, genom operation, en dag få vara två separata individer. Operationen misslyckas och de båda kommer att bli begravda i två olika kistor. Novellen avslutas med någon form av förhoppning om att vi kanske en dag inte kommer att vara lika fördomsfulla mot de som anses vara annorlunda och onormala.

Om Vi är revor är svår att tidsbestämma så är Jonas Hassen Khemiris novell Jag ringer mina bröder, betydligt lättare. Den bygger nämligen på en verklig händelse: bombdåden i Stockholm 2010 som utfördes av Taimour Abdulwahab. Novellen är kort men oerhört kärnfull och han lyckas förmedla en del av den kaotiska känsla som uppstod efter dådet. Han säger själv att han försökte "beskriva den paranoida stämningen i staden och samtidigt ge röst åt min personliga osäkerhet på hur man borde hantera den". Som vanligt när det gäller Jonas Hassen Khemiri så är novellen stilistiskt säker med framför allt ett stildrag: upprepningen. Varje stycke inleds med frasen "Jag ringer mina bröder". Han använder sig också av motsatser för att understryka att den här frågan inte är svart eller vit, utan mer komplex. I ett stycke manar han sina bröder att ta upp kampen medan han i nästa stycke säger tvärtemot. Han generaliserar också och uppehåller sig vid ordet "dom". Frågan är vem dom andra egentligen är . Det kan tyckas bekvämt att dela upp människorna i ett vi och ett dom och lätt att skylla ifrån sig på ett dom, som om dom skulle vara helt annorlunda från det som skulle vara vi. Novellen är den kortaste av de fyra men i mitt tycke den bästa. 


Sist men inte minst har Jerker Eriksson och Håkan Axlander skrivit novellen Jungfru skär och den måste jag skriva mer om vid ett annat tillfälle. Hinner inte nu.....