Spanska noveller från Astor Förlag

Det blev en spansk apelsin- och citronkaka till dagens fem spanska noveller från Astor Novell. Ljuvliga dofter spred sig i köket och påminde om att vi går mot ljusare tider. Är ledig ett par dagar till och tänker utnyttja tiden på allra bästa sätt: i soffan läsandes några noveller. Novellerna är skrivna av samtida spanska författare: Andrés Barba, Nuria Labari, Elvira Navarro, Blanca Riestra och Sònia Hernández.

Efter oss syndafloden av Andrés Barba är jag inte riktigt säker på att jag förstår eller så kanske jag gör det utan att ha förståelse för huvudpersonens önskan. I centrum står en skönhetsopererad kvinna. Mónica, som har svårt att sova om nätterna och som förlorar sina uppdrag som porrfilmsskådespelare. Hon blir alltmer isolerad och lämnar knappt sitt hem. En dag får hon en tanke: att hon ska operera in ett horn i pannan. Hon är i behov av pengar för den här operationen och börjar sälja sin kropp. Det tar lång tid för henne att spara ihop pengarna och hon träffar även en man som oförklarligt blir förälskad i hennes uppenbarelse. Han slutar att betala för sig och Mónica släpper inte längre in honom. Och så kommer då den dag då det är dags för operationen och hon har ett horn i pannan. Som sagt, jag är lite förbryllad när jag läser den här novellen. Skönhetshysterin har gått lite för långt och när jag tänker på horn i pannan tänker jag både på enhörningar och djävlar. Enhörningar har genom tiderna symboliserat både skönhet och oskuldsfullhet och det har varit endast de goda människorna som har kunnat se dem. Enhörningen förekommer också i de judiska heliga texterna om syndafloden och det sägs att enhörningen inte fick plats i arken utan överlevde genom att sitta fastbunden på utsidan av arken. Det är inte bara enhörning som mytoligiskt väsen som skymtar förbi i den här novellen. Barba använder sig även av liknelser som t.ex. att Mónica äter som en kentaur. Jag läser novellen och känner ett visst obehag men förstår givetvis att det handlar om en kritik mot det samhälle vi lever i.

Slippa regnet av Nuria Labari handlar om en pojke vid 16 års ålder vars föräldrar ligger i skilsmässa. Han tillbringar tiden både hos sin pappa och sin mamma, och har, som många skilsmässobarn, svårt att acceptera den nya ordningen. Jag upplever det som om han sympatiserar mest med sin pappa eftersom han går ner sig ganska rejält. Det var alltid mamman som hade koll på allting. Hon, däremot, lever upp efter skilsmässan och köper nya kläder och skaffar sig en ny frisyr. Han är dock övertygad om att pappan är, som upprepar att han vill pojkens bästa, kommer att välja det som är bäst för honom själv, medan mamman kommer att stå kvar vid hans sida, även om han upplever att han befinner sig i ett krig med dem båda. Hela novellen är skriven i en uppmanande stil; imperativformen är genomgående och tyder på att det egentligen inte händer så mycket i novellen, mer i hans tankar. Han befaller sig själv att göra olika saker, precis som han i sin fantasi låter mamman befalla honom. Ät ordentligt till frukost. Du måste äta av allt. Borsta tänderna. Ta fram kläderna till imorgon. Duka av din tallrik. Bädda sängen. Jag är förtjust i novellen främst för formens skull.

Leken av Elvira Navarro handlar om två tolvåriga tjejer: Vanesa och Clara som en sommar börjar leka "farliga lekar" som går ut på att ringa upp män och hetsa upp dem. En dag får de kontakt med en 39-årig man som är singel och som inte har några problem att leka med dem. De ringer honom igen och det börjar bli allvar.Trekantsleken är inte längre någon lek och de två tjejerna, som tidigare låtsades ha sexuell kontakt med varandra, bestämmer sig en dag för att träffa mannen i verkligheten. Det visar sig att han är blind med ett mindre fördelaktigt utseende. Båda två känner en viss avsmak för honom, men trots det så följer de med honom hem till hans våning. Leken slutar i en katastrof men båda tjejerna "kände sig som in spionfilm". Och därmed är novellen slut.

La Noche sucks av Blanca Riestra skiljer sig lite från de andra novellerna främst i form av att karaktärerna är betydligt fler än de är i de andra. Här får vi möta Jerry Luján, Jennifer, två icke namngivna tonårstjejer, två elvaåriga killar vid namn Jerry och De'Anza och uteliggaren Clemente. Och det är inte heller karaktärerna som är centrala i novellen, utan det är Albuquerque, staden som det hela utspelar sig i. Jag läser novellen som ett utsnitt ur en myllrande stad med olika livsöden. Det är mycket som är outtalat, t.ex. de två elvaåriga killarna som hittar en 35 mms pistol. Vad händer dem? Och uteliggaren Clemente som "måste skriva vidare så att Albuquerque fortsätter att finnas". Så länge människorna lever, andas och skriver så kommer staden att finnas kvar, trots att de här människorna kanske inte är de allra mest hoppfulla och målmedvetna människorna.

Den femte novellen heter Överlevaren och är skriven av Sònia Hernández och inleds med orden: "Jag borde ha dött för sex år sedan.". Meningen fångar mig verkligen och jag blir givetvis nyfiken på varför den manliga huvudkaraktären har fått sex år tillgodo. Hans läkare anser att han är en man med stor tur och hans fru blir förargad på att läkaren uttrycker sig så pragmatiskt. Själv tar han det med ro och fortsätter med sitt liv, kanske inte riktigt som tidigare, men nästan. Han hade tidigare varit omedveten om vilken tur han hade haft men nu började han att fundera över det som hänt och grubblande över om det var ödet, Gud, vetenskapen, slumpen eller hans kropp som hjälpt honom. Efter ett tag inser han att inte har tagit tillvara de här sex extra åren utan slösat bort dem genom att fortsätta leva som tidigare. Han genomgick en personlig kris och upplevde en återuppståndelse; han hade kontroll över sina ångestattacker, men väntar på den stund då han skulle dö. Under tiden gick han igenom alla händelser som hänt de senaste sex åren, pratade med sin fru, sina barn och t.o.m. sin f.d. älksarinna Isabel. Trots att de alla reagerar olika på hans samtal om vad de trodde hade hänt om han hade dött så konstaterar han att han kunde se sig själv som en lyckligt lottad man. Så lyckligt lottad att han nu tyckte att det var nog. Han börjar fundera på att ta livet av sig.

Fem spanska noveller från Astor Novell lovar gott! Det hade varit roligt att fokusera på, låt oss säga, Italien, nästa gång. Med tanke på att en av novellens företrädare kommer därifrån hade det varit roligt att läsa något från samtida italienska författare. Vi får väl se vad de bjuder på nästa gång!